Vår största morgontidning gör klusterbomberna till ett argument för vår vapenindustri.
”Klusterbomberna visar hur viktig försvarsindustrin är”.
Så lyder rubriken på vår krigshetsande morgontidnings ledarsida (18/7–2023).
Argumenteringen för att vi ska öka investeringarna i svensk vapenindustri är så skamlös att jag rodnar. Ett bottenmärke för den journalistik som kallar sig seriös.
”Men det kommer att ta tid, antagligen flera år. I dagsläget saknas råvaror, utrustning, ingenjörer och inte minst pengar – dels för att regeringarna i medlemsländerna fortfarande inte avsätter tillräckligt mycket, och dels för att det blivit vanligare på de privata kapitalmarknaderna att inte låna ut pengar till försvarsindustrin. Den undergräver freden samt eventuellt den europeiska säkerhetsordningen, anser fonddirektörerna. Väst i allmänhet och EU i synnerhet lider kort sagt av en investeringsskuld, på en gång mental och mycket handgriplig. Det får konsekvenser, mest i form av ammunitionsbrist. USA skickar nu klusterbomber för att täcka upp. En mer omfattande tillverkning av traditionell ammunition hade kunnat undvika det. Säg inte att försvarsindustrin inte behövs.”
Läs stycket, som är avslutningen på ledartexten, noga och fundera på vad där står.
För det första kan man ju fundera över om det är vapenindustrin själv som dikterat texten och finansierar skribenten.
För det andra får man det att låta som det är lite synd om president Biden som tvingas ”täcka upp” när vi i Europa inte fattar att vi måste kasta alla tvivel åt sidan och ställa om till mer ammunitionstillverkning.
För det tredje kan man ju grubbla länge över påståendet att det ”undergräver freden” om vi inte ger pengar – statliga och privata – till eskalerande militär upprustning.
Förgäves försöker jag komma på en rubrik som på motsvarande sätt skulle visa hur bakvänd vår politik för att värna naturen och den biologiska mångfalden är.
Det närmaste jag kommer är ”Kalhyggena visar hur viktigt det är att vi fäller fler träd”.
Många gånger har jag skrivit texter om det informationsbrus som ständigt distraherar oss och som gör att vi inte hinner reflektera över beslut som fattas eller rena dumheter som ledaren i dagens tidning.
Just den här ledaren visar vikten av att vi tar oss tid att tänka kring vilka intressen som finns bakom orden, även om nu just denna text är snudd på övertydlig i sitt vapenfixerade budskap.
Själv funderar jag nu över att, efter decenniers läsning av samma morgontidning, bryta min vana och välja något annat. Dessutom stärks jag i min övertygelse om att vi behöver en alternativ press, vi behöver folkhögskolor, vi behöver studieförbund och vi behöver litteratur som gör att fler får upp ögonen för den ensidighet och de destruktiva beslut som varken gynnar freden, den biologiska mångfalden eller den globala rättvisan utan bara är till för de som sätter makt, egoism och rikedom framför att värna vår enda jord.
***
Stefan Strömberg är författare och nu aktuell med boken ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström.
