GLOBAL GRANSKAR | Öst, väst, Ukraina

Del 1: ÖST

TADZJIKISTAN | I Pamirbergen spelar tiden ingen roll. Det är i alla fall inte så noga. Herdarna vallar sin boskap efter ljus och mörker, precis som herdar gjort i sekel före dem. I Bulunkul i östra Tadzjikistan, nära gränsen till kinesiska Xinjiang, har tiden alltid varit ett tveeggat fenomen: en företeelse möjlig att stänga in bakom urtavlornas glas, men samtidigt ett otämjbart väsen som svävar fritt med vindar som piskar kinder med köldknäppar från Himalaya.

Teven står på i hörnet av allrummet där vedspisen är navet men som fungerar som matrum, sovrum och kök. Det sänds nyhetsinslag om något infrastrukturprojekt i Tadzjikistans huvudstad Dusjanbe och längst ner i hörnet, under nyhetspresentatören, framgår det att klockan närmar sig åtta på kvällen.

På kartan är avståndet mellan Bulunkul och Dusjanbe inte särskilt långt. Men huvudstaden är två dagars bilfärd bort. Och tidpunkten i Tadzjikistans politiska och ekonomiska hjärta är en annan. Tempot ett annat. På 4 000 meters höjd är det alltid senare. Mörkret faller tidigare, livet ett steg före grannarna i världen utanför, den som börjar vid Pamirbergens västra fot.
– Vi kan inte följa Dusjanbes tidszon. Där lever folk efter ett helt annat schema, i en helt annan tid, säger Aliyan, en herde som tillsammans med sin fru Hoorab lever på boskapsuppfödning av kor, får och jakar, till Tidningen Global.

Naturen visar vägen

I Bulunkul och övriga Pamirbergen är det inte almanackan, utan människokroppen, som markerar ännu en sluten årsring. Gravitationen spelar in, tideräkningen börjar med tånageln, fortsätter till ankeln, klättrar upp för benen, når hjärtat och slutligen huvudet.

”Ankomsten till huvudet sammanlöper med slutet av våren och en paus i tideräkningen. När sommarens första fas observeras återupptas tideräkningen, men nu från huvudet och neråt”, skriver Ben Young Landis, miljöjournalist knuten till Duke University, i vetenskapstidskriften Eos.
Tideräkningen utgår från naturskiften. Istäcket som knäcks av solen och ger vika för vårfloden, de första blommorna, djuren som lämnar sina iden och inser hur mycket de magrat under vintern.

Migrationer som människan själv är vittne till och inte dirigerar. En urgammal tideräkningsmetod som erhållit stöd hjälp från internationella universitet för att kartlägga utmaningarna med att försöka att avläsa tiden i ett tidevarv då klimatförändringar försatt tiden ur led.

Uppgörelser på ”världens tak”

Pamirbergen krokar arm med övriga bergskedjor som tillsammans utgör ”planetens tredje pol”, även kallad ”världens tak”. En plats som tydligare och brutalare än få andra tvingas inse vidden av den människopåskyndade klimatkrisen.

Men många i de tadzjikiska Pamirbergen är luttrade. De har tvingats anpassa sig till omstörtande förändringar förut.

På världens tak har väst och öst drabbat samman.

Både Brittiska Imperiet och Tsarryssland såg militär och politisk kontroll över Centralasien och Afghanistan som en geografisk nödvändighet för att kontrollera och diktera villkoren längs handelslederna till Kina och Indien. Här implementerade Vladimir Lenins bolsjeviker radikala socialistiska reformer mitt under brinnande världskrig, efter att ha störtat det ryska tsarväldet.

Rysk intressesfär, lokalbor i kläm

Sedan 1860-talet ingår Tadzjikistan i den ryska intressesfären. En realitet som förblivit gynnsam för Ryssland ända in på 2020-talet då miljontals centralasiater årligen söker sig norrut för osäkra och lågavlönade jobb inom transport-, bygg- och servicesektorn till följd av bristande möjligheter i Centralasiens fem självständiga nationer.

Samhällen frikopplade från Sovjetunionen 1991 och i många fall styrda av seglivade despoter som skott sig själva på enorma naturresurstillgångar medan stora folklager hållits kvar på svälttröskeln.

Men kriget i Ukraina kan på sikt komma att rubba den cementerade maktbalansen, rapporterar bland andra Radio Free Europe.

Döden i Ukraina

Ryska bolag flyttar utomlands, skär ner eller stänger igen till följd av västvärldens ekonomiska sanktioner. Färre jobb innebär en flaskhals för centralasiatiska migranter som trots det svåra läget stannar kvar i Ryssland, i hopp om en snar ljusning. Andra tar värvning till ryska armén.

Där finns jobben. Just nu i Ukraina, på slagfältet.

Särskilt kirgizer och tadzjiker rapporteras ha stupat på ukrainsk jord sedan början av kriget efter Rysslands februariinvasion. Av somliga medier beskrivs de mer eller mindre som kanonmat för att säkra ryska arméframflyttningar.
– Jag anser att den ryska regeringen utnyttjar arbetsmigranter som kanonmat i Ukraina. Dessa migranter plockas antagligen in av försvarsministeriet eller av privata militärbolag, säger Valentina Chupik, människorättsjurist som genom åren försvarat arbetsmigranters rättigheter i Ryssland, till Radio Free Europe.

”De måste vägra”

Vittnesmål talar om militär tvångtjänstgöring till följd av dubbla medborgarskap. Centralasiaters dubbla medborgarskap är en fråga som väcker ont blod hos många politiska läger i Ryssland, särskilt långt ut på högerkanten där rysk nationalism spirar och där idealbilden av den ryska nationen är ett land bebott av etniska slaver, vars genpoler inte besudlats av centralasiatiska inslag.

