LEDARE | ”Valåret 1973. Solidaritet är ännu ett gångbart ord. Kungen dör. En bank rånas vid Norrmalmstorg. Bosse Larsson skruvar hörnorna i mål. Författarna driver ett eget förlag som motvikt till de kapitalistiska storföretagen. En bro mellan Sverige och Danmark är tänkt att stå klar om tio år.”
Så inleds baksidestexten på Torbjörn Flygts bok ”Låt oss gå ut med glädje” och den sammanfattar ganska väl den bild jag har av hur Sverige var ”på Palmes tid”, när folkhemmet blomstrade och framtidstron var gränslös.
Samtidigt med Flygts bok börjar jag också läsa Maggie Strömbergs och Torbjörn Nilssons bok ”Högt över havet” och som handlar om hur Sverige övergav alliansfriheten.
Och som om det inte var nog med detta, ser jag också filmen om Dag Hammarskjöld som framförallt belyser hans självvåldliga strävan att ta Afrika ut ur kolonialtidens mörker och befria Kongo från belgarna.
Det jag är ute efter är att försöka förstå Sverige och svenskarna och det är ingen lätt uppgift märker jag.
Vad har fått oss att gå från att vara en nation som ”producerade” en generalsekreterare för FN som var redo att köra över ett lamslaget säkerhetsråd för sin övertygelse, till att bli ett land som säljer ut sin självständighet till USA med DCA-avtalet.
Eller som Ulf Lundell uttrycker det: ”Hur kunde ett så vackert folk bli till en så själsdöd flock?”
Men kanske är det bara jag som skönmålar det förflutna. När jag läser ”Högt över havet” och tar del av författarnas åsikter, inser jag ju snart att Sverige hade mer än halva foten inne i Nato när väl ansökan kom. Möjligen var vi alliansfria, men definitivt inte neutrala utan räknade med USA:s, Nato:s eller EU-ländernas stöd om vi skulle bli angripna av främmande makt. Kanske är skillnaden inte större än den mellan att säga, som när jag gjorde min värnplikt, under försvarsövningarna att nu ”anfaller stormakt gul ifrån öst” och att man idag rakt ut påstår att det är Ryssland som är fienden.
Och så har vi ju allt det här med andra världskriget och nazisterna. Var det neutraliteten eller var det undfallenheten som räddade oss från att bli indragna och ockuperade? Dessutom fanns det en hel del nazister bland storkapitalet och som gärna sett att vi närmat oss Hitler. En atombomb ville vi också skaffa oss och det pågick långt gångna förberedelser, med provsprängningar med nitrolit under andra halvan av 1950-talet, sydväst om Jokkmokk, där man studerade effekterna av atombombsliknande kraft. Allting, naturligtvis, med största möjliga hemlighetsmakeri.
Går vi längre tillbaka var Sverige dessutom en riktig krigarnation som drömde om att vara en stormakt och som till och med skaffade sig en egen koloni, den karibiska ön Saint-Barthélemy som vi behöll i nästan 100 år (1785–1878).
Sverige har så många ansikten och jag börjar fundera över om det finns något som är sannare än de andra. Stormakten som blev till fattig-Sverige och räddades av en stor utvandring till i första hand USA. Sedan följde uppbyggnaden av folkhemmet och vi blev istället till en moralisk stormakt som åtnjöt respekt när det skulle förhandlas om självständighet, fred och nedrustning.
Och Dag Hammarskjöld var ju inte ensam. Vid flera tillfällen har jag skrivit om den svenske ambassadören Harald Edelstam och hans hjältestatus i Chile. Många är de som har Edelstam att tacka för sina liv när han utan fruktan tog sig an att rädda så många som möjligt undan våldet och förtrycket i samband med Pinochets militärkupp den 11 september 1973 och den påföljande diktaturen.
Ja, så landar vi i året 1973 igen. Om jag blivit så mycket klokare vet jag väl inte. Jag har fortfarande svårt att förstå om det finns någon svensk kärna och vad som drivit oss att succesivt överge det goda som Flygt beskriver i sin bok och det som, trots reservationerna, innehöll en hel del solidaritet med omvärlden.
Hur skulle förresten ett motsvarande citat se ut inför valet 2026?
”Valåret 2026. Egoism gäller och gränserna stängs. Kungen får man fortfarande inte säga ”du” till. Gängkriminaliteten är bortom kontroll. Vår främste friidrottare samlar miljoner på hög i takt med att världsrekorden blir fler. Författarna för en allt hårdare kamp mot AI. Drömmen om höghastighetståg blir till en realitet med sprucken räls och trasiga växlar.”
Vilka är vi och vilka var vi?
***
Stefan Strömberg, författare och aktuell med samtalsföreläsningen ”Mellan oss skapas världen”.
