Drygt 30 år efter att kalla kriget var över så rustas det igen. Världen rustar, Europa rustar och Sverige inte bara tokrustar miltärt utan är på väg att springa in i kärnvapenalliansen Nato. Vapenindustriföretaget Saab ökade värdet på sina beställningar med nästan 40 procent under årets första kvartal och kommenterar det med att bolaget är väl positionerat och ”redo att stödja kundernas växande behov”. Men även om Saab gläds är frågan vi andra bör ställa oss vad denna militära rustning ska syfta till. Vad är hotet och vad är det vi med militära medel ska försvara?

Att Putins galenskap gjort världen otryggare kan de flesta vara överens om. Men Sverige är inte Ukraina, vi har varken samma historia eller relation till Ryssland. Vi har aldrig varit en del av Warszawapakten och än mindre Sovjetunionen, och vi har inte en stor rysk minoritet boende i landet. Därför är inte Putins vilja att återupprätta Sovjetunionen ett direkt hot mot oss.
visar också att Ryssland inte är den militära stormakt som både dom och hökar i väst målat upp dom som. USA satsar mer än 12 gånger så mycket på militären, Kina mer än 4 gånger så mycket och även Indien är en större militärmakt. Snart är troligen även Storbritannien, Tyskland och Frankrike förbi Ryssland. Lägg till det de förluster Putin haft i Ukraina och att det finns, utöver Ryssland och Ukraina, 13 länder som tillhörde Sovjetunion så är det lätt att inse att det stora hotet mot Sverige inte är en rysk invasion. Vi är inte prioriterade och Ryssland har inte i närheten av den militära styrka som skulle behövas ens för att invadera dem som är det.

Då är klimathotet både ett betydligt större och konkretare hot, som nu späs på av den allt annat än klimatneutrala militära rustningen. En rustning som i sig tar extremt stora naturresurser och förbrukar en massa fossilt bränsle, men också står i vägen direkt och indirekt för klimatsatsningar. Direkt i Sverige genom att till exempel sätta stopp för vindkraftspark efter vindkraftspark och solcellspanel efter solcellspanel. Indirekt genom att vi har begränsade resurser och varje krona som läggs på militären kunde istället satsas på ett hållbart samhälle.

Men även det så kallade inre hotet, hotet mot demokratin, från högerextrema, populistiska politiker i etablerade partier och konspirationsrörelsen, är ett betydligt större hot än en invasion från Ryssland. Och det är där någonstans vi behöver börja, vad är det vi vill skydda och försvara? Är det nationen Sverige som begrepp? Är det kungen som statsöverhuvud? Är det nationens gränser på kartan? Eller är det det som finns innanför som vi sätter ett värde på? Demokratin, friheten och de mänskliga rättigheterna?

Är det begreppet Sverige, kungen och gränserna på kartan som är det viktiga kanske möjligen ett militärt försvar kan vara till nytta. Men är det demokrati, frihet och mänskliga rättigheter och gränsen bara ett medel, så behövs ett försvar som också bygger och respekterar de värdena.
Allt det avskaffas dock inom militären och när vi går in i krig. Undantagslagar som är allt annat än demokratiska införs och den militära strukturen är extremt hierarkisk och auktoritär. Din frihet tas helt ifrån dig, totalförsvarsplikten gör att om du är mellan 16 och 70 kan bli tvingad att göra saker mot din vilja, ja till och med döda. Och mänskliga rättigheter finns förstås inte i krig. Att tro att dessa värden kan försvaras genom att man avskaffar dom är naivt. Och att försvara gränserna och Sverige som begrepp blir helt meningslöst om vi samtidigt offrar de värden som vi säger oss vilja försvara.

Istället behöver vi bygga ett försvar som kan ta hand om de verkliga hoten. Miljöhoten förstås, men också auktoritära styren, oavsett om de kommer utifrån eller inifrån. Ett försvar där vi var och en lär oss i skolan och i livet att trotsa och inte samarbeta med alla förtryckande makter. Ett försvar där vi vägrar samarbeta med de krafter som inte har fått vårt mandat att styra. Ett försvar där vi blockerar det som förstör, släpper ut och gör planeten allt mindre lämplig att bo på.

