LEDARE | ”Sverige ger bland annat flygplan, bandvagnar och ammunition i ett sextonde stödpaket på 13,3 miljarder till Ukraina. Samtidigt förbinder Sverige sig att bidra med 25 miljarder per år under 2024–2026, totalt 75 miljarder.” (DN 30/5)

Det militära stödpaketet från USA till Ukraina på 600 miljarder kronor är redan bekant.

Samtidigt knyter Ryssland allt tätare band med Kina, både med vanlig handel och genom militärt stöd från den allt starkare och allt aggressivare supermakten.

Hotfulla övningar där man simulerar erövring av Taiwan visar på vilka ambitionerna är.

Dessutom växer Indiens ekonomi och i denna tillväxt ingår stora inköp av rysk olja. Något som förstås underlättar för Vladimir Putin att bibehålla landets militära kapacitet

”Även de som sedan i oktober har hållit fast vid mantrat att Israel ’har rätt att försvara sig’ bör sedan länge ha insett det omänskliga i det som utspelar sig. Israels ­officiella fiende är en terrorist­stämplad organisation men det ursäktar inte utplånandet av universitet, sjukhus, hem och denna masslakt av civila.” (DN 30/5)

Så skriver Amat Levin i morgontidningen i sin krönika som uttrycker både uppgivenhet och upprördhet.

Hur kan någon försvara det besinningslösa våldet i Gaza? Hur kan USA, mena att det som alltmer liknar ett folkmord inte är nog för att man ska stoppa vapenleveranserna…

Vi som tror på fredsförhandlingar, diplomati, nedrustning och att dra lärdom av det förflutna, blir med jämna mellanrum kallade naiva av dem som ständigt manar till mer vapenleveranser, styrka genom Nato och som tror att vägen till fred går via segrar på slagfältet.

Jag menar att verklighetsflykten ligger i att tro att kapprustning gynnar några andra än vapenindustrin och några få stormakter. Samtidigt som den givna bieffekten är att satsningarna på att värna den biologiska mångfalden och hejda klimatförändringarna blir meningslösa.

Vill man på allvar lösa en konflikt, går det inte att bomba sig fram till fred. Utöver den nyss nämnda naturförstörelsen, skapar en sådan framtvingad fred frustration, hämndlystnad och lägger grunden för nästa krig.

I Johan Berggrens ”Den perfekta konflikten, Israel – Palestinafrågan inifrån”, får man ett hum vad det är för krafter, bortom den gängse retoriken, som är i rörelse.

Han skriver om två folk som lever i ett land. Där det ena, judarna, är rädda och det andra, palestinierna, är förnedrade. Samtidigt gör tre religioner – judendomen, kristendomen och islam – anspråk på heliga platser på den lilla yta som är mindre än Dalarna.

Till detta kommer den kollektiva skulden från förintelsen, stormaktsinblandning både förr och nu, plus att den ständigt pyrande och ibland eskalerande konflikten är en guldgruva för den internationella vapenindustrin.

Där har ni de problem som ska lösas och det gör man varken med terrorattacker, folkmordsliknande krigföring eller tystnad från delar av det internationella samfundet.

Det pågår en gigantisk upprustning i vår värld, där alltmer avancerade vapen dödar allt effektivare. Snart ser vi också de från människan helt frikopplade vapensystem som styrs av AI och som frikopplar enskilda människor från ansvar. Vilken typ av krig dessa kommer att leda till, vågar jag inte ens tänka på.

I allt detta skulle man vilja ha modiga politiker i vårt land som ställer sig upp och kräver fördömande av brutaliteterna i Gaza, som kräver eldupphör och fredsförhandlingar i Ukraina och som kräver av stormakterna att de ska samarbeta för att rädda vår enda jord, istället för att i en meningslös maktkamp göra vad de kan för att förinta den.

Men vad hör jag istället när beskedet om det nya svenska stödpaket till Ukraina presenteras? Jo, besvikna socialdemokrater – Magdalena Andersson och Peter Hultqvist – som i kvällsekot på radion (29/5) ondgör sig över att Jas-Gripen inte finns med bland det krigsmaterial som ska skänkas.

Frågan som väcks i mitt huvud just innan jag somnar är därför oundviklig: Är det fred vi vill ha eller är det vinster för vapenindustrin som är det viktiga i sammanhanget?

Alldeles oavsett svaret på den frågan, måste vi inse att en global militär upprustning inte innebär lösningen på några problem, utan bara – utöver allt meningslöst och fruktansvärt dödande – förkortar livslängden för den planet vi alla istället borde värna.

***
Stefan Strömberg, författare vars senaste bok är ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström.