Makrillen är hotad och EU har satt fiskekvoten till 90 procent av Internationella Havsforskningsrådets (ICES) rekommendationer. Men Storbritannien, Norge, Färöarna och Island slöt 2025 ett avtal som kör över EU:s kvot, belönar överfiske och skapar en ojämlik spelplan.
DEBATT | Jag brukade köpa fryst Lysekils makrillfilé men den finns inte längre i min affär. När jag började undersöka varför den inte längre finns blev jag varse igen hur kombinationen människans rovdrift och ett varmare hav samspelar. Att makrillen inte säljs längre är en kombination av kraftigt minskade bestånd, på grund av överfiske och att MSC-certifieringen (Marine Stewardship Council) för makrill från Nordostatlanten därför har dragits in.
Effekterna av det allt varmare klimatet är tydliga på land. Men även under havsytan sker dramatiska förändringar. En ny studie av större områden i Medelhavet, Nordatlanten och nordöstra Stilla havet visar att havsuppvärmning leder till en årlig minskning i fiskbiomassa med närmare 20 procent. Havet absorberar cirka 90 procent av den globala uppvärmningens överskottsvärme och högre temperaturer förändrar var fisken finns. Det har kullkastat fiskekvotavtalen i takt med att arter flyttar till kallare vatten.
Den makrill som finns i våra hav är Atlantmakrill, Scomber scombrus. Den är en vacker snabbsimmare med utpräglad säsongförekomst. Om vintern lever makrillen i Nordsjöns och Atlantens djupare vatten på 150–200 meter, då den nästan inte äter. När det blir varmare i april–maj flyttar den i stora stim med varma havsströmmar dels in i Skagerrak och Kattegatt, dels norrut för att leka. Den kan även, vid kraftiga saltvattensinflöden eller inströmning av varmare vatten i Östersjön, simma i stim upp till norra Uppland och Ålands skärgård. Makrillungar lever på plankton, till exempel fiskägg och kräftdjurslarver.Mindre makrill kallas spirr. En vuxen makrill äter huvudsakligen planktondjur men periodvis, till exempel efter leken, även små fiskar som tobis samt ungar av torsk, sill och skarpsill, vilka slukas hela. Vid 3–4 års ålder vid cirka 30 centimeters längd blir makrillen könsmogen. En makrill kan bli minst 20 år och upp till 60 centimeter lång och väga 3 kilo, även om det är sällsynt.
Som alla kommersiellt betydelsefulla fiskar har makrillen sedan 1960-talet blivit hårt överfiskad, vilket lett till att makrillbeståndet i Nordostatlanten har minskat dramatiskt, med nästan 80 procent sedan 2014. Internationella havsforskningsrådet (ICES) publicerade september 2025 ny statistik som visar att denna makrill mår betydligt sämre än man tidigare befarat: arten bedöms vara nära en kollaps. I oktober 2025 rödlistade därför Världsnaturfonden WWF Atlantmakrill (Scomber scombrus) som fångas med trål/pelagisk trål, ringnot, garn/nät, spö- och linfiske i Nordostatlanten och har även uppmanat till bojkott av makrill på grund av den akuta bristen. WWF hoppas att kuststaterna utan dröjsmål snabbt når en överenskommelse om att minska fisket drastiskt med kvoter som respekterar de vetenskapliga råden och att konsumenter och näringsidkare ska ”avstå från att konsumera och sälja makrill”. Det har gjort att många handlare valt att plocka bort vissa makrillprodukter.
Men fiskare från områden i EU, där arten traditionellt har funnits, fortsatte ändå att fånga makrill när den rörde sig nordväst mot Island. Detta har lett till ”makrillkriget”. Certifieringen togs bort första gången i mars 2012. Efter fyra års tvist om fiskekvoter valde MSC 2016 att återigen certifiera makrillen från Nordostatlanten som ett hållbart fiske. Totalt gällde det 700 fartyg, både små kustnära fartyg till stora oceangående pelagiska trålare, som ingår i det stora samarbetet kallat MINSA, makrillindustriernas norra hållbarhetsallians. Båtarna kom från elva länder: Skottland, England, Nordirland, Norge, Sverige, Nederländerna, Danmark, Tyskland, Frankrike, Republiken Irland och Litauen. På grund av fortsatt överfiske avbröt MSC certifieringen av makrillfisket i nordostatlanten 2019 igen, och inga makrillprodukter från makrill från Nordostatlanten fick längre säljas med MSC:s blå märkning.
