Den vit makt-anhängare som i maj i Buffalo i delstaten New York sköt ihjäl tio svarta människor erkände förra måndagen hatbrott och terroristbrott. Buffalo-skytten var rädd. Hans egen motivering till massakern var att han ville förhindra att svarta tar över och ersätter ”den vita rasen”. Han sände terrordådet live och ville inspirera andra till liknande rasistiskt motiverade attacker. Men invånarna i Buffalo har inte tagit efter skytten utan har deltagit i ett sällan skådat engagemang och en aktivism som bland annat synliggörs genom NPR-podden Buffalo – What’s next?

I Colorado Springs har det snart gått två veckor sedan fem människor dödades och 17 skadades på en hbtq-klubb. När pappan till skytten på Club Q fick veta att hans son hade blivit skottskadad på en gaybar blev han först rädd – rädd att hans son var gay. Sedan blev han lättad när han fick veta att det inte var så det låg till, eftersom ”I’m a conservative Republican and I don’t do gay. I don’t do gay. We don’t do gay.” Men det som definierar Colorado Springs efter attacken är inte rädsla för hbtq-personer utan det överväldigande stödet till hbtq-gemenskapen och till de orädda personer som avväpnade skytten innan han dödade fler.

Samtidigt i Sverige är afrofobi och allmänt främlingsfientliga motiv de vanligaste orsakerna till anmälda hatbrott och sverigedemokrater har gått i taket av rädsla inför tanken på sagostunder ledda av dragqueens.
Men de som har anledning att vara rädda är inte vita familjenormativa sverigedemokrater, utan vem som helst som inte platsar i den straighta vithetsnormen. Detta vet alla som uppmärksammade Transgender Day of Remembrance den 20 november. Och i den nyutkomna senaste rapporten från Brå där hatbrott motiverade av afrofobi har granskats framkom att våld är särskilt vanligt när det gäller hatbrott mot svarta. Bland dem som drabbas värst är barn utanför storstadsområden.

I rapporten går att läsa: ”… av de sammanlagt 58 skolrelaterade brott som ingår i det granskade materialet hade enbart 4 skett i en storstadsskola. När det gäller just skola som brottsplats finns det alltså en betydande överrepresentation av polisanmälda afrofobiska hatbrott i mindre orter.”
Den evolutionära grunden för rädsla för främmande personer eller osäkerhet inför det som ligger utanför egna normer, den finns inpräntad i oss alla. Men medan vissa investerar sin energi i politik som går ut på försöka kontrollera, förbjuda och förskjuta, eller rent av skjuta, allt som skrämmer, så gör andra tvärtom.

Vissa träffas i syfte att komma vidare förbi rädslor och fördomar, till exempel personerna i den samtalsgrupp i en kyrka i Kalifornien som är fokuset i dokumentären Alla är rasister. Samtalsgruppen och dokumentären, som finns på SVT Play, visar på hur fördomar och okunskap är allmänmänskligt, men att det är vad vi gör med våra fördomar som är avgörande.