Tankesmedjan Global Challenges Foundations riskrapport 2026 betonar att de största hoten mänskligheten står inför hänger samman – från klimatkris, krig och kärnvapen till pandemier, AI-utveckling och ekonomiska problem. Därför anser tankesmedjan att världen också behöver nya former av globalt beslutsfattande och institutioner som kan agera innan kriser eskalerar.
Tankesmedjan Global Challenges Foundations riskrapport för 2026 visar att mänsklighetens största hot är sammankopplade genom klimatkris, krig, kärnvapenrisker, pandemier, utveckling av artificiell intelligens och ekonomiska problem. Dessa risker, problem och utmaningar samverkar i ett allt mer osäker och instabilt internationellt politiskt system. Bland rapportens huvudsakliga slutsatser är att riskerna inte bara växer i styrka utan också i komplexitet, samtidigt som det globala styret förblir för ineffektivt, långsamt och nationellt inriktat.
Från isolerade hot till samverkande problem och utmaningar
Global Challenges Foundations nya riskrapport visar att vår tids mest allvarliga hot är globala, komplexa och ömsesidigt förstärkande. Klimatförändringar, geopolitiska konflikter, teknologiska omställningar och biologiska risker är inte separata problem. I stället beskriver rapporten hur flera globala problem, utmaningar och risker bildar ett sammanhängande risksystem där en kris ofta fungerar som orsak och katalysator för flera andra.
Rapporten betonar att världen befinner sig i ett tillstånd av permanent instabilitet och kriser genom bland annat snabba förändringar rörande politik, teknik och natur. Det handlar om processer som dessutom påverkas av ökande misstro mellan människor liksom mellan stater samt försvagade internationella och multilaterala institutioner. Samtidens utveckling betyder även att problem med relativt låg sannolikhet kan få extremt stora konsekvenser från lokal till global nivå.
Klimatkrisen som orsak och katalysator för andra kriser
Klimatförändringarna beskrivs inte enbart som negativ påverkan på natur, ekologi och miljö utan som en övergripande orsak till andra problem och risker. Extremväder, torka, översvämningar och stigande havsnivåer skapar påfrestningar på livsmedelsförsörjning, hälsa och migration. Det handlar även om staters existens som i fallet med önationer som i Stilla Havet hotade av översvämningar.
Särskilt oroande är hur klimatkrisen samverkar med svaga institutioner och befintliga konflikter. Eftersom flera stater som i Afrika redan har en mycket begränsad kapacitet att hantera klimatrelaterade problem som snabbt kan övergå i humanitära kriser med regional eller global spridning. Rapporten betonar att detta inte bara handlar om framtidsscenarier, utan ett tidigare mönster som redan kan observeras som i fallet med Syrien.
Kärnvapen och krig i en ny geopolitisk verklighet
Rapporten ägnar ett stort utrymme åt kärnvapenrisker i en värld där rustningskontroll har försvagats och stormaktsrelationer blivit mer konfrontativa. Kombinationen av militär upprustning, teknologisk osäkerhet och politisk polarisering ökar risken för både avsiktlig och oavsiktlig eskalation. Enligt rapporten utvecklas världen i en riktning som leder till en multipolär kärnvapenordning, där fler aktörer, konfliktytor och teknologiska osäkerheter samverkar.
När det kommer till krig som i fallet mellan Ryssland och Ukraina efter den ryska invasionen 2022 så handlar det om systemrisker som också får större påföljder och negativa resultat i global mening. Väpnade konflikter försvårar internationellt samarbete, förbrukar resurser som annars hade kunnat användas för till exempel sjukvård och försvagar tilliten mellan stater och människor. I en värld där flera kriser pågår samtidigt blir krig en multiplikator av andra globala risker.
Pandemier och biologiska hot
Covid-19 behandlas i stor utsträckning i rapporten som betonar att världen fortfarande saknar robusta mekanismer för tidig upptäckt, gemensamt beslutsfattande och rättvis fördelning av motåtgärder vid framtida pandemier. Därför menar rapporten att när en ny pandemi äger rum så är risken stor att den inte kommer att hanteras på ett mer rättvist och inkluderande sätt än under covid-19-pandemin, som exempelvis då vissa delar av världen som länder i Afrika riskerar att bli mer utsatta och exkluderande rörande resurser och förmågor.
Rapporten tar även upp om ökande biologiska risker genom nya former av teknologisk utveckling. Syntetisk biologi och billigare laboratorieteknik skapar nya möjligheter, men också nya sårbarheter. Rapporten betonar att kombinationen av teknisk tillgänglighet och geopolitiska konflikter gör biologiska hot särskilt svåra att hantera inom dagens internationella ramverk.
AI och teknologiska språng utan global styrning
Rapporten beskriver artificiell intelligens som en dubbel risk. Å ena sidan kan tekniken bidra till att just hantera globala problem men å andra sidan riskerar snabb och okontrollerad utveckling att skapa nya former av problem och instabilitet. Rapporten lyfter särskilt fram risken för militär användning av AI, spridning av desinformation och koncentration av makt till ett fåtal aktörer.
Enligt rapporten handlar inte problemet om tekniken i sig, utan frånvaron av gemensamma globala regler. I dagens internationella system där stater och företag konkurrerar om teknologiskt försprång blir långsiktig riskminimering ofta underordnad kortsiktiga politiska och ekonomiska intressen.
Glapp mellan medvetenhet och åtgärder
En av rapportens viktigaste slutsatser är att mänsklighetens största sårbarhet ligger i glappet mellan globala risker och nationellt organiserad politik. FN-systemet, säkerhetsrådet, finansinstitutionerna och andra centrala delar av den globala styrningen är utformade för en annan tid, med långsammare förändringstakt och tydligare gränser mellan problemområden.
Bland rapportens starkaste budskap är att mänskligheten aldrig har haft bättre kunskap om de problem och risker vi står inför men att vi fortfarande saknar institutioner, resurser och politiska strukturer som matchar denna kunskap. Till exempel har flera regeringar ironiskt nog blivit allt bättre på att identifiera faror, men allt sämre på att hantera dem gemensamt. Rapporten menar därmed att det inte är bristen på varningar som är problemet, utan bristen på handlingskraft på global nivå.
Därför menar Global Challenges Foundation att världen behöver nya former av globalt beslutsfattande, ökad förmåga till förebyggande åtgärder och institutioner som kan agera innan kriser eskalerar. Tankesmedjan har tidigare föreslagit bland annat globala flerpartssamtal där andra aktörer som ideella organisationer och medborgerliga representanter borde inkluderas mer i diskussionerna som i FN.