Vi, alla som tycker dessa värden är viktiga, behöver utbildas i att sabotera och blockera verksamhet som vi inte ställer upp på. Vi behöver förbereda och organisera ett försvar som gör det omöjligt för alla onda krafter, vilka de än må vara, att styra och kontrollera landet. Ett försvar som bygger på olydnad istället för dödande.

Med ett sådant försvar skulle Putin, om det mot alla odds låg i hans intresse, kunna rulla in tanksen, men sedan ändå inte kontrollera oss som finns här. Med sådant försvar är oddsen betydligt större att spara mänskliga liv och lidande, att slippa blodsspillan, på samma sätt som invånarna gjorde sig av med de stýrande i Sovjetunionen och andra länder i Warszawapakten, genom olydnad och utan dödande. Med ett sådant försvar bygger vi ett fredligt, demokratiskt, hållbart och inte minst motståndskraftigt samhälle från grunden och bryter rustningsspiralen.

LEDARE | Förra helgen hade Sverigedemokraterna sina landsdagar. Jimmie Åkesson höll under lördagen ett minst sagt obehagligt tal. Han skräder verkligen inte orden. Det är tydligt att han känner sig självsäker när han säger att moskéer ska rivas, medborgarskap återkallas, föreningsfriheten ska begränsas – och att ”Socialdemokraterna är […] en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige”. Talet är ett stort steg mot ökad polarisering och ett stort steg från demokratiska värderingar. 

Det Åkesson och hans vänner bedriver är en förskjutningspolitik. Med stor sannolikhet är det inte rivna moskéer som är det yttersta målet – åtminstone inte just nu. Vad man istället vill uppnå är en fortsättning på den gradvisa förskjutning mot ett allt mer människofientligt samhälle som pågått under de år Sverigedemokraternas makt växt. Genom att säga något som låter extremt i dag får de det som är hälften så extremt att låta normalt. I morgon är extremen vardag. Det faktum att Kristersson och de övriga partiledarna i regeringen väljer att blunda för det leder till att Sverigedemokraternas vision om ett homogent, strömlinjeformat och auktoritärt samhälle får allt större förankring i verkligheten.

Jakten på makten i den svenska politiken blir alltmer absurd. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i Sverige. Att Åkesson nu kan stå och ifrågasätta den utan skarpa reaktioner från regeringspartierna säger något om hur långt hans och hans ”Sverigevänner” kommit i sitt förskjutningsprojekt. Mänskliga rättigheter ifrågasätts utan omskrivningar, allt i trygghetens och säkerhetens namn. Men det är inte den så kallade ”Sverigefientliga” politiken som orsakat dagens samhälleliga läge – det är den människofientliga. Just den som Åkesson och kompani själva står för. 

Regeringens kognitiva dissonans, alltså det tillstånd i hjärnan som uppstår när man har flera sinsemellan motstridiga idéer samtidigt, är farlig, eftersom den möjliggör ”Sverigevännernas” normalisering av rasistiska och antidemokratiska värderingar. Det är naturligtvis bra att Kristersson och övriga partiledare i regeringen sagt ifrån mot Åkessons tal – för det har de gjort. Men när de samtidigt samarbetar med ett parti som alltmer öppet står för antidemokratiska och människofientliga ideal blir deras kritik värd noll och intet. Hur ska de ha det? Ska vi skydda grundlagsskyddade fri- och rättigheter eller inte? Det går inte att både skydda dem och montera ner dem samtidigt.

Om regeringspartierna menar allvar i sin kritik mot Åkesson och att de vill skydda religionsfriheten och mänskliga rättigheter bör de bryta Tidöavtalet omedelbart. Om det inte var uppenbart för dem tidigare vilket parti de hade att göra med så är det verkligen det nu. Makt till varje pris leder det svenska samhället i en farlig riktning, där grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter på allvar riskerar att försvinna.

