DEBATT. En örfil – ingen skadas, ingen dör. 100 prickskyttar – tusentals skadas, en del mycket allvarligt, 32 personer dör. Örfilen ger åtta månaders fängelse. Skadorna och dödandet ger hjältestatus. Sådan är skillnaden om förövaren är palestinsk eller israelisk. 

Gazabornas demonstrationer har inte lett till några personskador. Andra skador? Möjligen någon buckla i det höga staketet som omger världens största fängelse – Gazaremsan – och otäck rök från brinnande däck. Men det är knappast något som rättfärdigar dödande skott mot fredligt demonstrerande människor; kvinnor och män, barn, unga och gamla, journalister och fotografer i västar märkta med Press. 

Svenska medier har haft gravt felaktiga rubriker till exempel ”Våldet i Gaza” efter Israels massaker på långfredagen. Våldet kom inte från gazaborna, våldet kom från de 100 prickskyttar som Israel placerat ut på uppbyggda jordvallar utmed ”fängelsestaketet”.

Det officiella meddelandet från Israels armé, IDF, kom via Twitter dagen efter massakern. Det andades stolthet över väl utförd insats , som förvisso var beordrad och ingen slump. ”Vi anlände väl förberedda och med exakt förstärkning. Ingenting gjordes okontrollerat; allting var noggrant och genomtänkt, och vi vet var varje kula landade.”

Denna tweet raderades senare, men hann nå oss via sociala medier. Rubriken ”Våldet i Gaza” känns minst sagt vilseledande efter IDFs tweet. IDF tar med stolthet på sig ansvar för skotten – varje kula träffade ju rätt, ur israeliskt perspektiv. 

Kommer någon av de 100 prickskyttarna att gripas, tvingas sitta häktad under förnedrande former eller dömas i militärdomstol till fängelsevistelse i ett annat land? Dömd för att ha skjutit försvarslösa personer till döds, skjutit företrädare för pressen till döds? Givetvis inte – hjälteglorian skiner starkt över prickskyttarna och Israels toppolitiker hyllar deras insats. De kommer att ha fortsatt förtroende och förlängt mandat att döda fler palestinier.

Men örfilen från unga Ahed Tamimi leder till att hon tvingas utstå nedbrytande behandling i israeliskt fängelse. Hon, liksom hundratals andra palestinska barn, och därtill ett stort antal vuxna palestinier, kvinnor och män. Deras öden förtjänar att lyftas fram i ljuset på De palestinska fångarnas dag, den 17 april, eller vilka andra dagar som helst.