Ett 40-tal floder och vattendrag i världen har fått juridiska rättigheter. Men skyddet uteblir om inte lokalbefolkningen ges inflytande över tillämpningen i praktiken. Det visar en ny studie som jämfört floderna Turag i Bangladesh och Atrato i Colombia.
– Vår forskning bevisar att ett domstolsbeslut bara är startlinjen, inte målet, säger Alison Dyke, medförfattare.
– Det räcker inte att skydda miljö som undantag. Vi måste utgå från att respektera ekosystemens rätt att existera, blomstra och utvecklas. Om ekosystem blir egna juridiska personer så kan det också bli helt andra påföljder om de här rättigheterna bryts. Naturens rättigheter ger möjlighet att bruka våra livsmiljöer men inte missbruka dem.
Så sade ekopedagogen Nikolas Berg till tidningen Syre i januari, i en intervju om kampen för att ge Storsjön i Jämtland juridiska rättigheter.
I världen har omkring 40 floder, sjöar och andra vattendrag fått juridiska rättigheter, det vill säga de kan representeras i en domstol som en juridisk person – om än med mänskliga företrädare.
Men vad har det för betydelse i praktiken? I en ny studie har forskare vid Stockholm Environment Insitute (SEI) jämfört två av de tidiga exemplen på floder som fått juridiska rättigheter, Turagfloden i Bangladesh och Atratofloden i Colombia, som historiskt sett har förorenats allvarligt.
– Att säkra en flods juridiska status ger historiska rubriker, men vår forskning bevisar att ett domstolsbeslut eller en lagstiftning bara är startlinjen, inte målet, säger forskaren Alison Dyke vid SEI York i en kommentar.
Lokal kunskap viktig
I Colombia blev implementeringen av Atratos rättigheter en relativ framgång, skriver forskarna, tack vare att det juridiska ansvaret för floden delades av urspungsbefolkningen och myndigheter, och kunskapen från flodbaserade lokalsamhällen togs tillvara. Finansieringsproblem riskerar dock att undergräva skyddet av floden, varnar forskarna.
När det gäller Turagfloden i Bangladesh fanns höga förväntningar eftersom ett beslut i landets högsta domstol utvidgat det juridiska skyddet till att omfatta alla landets floder. Men resultatet är ändå ett misslyckande, enligt forskarna, bland annat på grund av att flodberoende befolkningar inte givits politiskt inflytande, och deras kunskap har inte tagits tillvara. Floden representeras juridiskt av en grupp statliga myndighetsanställda och en enda permanent representant från civilsamhället.
– Utan finansiering och konsekvent tillämpning som ger lokala samhällen möjlighet att vara de primära väktarna av dessa ekosystem, förblir lagarna tandlösa. Ord räcker inte, vi måste utforma institutionell styrning för att stödja den juridiska prosan, säger Alison Dyke.
Civilsamhällets roll
Pella Thiel, som är en av de främsta företrädarna för naturens rättigheter i Sverige, kommenterar den nya studien i mejl:
”Rapporten pekar på civilsamhällets avgörande roll för att hävda naturens rättigheter och kommer med goda rekommendationer. Ingen som är engagerad för naturens rättigheter tror att lagstiftning räcker till för att respektera ekosystemen. Men det innebär inte att juridiska rättigheter går att reducera till symbolism. Lagar är de gemensamma överenskommelser vi har i samhället och att de erkänner mer-än-mänskliga varelser som juridiska subjekt innebär ett avgörande institutionellt stöd människor att hävda deras intressen.”
– Ramverk för floders rättigheter har potential att förändra strukturer för styrning över ekologi, men de kan inte göra det i ett vakuum. Regeringar och civilsamhället måste vara villiga att ha grundläggande samtal om de socioekonomiska strukturer som för närvarande driver ekologisk försämring, säger Alison Dyke.
Studien Case Study Report on Rights of Rivers in Practice in Bangladesh and Colombia går att läsa här.
Forskarna ger fem rekommendationer
- Rättsligt erkännande måste behandlas som ett verktyg för mobilisering, inte en lösning som verkställer sig själv.
- Etablera transparenta, finansierade arrangemang som involverar lokalsamhällen i det dagliga skyddet av floden.
- Integrera lokal och inhemsk kunskap eftersom styrningssystem måste införliva de levda erfarenheterna hos dem som samexisterar med ekosystemet.
- Säkerställa att statliga tillsynsorgan har harmoniserade, otvetydiga rättsliga befogenheter och ekonomisk kapacitet att åtala överträdelser.
- Aktivt ta itu med historiska, politiska och ekonomiska arv (såsom industriell prioritering) som i sig äventyrar miljöskyddet.