Makrillfångsterna har sedan överskridit kvoterna varje år och under tiden har fiskbestånden minskat ännu mera. Fiskeindustrin har under de senaste 15 åren i genomsnitt fångat nästan 40 procent mer makrill i Nordostatlanten än vad forskare rekommenderar. Dessutom fortsatte affärer att sälja makrill. Internationella Havsforskningsrådet (ICES) har nu rekommenderat att fångsterna 2026 måste minskas med minst 77 procent, för att beståndet skall kunna återhämta sig. Även om makrillen är rödlistad finns det en kvot för 2026 kvar på 23 procent av den för 2025 och för Sveriges del är 33 procent kvar. ICES skriver att hela fångsten 2026 av Atlantmakrill i Nordostatlanten och närliggande vatten maximalt får vara 174 357 ton.
Ett makrillavtal mellan fyra länder 2025 kör däremot över EU, belönar överfiske och skapar en ojämlik spelplan. Storbritannien, Norge, Färöarna och Island har skrivit ett avtal om makrillfiske som innebär en kvot som är mycket större än ICES rekommendationer. Makrillkriget är alltså inte slut. De fyra länderna har bestämt att totalkvoten (TAC) för 2026 ska vara 299 010 ton, medan EU:s uppfattning är att totalkvoten borde vara 156 921 vilket är 90 procent av ICES rekommendation.
De största landningarna för svensk yrkesfångad makrill sker till de stora fiskehamnarna på västkusten, Träslövsläge, Ellös/Rönnäng, Fotö, Fiskebäck, Lysekil, Kungshamn och Strömstad, där stora pelagiska trålare och ringnotsfartyg landar sin fångst för vidare transport, ofta till Norge eller beredningsindustri i Sverige. Även utländska hamnar som Lerwick och Hirtshals är betydande för svenskfångad makrill.
Nu i mars 2026 säljer trots allt matvarujättarna fortfarande billiga makrillburkar märkta med ”Makrillfilé (Scomber scombrus), fiskad (med trål) i Nordostatlanten fångstzon 27”, som de inte borde göra. Men, nyligen har det kommit makrill på burk som har MCS märkning. De innehåller inte Atlantmakrill, men spansk makrill (Scomber Japonicus). Fiskbeståndet av spansk makrill betraktas inte som hotad, enligt den internationella naturvårdsunionen (IUCN), där den är klassificerad som ”Least Concern” (livskraftig). I portugisiska burkar kan det finnas en annan makrill (Scomber Colias), vilkens bestånd de sista åren tyvärr har minskat så pass att fisket borde begränsas. I några affärer säljs även burkar med makrillfilé som egentligen inte är makrill men närbesläktad, chilensk Taggmakrill (Trachurus Murphyi), som fiskas i sydöstra Stilla havet och är MSC-certifierad, tack vare strikta kvoter och förvaltning.
När du köper fisk och fiskprodukter leta därför alltid efter den blåa MCS-symbolen på förpackningen. Köp det inte om det inte finns märkning; konsumenten har makt!
Makrill är även en viktig art inom fritidsfiske i Västsverige och Skåne. Enligt nationella enkätundersökningar utförda av Havs- och vattenmyndigheten och SCB har den landade delen av fångsten av makrill inom svenskt fritidsfiske 2024 uppskattats till 1 116 ton makrill inom det svenska fritidsfisket. Enligt reglerna får den inte vara mindre än 20 centimeter lång. Fritidsfångsten är ju mindre än 1 procent så det fisket bidrar inte till utrotningen.
Det lär fortfarande vara möjligt att fånga bra med makrill längs den svenska västkusten under sommarmånaderna. Om en fritidsfiskare har turen att fånga en makrill behöver man inte skämmas när man äter den fina fisken. Det är den industriella stordriften som har förvärrat problemet med ett varmare hav och det totala negligerandet av fiskekvoterna som har gjort att makrillbeståndet har minskat så katastrofalt
Johanna Deinum, pensionär
