Två saker är svåra att berätta om: när det går riktigt bra och när det går riktigt dåligt. Alla vet hur svårt det är att berätta om en framgång. Om man har hamnat i säng med någon, fått en löneförhöjning eller ens lag har vunnit SM i fotboll så blir man glad. Men ingen vill höra om det. Ingen vill höra om en framgång i kärlekslivet eller att någon annan har fått pengar. Inte för att folk är missunnsamma, utan därför att en historia om framgång saknar dramaturgi.

Eller för att vända på det: det finns egentligen inget bra sätt att fortsätta ett samtal som inleds med en succe. Din polare säger: ”jag hamnade i säng med den och den i går” och du vet inte vad du ska svara. För vad säger man? Grattis? Det är ju inte läge att fråga om detaljer, så efter artiga gratulationer är ämnet dött. Detsamma gäller pengar och idrottsvinster. ”Jag vann.” ”Grattis.” Tystnad.

Ett bra samtal består av givande och tagande, och det är svårt att få igång ett bra flow om den ena parten börjar med att skryta.

Det är lite lättare om samtalet inleds med dåliga nyheter. Om någon berättar att dennes hus brunnit ner, att firman gått i konkurs eller att hen brutit benet så är det ju mer okej att ställa följdfrågor. När det går illa behöver man prata, och det känns bra att låta någon prata av sig. Det är således okej att fråga vem som satte eld på huset, vad som orsakade konkursen eller hur skidresan var i övrigt. Men om det har gått riktigt riktigt illa är det svårt även där. Man vill ju inte göra saker värre genom att peta i någons sår.

Väluppfostrade människor har metoder för att sköta sådana här samtal. Knepet är att ”prata ner” både goda och dåliga nyheter. Om ens företag slagit rekord säger man inte att man just tjänat en förmögenhet utan att ”det går hyfsat”, och om huset brunnit ner så ”har det gått lite illa”.

Däremot är det lustigt nog OK att använda överord om helt obetydliga saker. En pizza kan vara ”fantastisk!” och en biltur på landet ”helt otrolig!”

Men om man kombinerar dessa två regler i samma samtal kan det bli lite märkligt. ”Snygg skjorta.” ”Inte sant? Jag köpte den i en butik som är helt otrolig!” ”Så bra. Hur är det med Göran förresten?” ”Han körde av vägen och förlorade ett ben. Lite trist.”

De bästa berättelserna är faktiskt de där det har gått lite halvtaskigt. Vill man göra succé på en fest ska man berätta om gången då man klädde sig helt fel för ett bröllop, tappade bort sitt bagage i Los Angeles eller råkade messa en nakenbild från duschen. Folk älskar sådana historier. Inte för att de är elaka, utan för att de känner igen sig.

Men två saker är som sagt svåra att berätta om. När det gått riktigt bra och när det gått riktigt illa. Tack och lov känner vi alla till detta. När vi träffar någon som förlorat en närstående och får höra att ”det har varit lite tufft” så vet vi vad de menar. Både himmel och helvete beskrivs bäst med milda ord.