LEDARE | Jag kan inte motstå frestelsen att ännu en gång använda mig av fotot på skylten i skogen därhemma och att på nytt utse de som styr vårt land till en ”dumskallarnas sammansvärjning”, ett uttryck som jag hämtat från John Kennedy Tooles roman som aldrig avslutades.

Anledningen? Den militära upprustningen och det nya avtalet med USA som, bland annat, innebär att vi frånsäger oss rätten till att agera när en av stormakterna etablerar sig i vårt land.

Försvarsminister Pål Jonsson säger så mycket dumt i intervjun (DN 6/12) där han berättar om det nya försvarsavtalet med USA, som bland annat ger USA både ökad närvaro och ökade rättigheter i Sverige, att det är svårt att välja vilket citat jag ska inleda med:

”I grunden handlar det om att det är lättare för USA att verka på svenskt territorium om soldaterna lyder under amerikansk jurisdiktion. Det gör det tekniskt enklare och juridiskt enklare.”

Följdfrågan borde naturligtvis vara vad USA vill göra i vårt land som förhindras av våra lagar och som måste underlättas.

”Då kommer man att märka en viss ökad militär närvaro på vissa av de här 17 platserna. Vi har redan i dag en amerikansk närvaro genom olika typer av övningar. Men dels kommer övningarna att öka, dels kommer man att se mer av amerikanska soldater och amerikansk närvaro på vissa av de här orterna.”

Min undran är hur närvaron av soldater och säkerhetsfolk från USA kan minska risken för krig i ett land som levt i fred i 200 år. Dessutom innebär det här förstås ett rejält naggande i kanten av den svenska självständigheten. För inte tror väl någon på allvar att nordamerikanska trupper kommer att rätta in sig i ledet och lyda en major från något regemente i Sverige om Ryssland hotar deras installationer…

Norge har redan tecknat ett liknande avtal med USA där det står att man inte går med på någon förhandslagring av kärnvapen. Något sådant finns inte i det dokument som Sverige nu undertecknat i Pentagon.

Nej, i allt är numera Sverige USA:s lydige undersåte och det alldeles oavsett om det handlar om våldet i Gaza, klimatpolitik i Dubai eller den accelererande militära upprustningen i norra Europa.

Jag tycker det känns som ett hån mot mig som tänkande människa, mot Sverige som land och mot mänskligheten, när jag läser om hur den moderate försvarsministern orerar om ökad säkerhet och avskräckning som vore vår enda jord spelplanen för något av alla de våldsbejakande dataspel som dagens unga växer upp med och inte en planet som hotas av förstörd natur och klimatförändringar.

Och som det inte vore nog med dumheter vurmar denne säkerhetsrisk till politiker för en ökad användning av bestyckade drönare i försvaret av Sverige och i den svenska krigföringen på andra håll. Naturligtvis ska dessa drönare också hanteras av AI på ett ännu icke definierat sätt.

Givetvis är det, som vanligt, den svenska vapenindustrin som jublar högst när vi fortsätter med det militära vansinnet. Saab Group har köpt ett AI-företag som bland annat studerar den senaste drönarutvecklingen – autonoma drönarsvärmar.

Sug på de orden en stund och fundera på vad det innebär; ”autonoma drönarsvärmar”. Jag kommer att tänka på okontrollerat dödande utan mänskligt ansvar.

I tider när all energi borde läggas på global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald väljer alltså vår regering, med stöd av stora delar av oppositionen utgår jag från, att hoppa upp i knät på av en av stormakterna, bidra till ökad polarisering i världen, accelerera den militära upprustningen och strunta i smältande isar, hotade djurarter och skövlade skogar.

Är det verkligen det här vi vill? Och om det nu skulle vara så att vi inte önskar det här; varför låter vi det då ske?

***

Stefan Strömberg, författare och nu aktuell med boken ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström