Kakaokooperativ i Elfenbenskusten och Ghana kan inte betala jordbrukare på grund av globalt fallande kakaopriser som gör att exportörer skjuter upp inköp. Skiftande kakaopriser lyfts också som argument för att länder i Västafrika ska satsa på en inhemsk tillverkning av choklad för att minska beroendet av globala storföretag.
För att kunna betala jordbrukarna måste kakaobönorna säljas till exportörer. Dessa har dock vägrat att betala det garanterade priset som Elfenbenskustens regering beslutade om i början av säsongen 2025/2026. Därför fyller nu osålda säckar av kakaobönor Sekou Dagnogos lager i staden i Duekoue i västra Elfenbenskusten, och hans skulder stiger
– Det har inte gått bra på ganska länge nu, så allt står stilla just nu, och vi är nu skyldiga jordbrukare mycket pengar, säger han till nyhetsbyrån Reuters.
Sekou Dagnogo hoppas att landets kaffe- och kakaomyndighet ska träda in och köpa den osålda kakaoskörden, och i januari i år sjösatte man ett program för att köpa 100 000 ton kakaobönor. Processen måste gå relativt fort för att bönornas kvalitet inte ska försämras.
– De har försäkrat oss att de kommer att köpa tillbaka produkten, säger Dagnogo till Reuters.
Fallande priser och bristande stöd
I februari var det globala priset för kakaobönor det lägsta det har varit sedan oktober 2023. Under de senaste fyra veckorna sjönk priset med 27,48 procent, enligt Trading Economics. Elfenbenskusten är världens största producent och exportör av kakao, följt av Ghana, Nigeria och Kamerun. Drygt två miljoner jordbrukare lever på att odla kakao i Västafrika.
Kakao odlas framför allt i tropiska områden, och arbetet är både tidskrävande och tungt. Trots att den globala kakaoindustrin omsätter miljarder lever kakaobönder ofta i djup fattigdom. Kakaobönderna är inte bara beroende av kraftigt skiftande priser på en global marknad utan riskerar också att drabbas i allt högre grad av klimatförändringarna.
Kakaoträd kan ta upp till ett år för att producera bara 200 gram choklad, och äldre träd ger mindre skördar. Samtidigt är efterfrågan är stor – Europa som är den största importören av kakao i världen importerade 1,6 miljarder kilo kakaobönor 2023. Det innebär att många kakaobönder fäller träd för att plantera nya träd, vilket leder till avskogning.
Även i grannlandet Ghana har kakaoböderna problem att få betalt för sitt arbete. Modern Ghana rapporterar att även när regeringar utlovar stöd till bönderna finns det stora problem – löften om program som ska ge förbättrade plantor och subventioner försenas ofta. Det betyder att även om småjordbrukare registrerar sig i programmen för att få plantor eller subventioner får de ofta dem efter att planteringssäsongen är över.
Liknande problem finns vad gäller program som vill bidra till bättre skördar genom gödsel. På grund av dåliga vägnät riskerar de att försenas så mycket att jordbrukare inte får gödseln i tid och plantorna kan redan ha drabbats av näringsbrist med mindre skördar och inkomst som konsekvens. Även om regeringar går in för att köpa skördar i kristider inbegriper det ofta svåra ansökningsprocesser som drar ut på tiden vilket innebär att jordbrukarna ändå har svårt att klara vardagen i väntan på utbetalningar.
En måltid om dagen
En av dessa är kakaobonden Joseph Bermah Dautey från Ghana som berättar för Reuters att han fortfarande väntar på att få betalt från landets kakaomyndighet för sex säckar kakaobönor. I väntan på pengar har han inte råd med mer än en måltid om dagen. Liksom tusentals andra kakaobönder i Ghana har han svårt att inte bara få mat på bordet utan också betala skolavgifter för sina barn eller investera i underhåll av sitt jordbruk på grund av osålda skördar.
– I ungefär tre veckor har jag bara ätit en gång om dagen, det är väldigt svårt för mig. Det har påverkat mitt liv så mycket att jag inte ens kan beskriva det, säger Joseph Bermah Dautey till Reuters.
FN:s utvecklingsprogram (UNDP) jobbar tillsammans med kakaoproducerande länder i Västafrika för att skapa bättre villkor för bönderna, samt för att göra produktionen mer hållbar genom att motverka exempelvis avskogning och stärka biodiversiteten. En springande punkt är att stärka de socioekonomiska förhållandena. BBC rapporterade 2020 kvinnliga kakaobönder i Västafrika kunde tjäna så lite som två-tre kronor om dagen i genomsnitt. Även män tjänar så lite som 7-8 kronor. Ofta måste deras barn hjälpa till med arbetet, och barnarbete är därför vanligt som kakaoproducerade länder. Enligt Fairtrade jobbade uppskattningsvis över 1,5 miljoner barn i åldrarna 5–17 år på kakaoodlingar i Elfenbenskusten och Ghana 2020.
Lokal förädling kan skapa jobb
Den globala värdekedjan där företag i rika länder kontrollerar marknaden innebär att länder som Elfenbenskusten och Ghana förblir råvaruexportörer. Med mer investeringar i lokala kooperativ skulle de kunna förädla kakaon innan export, och på sikt också kunna skapa inhemsk chokladtillverkning. Jean Paul Aka, teamledare för miljö liksom hållbar och inkluderande utveckling vid UNDP i Elfenbenskusten menar att det finns stora utmaningar:
– Stora varumärken dominerar marknaden vilket gör det svårt för nya aktörer att komma in, säger han och förklarar att i dagsläget säljs kakaon till företag som rostar och maler bönorna i Europa eller USA och därefter säljer det vidare till globala chokladföretag som Lindt och Nestlé, företag vars dominans gör det svårt för en lokal chokladindustri i Västafrika att se dagens ljus.
– Detta måste förändras. Om 50 procent av vår kakao förädlades lokalt skulle det kunna skapa tusentals arbetstillfällen, öka böndernas inkomster och minska fattigdomen, säger han.
Han tror att en förändring är på gång, med hänvisning till Afrikas växande ekonomi, spår han att länder i Västafrika kommer att få egen chokladtillverkning inom fem till tio år.
– Det första steget är lokal förädling av kakao, men det är möjligt att se lokalt producerad choklad med standard för export. Vi ser redan skolor för chokladtillverkning öppna här, så det är på väg, säger Jean Paul Aka.