Men i samma fåra anses centralasiater med ryskt medborgarskap försvara med livet som insats (enligt kommentarer i sociala medier mot kirgizer som vittnat om tvångsrekrytering) utan vare sig invändningar eller frågor.
– Dessa naturaliserade centralasiater skräms med potentiella upprivna ryska medborgarskap och tvingas skriva på avtal [om militärtjänstgöring]. De måste vägra. Det är bättre att förlora ett medborgarskap än att mista livet i ett orättfärdigt krig eller bli legosoldatsmördare, säger Valentina Chupik till The Moscow Times.

Pamirbergen – krutdurk under radarn

Samtidigt som Ukrainakriget fortsätter spilla blod, gräva massgravar, sprida förödelse och cementera politiska narrativ resta kring ideologiska övertygelser och intressen snarare än historiska fakta har omvärlden svårt att få någon inblick i de tadzjikiska Pamirbergen.

– Det är alldeles tyst därifrån. Många stoppas vid vägspärrar och får vända om, särskilt utlänningar, säger en anonym källa med säte i huvudstaden Dusjanbe, men vars profession innebär resor till Pamirbergen på regelbunden basis, till Tidningen Global.

Som om hela bergskedjan packat ihop och dragit till månens baksida. Internet har varit utsatt för nedstängningar under de senaste tre månaderna, långt före Ukrainakrisen övergick i krig. Potentaterna i Dusjanbe fruktar nämligen en liknande utveckling på hemmaplan, där Pamirbergen – officiellt en autonom region, Gorno-Badachsjan, med på pappret långtgående självstyre – och framför allt centralorten Khorog, alldeles vid gränsen till Afghanistan, upplevt sociala uppror och massprotester bottnade i polisbrutalitet och dödsfall av civila.

– Hela Pamirregionen kokar av frustration och socialt missnöje, säger källan i Dushanbe.

Protester vars verkliga udd och krav emellertid riktades mot Tadzjikistans president Emomali Rahmon, installerad i sitt palats 600 kilometer västerut. En post han innehaft sedan inbördeskriget i mitten av 1990-talet. En post han heller inte visar några som helst tecken på att vilja lämna ifrån sig inom den närmaste framtiden.

Ryskt repressionsstöd

Något som Rahmons kollega i Moskva inte heller önskar se. Och något som Vladimir Putin gav prov på när den tadzjikiske MMA-utövaren Chorshanbe Chorshanbiev utvisades från Ryssland i början av 2022. Väl hemma i Dusjanbe häktades Chorshanbiev omgående och står öga mot öga med ett 15-årigt fängelsestraff för ”provocerande” publiceringar i sociala medier som enligt det tadzjikiska åklagarkontoret ”riskerade att uppvigla till nationellt och regionalt hat”.

I november 2021 hade Chorshanbiev uttryckt sitt stöd för demonstranterna i Khorog, som ”stod upp för rättvisa och motsade sig olagliga mord på oskyldiga människor”. MMA-utövarens ställningstagande för en region han själv hade fötts och växt upp i kriminaliseras i en tid då tadzjikiska myndigheter fördjupar sin förföljelse av kulturella, religiösa och intellektuella röster i Pamirbergen som förespråkar större autonomi för Gorno-Badachsjan, menar Alim Sherzamonov, människorättsaktivist från Khorog och som sedan en tid tillbaka uppehåller sig i exil i Polen:

– Situationen i Gorno-Badachsjan blir alltmer spänd, säger han till The Diplomat.

Många vägskäl

Vid solens fot, på världens tak, fortsätter tillvaron sin promenad mot en framtid som aldrig går att komma ifatt. En framtid kantad av ekologiska frågetecken, ett förflutet fläckat av omvärldens klåfingrighet.
Under Josef Stalins kollektiviseringsprogram på 1930-talet sadlade Pamirbergens invånare om från mer eller mindre gränslösa nomader till sovjetmedborgare med jobb inom bygg-, transport- och utbildningssektorn.
Samtidigt som Ryssland har sänkt sig ner i en djup geopolitisk skyttegrav i och med kriget i Ukraina fortsätter den senaste tidens sociala protester runtom i Centralasien att vittna om en postsovjetisk samhällsutveckling som långt ifrån alla är nöjda med.

Efter sovjetsystemets kollaps var industriella skelett allt som återstod av ett socialt skyddsnät med tillgång till utbildning, sjukvård och foder till boskap. Rättigheter som många saknar och inte ser röken av i det självständiga Tadzjikistan.

Vårsolens kraft

I Bulunkul fortsätter människokroppen, snarare än de digitala nyhetssiffrorna på teven i allrummet, att staka ut tiden för invånare. Det är en nödvändighet, vittnar många, inte bara för att hinna med att leva så länge solen vandrar över himlavalvet och skänker Pamirbergen ljus.

Det är också för att kroppen, liksom naturen, bättre än något annat tillgängligt verktyg kan förklara de skeenden som pågår bortom vår påverkansförmåga. Skeenden som ändå ritar om våra livskartor.
– All mänsklig historia vittnar ju om svårigheten att kontrollera enorma områden, ändå fortsätter imperier att sträva efter allt mer kontroll över människor, säger herden Hoorab till Tidningen Global.

Det kan tyckas fungera en stund, en kort tid. Men inte för alltid.
– I slutändan vinner alltid vårsolen över vinterisen, säger hon.

* Aliyan och Hoorab är fingerade namn.

* * *

LÄS ÄVEN:
Ukraina kan spränga Pandoras ask
Stalins allsmäktiga penndrag
Överlevnad mot alla odds