Den studentledda proteströrelsen i Serbien tar steget in i politiken inför valet den 25 oktober. Med 250 kandidater, ett elvapunktsprogram och en pågående valkampanj etablerar rörelsen sig som ett politiskt alternativ. Samtidigt väcks frågor om bland annat EU, miljö och välfärd när rörelsen går från protest till politiskt ansvar.
Proteströrelsen för demokrati och rättvisa i Serbien har under september tagit flera viktiga steg till att bli ett viktigt politiskt alternativ inför valet den 25 oktober. Den studentledda politiska organisationen ”Studentska Lista – Studenti Pobedjuju” (Studentlistan – Studenterna Vinner) har presenterat 250 kandidater, tagit fram ett program med elva punkter och dragit igång sin valkampanj runt om i Serbien. Samtidigt återstår många frågor om bland annat EU, miljöfrågor och välfärd. Många frågor blir viktigare när rörelsen går från krav på demokratisk förändring till att ta politiskt ansvar.
Från protester till valkampanj
De studentledda protesterna i Serbien har på mindre än två år utvecklats till en större politisk rörelse som nu ställer upp i parlamentsvalet den 25 oktober. Genom skapandet av Studentlistan erbjuder proteströrelsen en ny typ av politiskt alternativ som fungerar mindre som ett politiskt parti och mycket mer som ett inkluderande och öppnare medborgerligt nätverk. Studentlistan har fått sina kandidater godkända, har presenterat ett politiskt program och startat en omfattande kampanj i hela landet.
Bland de viktigaste ambitionerna är att studenterna ska nå ut till fler väljare genom att vara mer närvarande på landsbygden och bland jordbrukare. Därför har rörelsen bland annat organiserat samtal på gator och torg, dörrknackningskampanjer och en tio dagar lång cykeltur genom landet från nord till syd. Studentlistan har fått nummer tre på valsedeln och Serbiens valkommission har registrerat de 70 000 juridiskt giltiga underskrifter som krävs för att få ställa upp i valet.
Bland kandidaterna finns dock inga studenter och det beror på att man vill behålla rörelsen mer direktdemokratiska metoder och interna beslut rörande ansvarsuppgifter, roller och processer. Tanken är också att motverka korruption och att rörelsens politiker blir ”köpta” av regimen. Kandidaterna är därmed valda av studenterna samt är delegerade att i parlamentet kunna göra det som är bestämt internt, på ett mer långtgående sätt än traditionella partier i förhållande till partikongresser.
Inrikespolitiska prioriteringar
Den 14 september offentliggjordes Studentlistans samtliga 250 kandidater till parlamentet och först på listan står läkaren och professorn Ilija Srdanović från staden Novi Sad. Dagen efter började Studentlistan presentera sitt program med elva punkter uppdelade i tre områden. Programmet innehåller bland annat förslag om stärkt oberoende för domstolar och åklagare, en särskild polis mot korruption, förändringar av mediernas institutioner, avgiftsfria läroböcker till skolelever, stöd till inhemska företag och jordbruk, och starkare anställningstrygghet samt bättre tillgång till sjukvård och läkemedel.
Samtidigt visar programmet också också var de stora luckorna fortfarande finns. Steget från protest till parlamentarisk politik gör det allt svårare att skjuta obesvarade frågor framför sig. De elva punkterna säger mycket om hur Studentlistan ser på korruption, utbildning, medier och offentliga institutioner vilka har varit fokus för protesterna. Däremot saknas tydlighet kring till exempel Serbiens relationer med andra aktörer och länder som EU, Ryssland och Kina.
Inte heller frågor som rör Kosovo och relationen till Nato behandlas i det presenterade elvapunktsprogrammet. Samtidigt betyder inte det att personer inom rörelsen saknar uppfattningar i dessa frågor. Problemet är snarare att det ännu inte finns en tydlig gemensam linje som väljarna kan förhålla sig till.
Det hänger också samman med något som hittills har varit en av studentrörelsens mest utmärkande egenskaper. Nämligen att den har kunnat samla människor med mycket olika politiska uppfattningar kring några gemensamma frågor som rättsstat, institutioner, korruption och politiskt ansvar. Ju fler politikområden Studentlistan tar ställning till, desto större blir därför behovet av att förklara hur sådana gemensamma positioner ska tas fram.
Vem bestämmer egentligen?
Studentrörelsen har medvetet undvikit en centraliserad ledarstruktur med ”partipiska” och hierarkier som kännetecknar traditionella partier. Studenternas berättelse till väljarna är att kandidatlistan skapades genom mer än ett års arbete med medborgarråd, dialoger, blockader, öppna samtalsprocesser och mer decentraliserade former av beslutsfattning.
Studentlistan framhåller också att de inte vill bygga rörelsen kring en enskild ledare eller skapa en ny personkult som i fallet med regimens parti SNS och presidenten Aleksandar Vučić. På det sättet har den studentledda rörelsen skapat en mer speciell politisk och demokratisk identitet i Europa. Många i Serbien är trötta på, har dåliga erfarenheter av, och misstror äldre liksom nya oppositionella politiska partier.
Samtidigt ställer parlamentarisk politik andra frågor än en öppen och inkluderande proteströrelse. Många i Serbien frågar sig till exempel vem som bestämmer hur Studentlistans parlamentariker ska agera när det uppstår en fråga som interna beslutsråd aldrig tidigare har behandlat eller beslutat om? Andra undrar till exempel hur konflikter mellan kandidaterna och studenter som har mer ledande positioner inom rörelsen ska hanteras?
En bred politisk stödkoalition
Studentlistan har också fått stöd från politiska organisationer med mycket olika ideologiska berättelser. Demokratiska partiet, Grön-vänsterfronten och Fria Medborgarrörelsen har valt att inte kandidera med egna listor och stödjer istället Studentlistan. Även mer konservativa och högerpopulistiska organisationer har uttalat stöd.
Stödet för Studentlistan omfattar allt från äldre etablerade partier till lokala rörelser, medborgargrupper och initiativ som normalt inte delar samma politiska program. Det breda stödet är möjligt eftersom Studentlistans centrala budskap hittills har handlat mindre om vänster mot höger och mer om institutioner, korruption och offentligt ansvar.
Från ansvarsutkrävande till att själv svara
För Studentlistan handlar de kommande veckorna därför inte bara om att presentera kandidater och föra ut sitt program. Det handlar också om att visa hur en decentraliserad studentrörelse tänker hantera politisk oenighet, ansvar och beslutsfattande och vilka svar den har på de frågor där dess gemensamma linje fortfarande är oklar.
Valet den 25 oktober blir därmed också ett nytt skede för den rörelse som började på universitet och gator. Frågan är inte längre bara vad studenterna protesterar mot, utan alltmer vilken politik och vilken form av politisk organisation de själva vill bygga.
