”Jag skulle säga att det är nästan omöjligt att nå upp till 21 procent per år. Jag tror också att den typen av åtgärder som det skulle kräva – om det vore möjligt – ganska allvarligt skulle undergräva legitimiteten för klimatarbetet” säger klimat- och miljöminister Annika Strandhäll om möjligheten att minska våra utsläpp tillräckligt mycket för att stoppa temperaturhöjningen (DN 30/4)

Läser man det noga, säger faktiskt Strandhäll att det som är nödvändigt för klimatet, förstör klimatarbetet…
När jag tar del av Strandhälls både märkliga och pessimistiska uttalande drar jag mig till minnes en rad andra absurditeter, tidsmarkörer om man så vill, som jag mött i media den senaste tiden. Företeelser som tillsammans visar på en utveckling i världen som tycks leva sitt eget liv, istället för att föregås av genomtänkta beslut.

– 20 000 miljarder kronor. Det är en hel del pengar och så mycket lade världens länder på militär upprustning 2021, vilket är ett nytt rekord och en ökning med 0,7 procent jämfört med föregående år. Mer lär det bli detta år.
– På radion, i Ekots lördagsintervju, önskar Kristdemokraternas partiledare skarp verkanseld från våra poliser in i folksamlingar och mängder av skadade islamister. Det är svårt att tro att det är på riktigt.
– När de allra flesta pratar om grymheterna i krigets Ukraina hoppas den svenska gruvbranschen att invasionen ska öka trycket på att vi ska bryta mycket mer av de kritiska metallerna i Sverige.
– Från USA nås vi av ryktet att Högsta domstolen vill upphäva det beslut från 1973 som ger kvinnorna i landet rätt till fri abort.

Till detta kan läggas besvikelser över att solidaritet och biståndsvilja armas ut. Ännu en gång har givarkonferensen där man samlar in pengar till de som lider i det åtta år långa kriget i Jemen gett ett sämre resultat än väntat. Däremot fortsätter vapenexporten från Sverige till de diktaturer som krigar i detta hårt sargade land.
Och i det här sammanhanget kan det vara värt att nämna att försvarskoncernen Saabs aktiekurs har stigit med 80 procent sedan den ryska invasionen i Ukraina och att samma företags vd Micael Johansson hoppas att ett svenskt medlemskap i Nato ska öppna nya marknader för svenska missiler och andra vapensystem.

Det är så här det ser ut i dag. Ja till militär upprustning, mer konsumtion och ökat myndighetsvåld. Nej till solidaritet och omsorg om vår planet – och det är därför jag väljer ordet dekadens när jag beskriver tillståndet på vår jord.
I vår tid handlar det inte, som förr, om allt vidlyftigare utsvävningar som i romarriket, om fler och fler människooffer som var fallet hos aztekerna i nuvarande Mexiko innan spanjorernas ankomst eller om magnifika byggnadsverk som i tempelstaden Tikal i Guatemala. Pyramiderna inom mayakulturen användes förstås till vetenskapliga studier, men det var viktigt att samtidigt hålla sig väl med lynniga gudar. Något som dock hjälpte föga när överbefolkning och avskogning ledde till inre stridigheter, flykt och ännu en högkulturs fall.

Eller… Har jag kanske fel? Är det möjligen så att likheterna mellan då och nu är större än vad jag först tänkte och att det bara är den teknologiska utvecklingen som skiljer? Förfallet går bara snabbare nu.

Det känns åtminstone som om vi hamnat i en åsiktstunnel där de enda förslag som kommer upp är varianter på tidigare misslyckanden. Eller om man så vill; ännu mer av det som tidigare inte visat sig fungera.

Och apropå romarriket och dekadensen där, skriver Andreas Cervenka följande i sin nya bok Girig – Sverige, så blev folkhemmet ett paradis för superrika: ”Att skryta med miljardärstatus i Djursholm riskerar att utlösa ögonrullningar och gäspningsattacker. Det är ungefär lika exotiskt som en tatuering på Södermalm.”

Grovt förenklat innebär det vi kallar modern utveckling att vi fortsätter att kriga för fred, konsumera mer än vad planeten klarar av, inbilla oss att lyckan kommer med pengar och prylar och att tro att, även om vi låtsas något annat, somliga människor har större rätt till ett anständigt liv än andra.

Men vi kan inte fortsätta att låta saker ske som de gör nu, utan en rimlig förklaring och utan ett svar på frågan ”varför”. Höghastighetstågen är ett bra och pedagogiskt exempel som belyser vad jag menar. Fråga de som förespråkar dessa varför det är bra att åka ännu snabbare när det redan går för fort…