Hbtq-soldater slåss för Ukrainas demokratiska framtid 

Tusentals hbtq-personer tjänstgör sedan tidigare i Ukrainas försvar samtidigt som många fortfarande lever utan ett fullständigt juridiskt skydd för sina relationer och mot diskriminering. I rapporten LGBTQ+ soldiers and the democratic future of Ukraine från Danish Institute for International Studies, beskriver forskarna Di Yehorova och Karmen Tornius hur denna motsättning blivit allt tydligare under kriget.

Rapportens huvudfråga handlar inte bara om hbtq-personers rättigheter. Den handlar också om Ukrainas demokratiska framtid och om vilka rättigheter de människor som försvarar landet kommer att ha i det samhälle som växer fram efter kriget.

Det finns inga säkra uppgifter på hur många hbtq-personer som tjänstgör i den ukrainska försvarsmakten. Många väljer fortfarande att inte vara öppna med sin sexuella läggning eller könsidentitet. Men fler än 600 soldater från minst 59 militära enheter har enligt rapporten identifierat sig genom Ukrainas nationella organisation för hbtq-militärer.

Samtidigt har attityderna i samhället förändrats. Under 2025 uppgav nästan 72 procent av ukrainarna att hbtq-personer bidrar lika mycket till landets försvar som heterosexuella medborgare. Nästan två tredjedelar stödde också efterlevandeförmåner för samkönade partners till soldater som dödas i kriget.

Kriget har ökat synligheten

Krig och militarisering har historiskt ofta förstärkt traditionella föreställningar om kön, familj och sexualitet. I Ukraina beskriver forskarna delvis en annan utveckling. När hbtq-personer frivilligt har tagit värvning, tjänstgjort vid fronten och deltagit i försvaret av landet, har deras roll i samhället blivit mer synlig. 

Organisationer för hbtq-soldater har samtidigt arbetat aktivt med att lyfta fram deras insatser och motverka fördomar både i Ukraina och i rysk propaganda. Men större social acceptans innebär inte automatiskt lika rättigheter. Samkönade relationer saknar fortfarande det juridiska erkännande som heterosexuella äktenskap ger. 

Det får isin tur konkreta konsekvenser för soldater och deras partners när det gäller bland annat sjukhusbesök, arv, beslut som närstående och ekonomiska ersättningar om en soldat skadas eller dödas. Det innebär att en person kan riskera sitt liv för den ukrainska staten samtidigt som staten inte fullt ut erkänner dennes partner som familj.

Många väljer att vara osynliga

Rapporten beskriver också hur hbtq-soldater kan utsättas för en särskild form av stress vid sidan av de påfrestningar som alla soldater möter under ett krig. Forskarna använder begreppet ”strategisk osynlighet” för att beskriva hur soldater försöker avgöra vilka kollegor de kan lita på och när det är säkert att berätta om sin identitet.

Ukrainas försvarsmakt speglar resten av samhället och omfattar både accepterande personer och soldater och befäl med homofoba eller transfoba uppfattningar. Rapporten beskriver erfarenheter av bland annat förolämpningar, utfrysning, hot, fysisk misshandel och situationer där personer uppges ha pressats bort från sin tjänst.

Eftersom diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet inte har ett tydligt särskilt skydd inom militärens disciplinära system kan sådana händelser i stället behandlas som vanliga konflikter mellan kollegor. För många innebär det att de väljer att inte vara öppna. Den psykiska belastningen av att hela tiden behöva kontrollera vad som kan sägas och till vem kommer dessutom ovanpå stridsstress, trauma, förlusten av kamrater och långa perioder vid fronten.

Civilsamhället bygger egna skyddsnät

När det offentliga systemet inte räcker till har hbtq-soldater, veteraner och civilsamhällesorganisationer byggt egna nätverk. Organisationen som LGBT+ Military and Veterans for Equal Rights organiserar bland annat digitala stödgrupper, psykologisk hjälp, juridisk rådgivning och tillfälligt boende för soldater mellan tjänstgöringsperioder.

Behovet är stort och organisationens medarbetare beskriver enligt rapporten hur hundratals meddelanden kan skickas under en enda helg. Det handlar allt om frågor som sträcker sig från psykiskt stöd till praktiska problem med utrustning och logistik.

Andra organisationer hjälper personer som utsatts för hatbrott att få juridiskt stöd och kontakt med polisen. Aktivister arbetar också med företag, institutioner och medier för att motverka diskriminering. Samtidigt sker ett mindre synligt arbete inne i militären. Hbtq-soldater och aktivister för samtal med skeptiska eller öppet homofoba kollegor och befäl i försök att gradvis förändra attityder.

Försvarar dagens och morgondagens Ukraina

En av rapportens mest centrala slutsatser handlar om varför hbtq-personer väljer att försvara ett land där de ännu inte har uppnått full juridisk jämlikhet. Intervjuer med soldater visar att militärtjänsten för flera av dem hänger samman både med viljan att försvara det Ukraina som finns och med hoppet om ett framtida och mer inkluderande Ukraina.

Ett liv under rysk ockupation uppfattas samtidigt som ett särskilt allvarligt hot. Soldaterna försvarar därför inte bara territorium utan också möjligheten till ett annat samhälle. Det skapar samtidigt ett demokratiskt dilemma. Om Ukraina erkänner hbtq-soldaternas uppoffringar men inte ger deras relationer och familjer samma juridiska rättigheter riskerar symboliskt erkännande att ersätta faktisk jämlikhet.

Flera reformer diskuteras i parlamentet. Ett lagförslag om registrerade partnerskap skulle ge samkönade par ett juridiskt erkännande och därmed flera rättigheter som de i dag saknar. Ett annat förslag skulle tydligare inkludera sexuell läggning och könsidentitet i lagstiftningen om hatbrott. 

Processerna har dock dragit ut på tiden och upplevs ofta som för långsamma. Ukraina kämpar för sin suveränitet och politiska framtid mot Ryssland. Samtidigt pågår en diskussion inom landet om vad den demokrati som försvaras faktiskt ska innebära och vilket sorts samhälle växer fram när kriget en dag är över.