Regeringen föreslår en lagändring som ska göra det lättare att politiskt styra innehållet i public service, en lagändring som ska träda i kraft 1 juli 2023, och Sverigedemokraterna i Gävleborg har åsikter om innehållet i Länsmuseets utställningar.

Sverigedemokraternas Roger Hedlund är ordförande för länsmuseet i Gävleborg och anser att det är hans uppgift att styra vad som ska finnas i dess utställningar. Att politiker ska hålla armlängds avstånd gentemot kulturen för att garantera en konstnärlig frihet är inget för ett SD som vill forma medborgaren enligt just sina idéer om svenskhet, och som verkar tro sig veta mer om konsthistoria än de som arbetar med kultur och konst.

Gefle Dagblad rapporterade i måndags att Socialdemokraterna i Gävleborg reser frågor om hur valet av ordförande för länsmuseet går till, och många protesterar mot hur Hedlund tror att det är hans roll att på egen hand styra regionens kulturverksamhet. Hårdast ryter Jenny Wennberg på Arbetarbladet i en ledare med rubriken ”Kulturen måste skyddas från Roger Hedlund och SD”.

Wennberg, som faktiskt verkar ha koll på vad som finns i Länsmuseets utställningar vad gäller lokal kulturhistoria från Gästrikland och Hälsingland, sätter fingret på hur det inte är verklighetens konstnärer och kultur som SD är intresserade av, utan något slags fiktion om svenskhet som de inte hittar där faktisk kulturhistoria visas. Detta fiktiva kulturarv verkar enligt Hedlund i en DN-utfrågning bäst skildras av Ultima Thule: ”Mitt intresse väcktes när jag var ung och när Ultima Thule var stora och sjöng mycket om kulturarv och historia.”

Att förväxla verklig konsthistoria och faktiskt kulturarv med låttexter för vilsna tonårskillar, där fraser om vikingar och svensk storhetstid blandas med nationellt kodad naturromantik, kan förstås beskrivas som mest pinsamt men är farligare än så.

Utvecklingen där nationalister i allt högre grad tillåts styra innehåll i public service och ett hitintills fritt kulturliv är tragisk och skrämmande. Det går nu bara att önska att fler förstår vad som redan har hänt i bland annat Ungern, Österrike och Polen kring dessa frågor, till exempel genom att läsa på om de varningar och rapporter som kommer från Reportrar utan gränser. I annat fall har vi bara mer att vänta i form av enskilda politikers angrepp på enskilda kulturyttringar i olika radio- och tv-program, på bibliotek och museer.

Hedlunds partikollega, SD:s kulturpolitiska talesperson Alexander Christiansson, har redan tagit det till sin uppgift att stöpa om principen om armlängds avstånd. När Christiansson talar om att styra över skattemedel är det alltså detaljstyrning och politisk kontroll över konsten och pressen han talar om. Politiker ska tilldela medel för fri press och fri kultur. Journalisterna och de som faktiskt arbetar med konst måste ha friheten att använda pengarna utan att enskilda politiker eller partier blandar sig i. Annars kan vi inte längre tala om kulturell och konstnärlig frihet eller pressfrihet i egentlig mening.