Vem minns Greta Thunberg idag? Den unga klimataktivisten som snart sagt alla världens ledare ville synas ihop med. Många kan naturligtvis erinra sig henne. Det är trots allt inte så länge sedan hon prydde löpsedlar och toppade teves nyhetssändningar nästan dagligen.
Men kommer ni ihåg hur eniga vi var om hur viktigt det var med klimatet och hur hon hyllades för sin storslagna kamp? Några föreslog till och med Nobels fredpris för hennes insatser. Och de var fantastiska. Möjligen ledde de till för mycket prat om klimat och för lite om natur, men det var inte Thunbergs fel. Nej, skulden låg hos de makthavare och det näringsliv som i hennes ord, inte såg en möjlighet att rädda vår planet utan istället med ”den gröna omställningen” vädrade fortsatta vinster och fortsatt ekonomisk tillväxt.
Men kommer ni ihåg hur eniga vi var om hur viktigt det var med klimatet och hur hon hyllades för sin storslagna kamp?
Innan dess var det Me Too. Ett både djupgående och brett avslöjande av brott mot kvinnor som begåtts i stort och i smått av män som trott sig oövervinnerliga och ställt sig över lagen i sitt patriarkala maktutövande.
Det allra mesta med Me Too var av godo och till nytta, men som vanligt dök det upp ett drev som inte kunde vänta in fakta, utan nöjde sig med rykten. Därför drabbades också en del oskyldiga män, vilken inte bara var till skada för dessa utan också användes av individer som ser jämställdhet som ett hot och inte en självklar rättighet.
Efter ”klimatångesten” tog pandemin över och nu fylldes istället varenda nyhetsutrymme, krönika och debattsida av experters ord om smittspridning och vaccin.
Samhället stängdes ner och ofta var det svårt att skilja på vad som var information och vad som var rykten när rädsla fick företräde framför kunskap.
En icke mätbar, men icke desto mindre farlig, biverkning, blev det hat som somliga vräkte ut mot dem som inte delade deras åsikter om nyttan – eller skadan – med vaccin.
Som genom ett trollslag upphörde sedan informationen om pandemin den dag Ryssland invaderade Ukraina och ändå vet vi ju att krig i sig är smittspridningens bästa vän. Det är bara att studera hur spanska sjukan och det första världskriget gick i armkrok med varandra.
Så var står vi då i dag när det gäller dessa fyra stora ”mediautbrott” om företeelser som alldeles uppenbarligen inte kan hanteras samtidigt?
Jo, det pågår ett krig som startats av en maktfullkomlig och tämligen verklighetsfrånvänd despot som satt i gång en ogenomtänkt global upprustning och polarisering vi inte sett på många år. Ett fruktansvärt scenario som riskerar att eskalera på fler områden än vi anar.
Redan pandemin hejdade kampen för minskade utsläpp, klimatet och naturen.
Nu ökar åter utsläppen, men det finns mycket lite utrymme i media för detta.
Den kamp som inte bara glömdes bort, utan omintetgjordes när alla regeringar satte igång att tävla om vem som snabbast kunde få fart på ekonomi och tillväxt igen.
Nu ökar åter utsläppen, men det finns mycket lite utrymme i media för detta.
Och så kriget då. Det raserar precis allt. Inte bara det vi ser i form av direkt mänskligt lidande och förstörelse, utan även på en rad andra sätt. Nu binds resurser som kunde användas på annat håll till militär upprustning.
Nu skövlas den natur som alldeles nyss skulle värnas.
Nu sprids nya sjukdomar och gamla smittspridningar riskerar att förstärkas när massor av människor trängs samman och tvingas leva under vidriga omständigheter.
Och vi vet alla att krig gör så att det mänskliga hos människan ruttnar. Nu följer de övergrepp som inte direkt har med stridigheterna att göra och som alltid är det kvinnor som utsätts för våldtäkter, misshandel och annan förnedring.
Och så framtiden… Hur kommer världen att se ut när vi når först ett eldupphör och sedan ett fredsavtal i Ukraina? Ökad polarisering och ännu fler avancerade vapen som finns där för nästa diktator – oavsett land, religion eller ideologi – att ta över och hota med.
Vi får heller inte glömma hur Sverige under ett antal år dribblat bort sin roll som trovärdig fredsförhandlare i takt med att neutralitet och alliansfrihet försvunnit. Nu rustar vi åter upp militärt och ett medlemskap i Nato kommer allt närmare. Vad man än tycker om förändringen är det en kursomläggning av svensk utrikespolitik utan motstycke i modern tid.
Me Too, naturen och klimatet, pandemin och krigen. De hänger ihop på ett sätt som måste synliggöras, inte som nu; glömmas bort, döljas och förnekas.
Och frågan kvarstår: Kan vi lita på medias nyhetsprioriteringar? Jag tycker inte det. Istället för att ge oss sambanden och ställa de kritiska följdfrågorna får vi ett medlöperi som inte är direkt falskt, men väldigt navelskådande i sin ängslighet att riskera att inte vara den allmänt vedertagna sanningen till lags. Och detsamma gäller alldeles oavsett om det är fråga om klimat, jämställdhet, pandemi eller krigshot. Nästan alla löper åt samma håll tills någon blåser i pipan och pekar i en annan riktning.
Eva Franchells biografi över Anna Lind och de visioner om nedrustning, fred och solidaritet som Lind stod för.
Tunnelseendet; ingen nämnd, ingen glömd.
