LEDARE | Framtiden kommer att handla om mat. Det är därför viktigare än någonsin att förstå effekterna av matproduktionen, samt hur man kan sträva efter en produktion mot en hållbar framtid med holistiska värderingar. Brasilien är det perfekta exemplet på världens generella jordbrukspolitik. Där producerar familjejordbruken 70 procent av maten som konsumeras inom landet. Trots det så går den största delen av kakan (det politiska stödet) till jordbruksindustrin. Den som äger och successivt river sönder större delen av marken för råvaror till den globala marknaden. I landet har det sedan länge vuxit en agroekologisk rörelse som för en kamp mot denna orättvisa. Där fler och fler bönder har vandrat på skalan från ett konventionellt jordbruk, till ekologiskt, till agroekologiskt och ibland till det konventionella jordbrukets motpol: permakultur.

Det är viktigt att inse att det konventionella jordbruket sätter bönder i en position av total beroende. Först och främst gäller det de kontinuerliga insatserna för att upprätthålla jordbruket, alltså allt det där som vi ser som normalt inom jordbruket idag. Så som frågan om bränsle, i en värld där fossila bränslen blir bara dyrare och dyrare. Eller andra dyra produkter som bekämpningsmedel och konstgödsel, som hjälpt till att försätta oss i dagens globala klimat- och miljökris.

Sedan har vi den globala marknaden, som med enkla ord utnyttjar bönderna genom att ställa ohållbara krav på vad som ska produceras. Hade den fått välja så hade nog allt jordbruk varit en industriell produktion där fokusen på ekonomisk tillväxt gör att man förkastar allt annat. Det är dags att öppna ögonen och se dagens jordbruk för vad det har blivit.

Sedan har vi ekologiskt jordbruk, som givetvis är bättre än konventionellt. Men det räcker inte på långa vägar. Och det är allt viktigare att inse detta så snart som möjligt. Det ekologiska jordbruket är generellt sett också beroende av samma saker som det konventionella, bara att insatserna inte är rena gift för människor och miljö. Vi behöver göra så mycket mer än att byta produkter och bränsle. Vi behöver en politik som är rättvis och dessutom uppskattar lantbrukarna, vi behöver föra ett jordbruk i linje med naturen istället för emot och vi behöver sluta stödja jordbruksindustrierna som exploaterar jorden.

Agroekologi svarar på behovet från ovan. Den sociala rörelse som förespråkar ett jordbruk i samklang med naturen och ett rättvist system som gynnar jordens bönder är en stor motpol till jordbruksindustrin i Brasilien. Här har kampen förts i decennier och integrerats i politiken och utbildningssystemet i omgångar med landets mer vänsterorienterade ledare. Exempelvis med Lula da Silva (som ställer upp i valet mot Jair Bolsonaro i höst). Men, agroekologi kommer inte från beroendet av dagens ohållbara system. Det räcker med ett byte av en president för att många agroekologiska jordbruk ska falla.

Detta för en till den lilla rörelse av permakultur som började växa i södra Brasilien på 90-talet. Konceptet, som likt agroekologi blivit en rörelse som förespråkar holistiskt tänkande, tar förändringen av jordbruk ett stort steg längre. Den viktigaste skillnaden är kanske att permakulturister inte riktigt kämpar mot systemet, utan fokuserar istället på att bygga någonting vid sidan av. Det handlar om en kollektiv autonomi för lantbrukarna. Och det handlar mycket om design. En design som i sitt bästa stadie inte kräver insatser utifrån. I mina ögon är det ett väldigt intelligent sätt att bruka jorden som visar en djup hänsyn för att den också behövs för framtida generationer. Och även om lantbrukarna som använder sig av permakultur i Brasilien är ytterst få, så ser det ut som att de sakta men säkert blir fler. Tänk om landets bönder kunde få det stöd de behöver för att lämna det konventionella jordbruket bakom sig?

Permakulturen hade kunnat vara framtiden.

Tumme upp:

En permakulturproduktion kan ge större skörd per hektar än konventionellt.         
Tumme ner:

Dagens globala matsystem.

LEDARE | Förra helgen hade Sverigedemokraterna sina landsdagar. Jimmie Åkesson höll under lördagen ett minst sagt obehagligt tal. Han skräder verkligen inte orden. Det är tydligt att han känner sig självsäker när han säger att moskéer ska rivas, medborgarskap återkallas, föreningsfriheten ska begränsas – och att ”Socialdemokraterna är […] en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige”. Talet är ett stort steg mot ökad polarisering och ett stort steg från demokratiska värderingar. 

Det Åkesson och hans vänner bedriver är en förskjutningspolitik. Med stor sannolikhet är det inte rivna moskéer som är det yttersta målet – åtminstone inte just nu. Vad man istället vill uppnå är en fortsättning på den gradvisa förskjutning mot ett allt mer människofientligt samhälle som pågått under de år Sverigedemokraternas makt växt. Genom att säga något som låter extremt i dag får de det som är hälften så extremt att låta normalt. I morgon är extremen vardag. Det faktum att Kristersson och de övriga partiledarna i regeringen väljer att blunda för det leder till att Sverigedemokraternas vision om ett homogent, strömlinjeformat och auktoritärt samhälle får allt större förankring i verkligheten.

