Ekonomiskt utsatta familjer på landsbygden i Bangladesh tvingas årligen lägga betydligt högre summor på att förhindra klimatrelaterade katastrofer och reparera skador som orsakats av klimatförändringar än de resurser som regeringen eller internationella organ satsar. Det skriver Andrew Norton, som är ordförande för den brittiska organisationen International Institute for Environment and Development, IIED, i denna kommentar. […]
Ekonomiskt utsatta familjer på landsbygden i Bangladesh tvingas årligen lägga betydligt högre summor på att förhindra klimatrelaterade katastrofer och reparera skador som orsakats av klimatförändringar än de resurser som regeringen eller internationella organ satsar. Det skriver Andrew Norton, som är ordförande för den brittiska organisationen International Institute for Environment and Development, IIED, i denna kommentar.
KLIMAT Varje år tvingas familjer på landsbygden i Bangladesh spendera motsvarande nästan två miljarder dollar på grund av klimatförändringarna.
Det framgår i en rapport från IIED, där de summor som människor tvingas lägga för att hantera klimatförändringarna jämförs med offentlig klimatfinansiering. I Bangladesh tvingas familjer som i många fall redan är fattiga att spendera mycket mer än landets regering gör, och nästan tolv gånger så mycket som landet tar emot i internationell klimatfinansiering.
Bangladesh är ett av världens fattigaste länder och dessutom ett av de länder i världen som allra mest sårbart för klimatförändringar och extrema väderfenomen. Närmare två tredjedelar av befolkningen bor på landsbygden.
Att de allra mest utsatta tvingas stå för utgifterna för anpassningen till klimatförändringarna är oacceptabelt. De befolkningar som är hårdast drabbade får motta alldeles för lite stöd och mycket mer måste göras från både landets regering och det internationella samfundet för att se till en ökad klimatfinansiering når ut till de kvinnor, barn och män som behöver det som mest.
Även om Bangladeshs regering har ökat den årliga budgeten för klimatfinansiering, till nuvarande 1,46 miljarder dollar, så är summan fortfarande betydligt lägre än den som familjerna på landsbygden tvingas stå för. Dessa hushåll får samtidigt uppskattningsvis 154 miljoner dollar om året för klimat- eller katastroffinansiering.
Den orättvisa som nu råder leder till att fattiga familjer tvingas använda sig av pengar som annars skulle ha kunnat gå till att täcka deras grundläggande behov. Pengar som annars hade kunnat gå till skolavgifter, sjukvårdsbesök och till att ställa mat på bordet används istället till att bemöta det förändrade klimatet. Våra efterforskningar har visar att många familjer tvingas ta informella lån med hög ränta, vilket fördjupar deras fattigdom.
Rapporten visar också att hushåll som leds av kvinnor drabbas värst, vilket betyder att dessa hushåll är i särskilt stort behov av stöd.
Klimatfinansiering är en avgörande fråga inför den kris som världen står inför. De höga kostnader som klimatförändringarna orsakar i utvecklingsländerna beror till stora delar på andra länders utsläpp.
Redan 2010 beslutades att 100 miljarder dollar om året, från 2020, ska mobiliseras för att hjälpa utvecklingsländerna att bemöta klimatförändringarnas effekter. Den tidpunkten närmar sig nu, men hittills har världen fortfarande långt kvar innan detta mål är uppfyllt. Tidigare granskningar från IIED har även visat att mindre än tio procent av den internationella klimatfinansieringen går till lokala satsningar, samtidigt som bristande transparens gör det svårt att granska hur en stor majoritet av pengarna används. Resultatet blir att det på lokal nivå är svårt att bemöta snabbt förändrade behov. Att se till att pengarna når fram där behoven är som störst är avgörande för utvecklingsländerna. Klimatfinansieringen måste ökas på lokal nivå och i utvecklingen av program måste befolkningarna och deras prioriteringar involveras.
*Denna artikel utgör en del av den journalistiska satsningen Covering Climate Now, där över 250 nyhetsorganisationer samarbetar för att stärka bevakningen av klimatfrågor.
