Global Detention Project lyfter i en ny rapport att migrationsförvar strider mot internationell rätt, och anser att migrationsförvar så långt det går bör undvikas under migrations- och asylprocesser. Alternativ som bygger på inkluderande lösningar, rättssäkerhet och socialt stöd lyfts som mer förenliga med internationell rätt och mänsklig säkerhet.
Migrationsförvar används i dag i allt fler länder som en vanlig metod i migrationspolitiken. En ny rapport framtagen för World Health Organization (WHO) av medarbetare på Global Detention Project visar att mer systematiskt migrationsförvar skadar människors hälsa. Förvar leder ofta till försämrad fysisk och psykisk hälsa, drabbar redan utsatta grupper hårdast och strider ofta mot internationella människorättsnormer. Rapporten tar upp att migrationsförvar ofta är genomförda godtyckligt och osäkert samt oförenliga med rätten till hälsa och mänsklig säkerhet.
Godtyckliga förvar är osäkra
Under de senaste två decennierna har migrationsförvar blivit en allt vanligare metod och politiskt svar på humanitär migration. Stater använder frihetsberövande allt oftare för att kontrollera gränser, påskynda utvisningar eller avskräcka människor från att söka skydd. Samtidigt har förvar i praktiken normaliserats och ofta utan att det betraktas som ett allvarligt ingrepp i människors liv och hälsa.
Den nya rapporten för WHO visar dock att migrationsförvar inte kan förstås som en neutral administrativ åtgärd. Rapportförfattarna från forskningscentret Global Detention Project menar att nuvarande praktik systematiskt skapar och förvärrar ohälsa. Förvar präglas av osäkerhet, isolering och brist på kontroll över den egna situationen och faktorer som i sig är starkt kopplade till både fysisk och psykisk sjukdom.
Brutalitet och ovärdighet
Rapporten identifierar återkommande strukturella problem i migrationsförvar världen över. Trångboddhet, dålig hygien och begränsad tillgång till frisk luft och rörelse är vanligt förekommande. Dessa förhållanden bidrar till spridning av infektionssjukdomar och försvårar hanteringen av kroniska sjukdomar.
Personer med redan existerande hälsoproblem riskerar att få sin situation kraftigt försämrad. Avbrott i medicinering, fördröjd vård och brist på specialistkompetens är vanligt. Förvarsmiljön fungerar därmed som en förstärkare av ojämlikhet eftersom de som redan är sårbara drabbas hårdast.
Psykisk ohälsa som strukturellt resultat
Ett av rapportens tydligaste slutsatser gäller psykisk hälsa. Ångest, depression, posttraumatiskt stressyndrom och självmordstankar förekommer i hög grad bland frihetsberövade personer. Osäkerheten kring hur länge förvaret ska pågå, rädslan för deportation och bristen på rättslig insyn skapar en konstant psykisk press.
För många är detta inte den första traumatiska erfarenheten. Många har flytt från krig, förföljelse eller extrem fattigdom. När dessa erfarenheter följs av frihetsberövande i en repressiv miljö fördjupas skadorna. Rapporten visar också att de psykiska konsekvenserna ofta kvarstår långt efter att en person har släppts fri.
Barn, kön och särskild utsatthet
Rapporten är särskilt tydlig när det gäller barn. Att frihetsberöva barn i migrationsprocesser strider mot internationell rätt och har allvarliga konsekvenser för barns utveckling, psykiska hälsa och trygghet. Trots detta hålls barn fortfarande i migrationsförvar i många delar av världen.
Kvinnor och andra grupper med särskilda behov drabbas också oproportionerligt. Kvinnor rapporterar högre nivåer av depression och sämre fysisk hälsa, och gravida personer riskerar att inte få adekvat vård. Könsrelaterad otrygghet och brist på skydd förstärker utsattheten ytterligare.
En politik emot mänskliga rättigheter
Tillgången till hälso- och sjukvård i migrationsförvar beskrivs som fragmenterad och otillräcklig. Det råder ofta brist på läkare, psykologer och tolkar. Språkbarriärer och misstro mot förvarssystemet gör att många undviker att söka vård, av rädsla för att medicinsk information ska påverka deras asyl- eller migrationsärende.
Ett återkommande problem är bristande hälsoscreening. Många frihetsberövade undersöks inte ordentligt vid ankomst, vilket innebär att både fysiska och psykiska tillstånd förblir oupptäckta och obehandlade.
Internationella normer slår fast att migrationsförvar ska vara en sista utväg och användas under så kort tid som möjligt. Rapportens samlade evidens pekar dock på att problemet är djupare än bristande efterlevnad. Själva praktiken att låsa in människor på grund av deras migrationsstatus står i konflikt med rätten till hälsa och mänsklig värdighet.
Individuell hantering istället för inlåsning
Rapporten betonar vikten av samhällsinsatser, individuell ärendehantering och regelbunden kontakt med myndigheter i stället för inlåsning. Forskning visar att sådana modeller leder till hög efterlevnad av beslut, lägre kostnader och mycket mindre skador på fysisk och psykisk hälsa. Alternativ till förvar ses därför inte som ett undantag, utan som mer rättssäkra och effektiva lösningar.
Därför är rapportens slutsatser bland annat att migrationsförvar bör i möjligaste mån undvikas helt under migrations- och asylprocesser. Alternativ som bygger på inkluderande lösningar, rättssäkerhet och socialt stöd framstår inte bara som mer humana, utan också som mer förenliga med internationell rätt och mänsklig säkerhet.