Jakten på makten i den svenska politiken blir alltmer absurd. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i Sverige. Att Åkesson nu kan stå och ifrågasätta den utan skarpa reaktioner från regeringspartierna säger något om hur långt hans och hans ”Sverigevänner” kommit i sitt förskjutningsprojekt. Mänskliga rättigheter ifrågasätts utan omskrivningar, allt i trygghetens och säkerhetens namn. Men det är inte den så kallade ”Sverigefientliga” politiken som orsakat dagens samhälleliga läge – det är den människofientliga. Just den som Åkesson och kompani själva står för. 

Regeringens kognitiva dissonans, alltså det tillstånd i hjärnan som uppstår när man har flera sinsemellan motstridiga idéer samtidigt, är farlig, eftersom den möjliggör ”Sverigevännernas” normalisering av rasistiska och antidemokratiska värderingar. Det är naturligtvis bra att Kristersson och övriga partiledare i regeringen sagt ifrån mot Åkessons tal – för det har de gjort. Men när de samtidigt samarbetar med ett parti som alltmer öppet står för antidemokratiska och människofientliga ideal blir deras kritik värd noll och intet. Hur ska de ha det? Ska vi skydda grundlagsskyddade fri- och rättigheter eller inte? Det går inte att både skydda dem och montera ner dem samtidigt.

Om regeringspartierna menar allvar i sin kritik mot Åkesson och att de vill skydda religionsfriheten och mänskliga rättigheter bör de bryta Tidöavtalet omedelbart. Om det inte var uppenbart för dem tidigare vilket parti de hade att göra med så är det verkligen det nu. Makt till varje pris leder det svenska samhället i en farlig riktning, där grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter på allvar riskerar att försvinna.

LEDARE | Jag kan inte motstå frestelsen att ännu en gång använda mig av fotot på skylten i skogen därhemma och att på nytt utse de som styr vårt land till en ”dumskallarnas sammansvärjning”, ett uttryck som jag hämtat från John Kennedy Tooles roman som aldrig avslutades.

Anledningen? Den militära upprustningen och det nya avtalet med USA som, bland annat, innebär att vi frånsäger oss rätten till att agera när en av stormakterna etablerar sig i vårt land.

Försvarsminister Pål Jonsson säger så mycket dumt i intervjun (DN 6/12) där han berättar om det nya försvarsavtalet med USA, som bland annat ger USA både ökad närvaro och ökade rättigheter i Sverige, att det är svårt att välja vilket citat jag ska inleda med:

”I grunden handlar det om att det är lättare för USA att verka på svenskt territorium om soldaterna lyder under amerikansk jurisdiktion. Det gör det tekniskt enklare och juridiskt enklare.”

Följdfrågan borde naturligtvis vara vad USA vill göra i vårt land som förhindras av våra lagar och som måste underlättas.

”Då kommer man att märka en viss ökad militär närvaro på vissa av de här 17 platserna. Vi har redan i dag en amerikansk närvaro genom olika typer av övningar. Men dels kommer övningarna att öka, dels kommer man att se mer av amerikanska soldater och amerikansk närvaro på vissa av de här orterna.”

Min undran är hur närvaron av soldater och säkerhetsfolk från USA kan minska risken för krig i ett land som levt i fred i 200 år. Dessutom innebär det här förstås ett rejält naggande i kanten av den svenska självständigheten. För inte tror väl någon på allvar att nordamerikanska trupper kommer att rätta in sig i ledet och lyda en major från något regemente i Sverige om Ryssland hotar deras installationer…

Norge har redan tecknat ett liknande avtal med USA där det står att man inte går med på någon förhandslagring av kärnvapen. Något sådant finns inte i det dokument som Sverige nu undertecknat i Pentagon.

Nej, i allt är numera Sverige USA:s lydige undersåte och det alldeles oavsett om det handlar om våldet i Gaza, klimatpolitik i Dubai eller den accelererande militära upprustningen i norra Europa.

Jag tycker det känns som ett hån mot mig som tänkande människa, mot Sverige som land och mot mänskligheten, när jag läser om hur den moderate försvarsministern orerar om ökad säkerhet och avskräckning som vore vår enda jord spelplanen för något av alla de våldsbejakande dataspel som dagens unga växer upp med och inte en planet som hotas av förstörd natur och klimatförändringar.

Och som det inte vore nog med dumheter vurmar denne säkerhetsrisk till politiker för en ökad användning av bestyckade drönare i försvaret av Sverige och i den svenska krigföringen på andra håll. Naturligtvis ska dessa drönare också hanteras av AI på ett ännu icke definierat sätt.

Givetvis är det, som vanligt, den svenska vapenindustrin som jublar högst när vi fortsätter med det militära vansinnet. Saab Group har köpt ett AI-företag som bland annat studerar den senaste drönarutvecklingen – autonoma drönarsvärmar.

Sug på de orden en stund och fundera på vad det innebär; ”autonoma drönarsvärmar”. Jag kommer att tänka på okontrollerat dödande utan mänskligt ansvar.

I tider när all energi borde läggas på global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald väljer alltså vår regering, med stöd av stora delar av oppositionen utgår jag från, att hoppa upp i knät på av en av stormakterna, bidra till ökad polarisering i världen, accelerera den militära upprustningen och strunta i smältande isar, hotade djurarter och skövlade skogar.

Är det verkligen det här vi vill? Och om det nu skulle vara så att vi inte önskar det här; varför låter vi det då ske?

***

Stefan Strömberg, författare och nu aktuell med boken ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström