UKRAINA | Déjà vu. Så beskriver Natalia Stepaniv känslan av att vakna upp till ljudet av stridsfordon

– Det är andra gången jag tvingas lämna allt för att undvika krig.15 000 människor hann dö i det lågintensiva kriget i östra Ukraina innan Rysslands president Vladimir Putin inledde sitt fullskaliga anfallskrig den 24 februari i år.

Natalia Stepaniv berättar om stämningen i Donetsk i början av 2014, innan de ryskstödda separatisterna tog kontroll över staden. Till en början bestod de proryska mötena mest av pensionärer.

– Det var gamla gubbar och tanter som lyssnade på sovjetisk musik. Det var fredligt. Men plötsligt hände något, de fick sällskap av unga killar från Rostov och andra ryska städer nära gränsen.

När det som har kommit att kallas ”små gröna män” – alltså ryskt manskap som Moskva inte vill kännas vid – dök upp på Krim, och Ryssland olagligen annekterade halvön, förstod Natalia Stepaniv vad som var på gång. Hon bestämde sig för att fly till en mindre by i regionen, innan de ryskstödda separatisterna upprättade vägspärrar.

Åtta år av skyttegravskrig gick. Men livet fortsatte på den ukrainska sidan av fronten.

– Jag hade hunnit gifta mig, skaffat barn och var precis färdig med min utbildning som it-konsult. Jag var redo att starta mitt nya liv.

Så blev det inte.

Broar sprängdes

Om natten i den annars tysta byn kunde hon tidigare i år höra stridsfordonens framryckningar på åkrarna.

– Jag höll min son instängd i nio dagar på grund av explosionerna och flyganfallen som kom allt närmare.
Ukrainska styrkor sprängde broar för att sabotera den ryska offensiven. När armén började packa ihop och flytta skadade från det närmaste sjukhuset förstod Natalia Stepaniv att hon behövde fly. Igen.

– Jag analyserade slagfältet utifrån rapporter i sociala medier och jämförde med kartor över ryska attacker. Jag drog sedan en rutt som kändes säkrast.

På morgonen den 4 mars satte sig Natalia Stepaniv i bilen med sin son och mamma.

– Jag hade precis tagit körkort och i princip bara kört nedför gatan för att lämna min son på förskolan.

Flydde till EU och Nato

Med pedalen i botten brände hon fram på de ukrainska motorvägarna. Tre dagar senare var de framme i Lviv i västra Ukraina.

– Det är så här jag fungerar. Jag håller inne mina känslor och håller mig fokuserad under stress. Så fort jag kom fram brast det.

Natalia Stepanivs man jobbar som lastbilschaufför i Europa och befann sig i Polen då Ryssland invaderade.

– Nu bor vi i EU. I ett Nato-land, konstaterar hon och andas ut.

Nu kan hon återigen skoja med sin man:

– Vi gifte oss av enorm kärlek. Plötsligt är han också en högaktad man, med europeiska dokument och en schysst lön i euro, säger Natalia Stepaniv och skrattar.

Deras berättelse har ett relativt lyckligt slut, understryker hon och blir snabbt allvarlig igen.

– Det är inte en typisk historia. Få har haft min tur.

Begraver soldater

Varje dag nås hon av nyheter om vänner och bekanta som har dödats eller fått sina liv sprängda i spillror.

– Vi träffades för att fira det nya året, drack champagne, berättar Natalia Stepaniv om det senaste dödsbeskedet.

– Han var 28 år, min mans tidigare kollega.

Förra veckan inledde Ryssland sin förnyade storoffensiv i östra Ukraina. Från byn får Natalia Stepaniv rapporter om hårda strider.

– Ryssarna har lämnat sina döda kvar på åkrarna.

Övergivna hundar driver runt och gör det som hundar gör utan mat.

– Mina grannar har behövt ge sig ut med sina traktorer för att begrava ryska soldater.

”Ukraina vinner kriget”

Även om Natalia Stepaniv och hennes familj har lyckats ta sig till säkerhet är det omöjligt att finna glädjen.

– Jag mår åtminstone inte bra. Ryssland har inte bara stulit land. Också liv, drömmar, fred och rätten till lycka.

Natalia Stepaniv tror att familjen blir kvar i Polen.

– Jag är övertygad att Ukraina vinner kriget, men jag tror inte att jag återvänder. Inte till Donetsk.

Närheten till Ryssland gör ont i själen.

– Jag har en känsla av att Ryssland aldrig kommer att gå igenom samma process som Tyskland gjorde efter andra världskriget. Att kunna erkänna sina brott och lära sina barn om historien.

– Klarar inte Ryssland detta, kommer det heller aldrig att kännas säkert i min hemstad.

Fredsavtal och säkerhetsgarantier tror Natalia Stepaniv inte på. Världen har redan misslyckats på den punkten, gång på gång, säger hon.

– Alla dessa överenskommelser som skulle skydda oss från krig. Det gjorde de inte.

NEDERLÄNDERNA | Storsegern i förra veckans nederländska val placerar den 60-årige ytterhögerveteranen och hans parti PVV i centrum för alla regeringsförhandlingar i Haag. För första gången sedan början av 2010 – då PVV var stödparti till en kortlivad regering – finns därmed en klar möjlighet till direkt Wilders-påverkan på politiken.

Att få igenom allt lär dock bli omöjligt i en koalition. Wilders har redan flaggat för att han exempelvis är villig att kompromissa kring partiets fientliga linje mot islam.

Men även i övrigt finns mycket som går på tvärs emot vad tidigare regeringar drivit, både i och utanför landet.

Stopp för Ukraina

Ukraina är ett exempel. Den nuvarande nederländska regeringen har tillhört Kievs starkaste vänner och har bland annat utlovat jaktplan till Ukrainas flygvapen.

Det gillas inte av PVV.

”Vi skickar inte våra pengar och försvarsutrustning som F16-plan till Ukraina utan behåller dem för våra egna väpnade styrkor”, heter det bland annat i PVV:s valmanifest, som granskats av nyhetsbyrån AFP och nyhetssajten EU Observer.

PVV är också emot att ytterligare utöka EU med Ukraina och andra nya medlemsländer.
Den egna armén vill man använda vid gränsen för att stoppa flyktingar och migranter.

Stopp för klimat

Invandringen är överlag ett huvudtema hos PVV. Man vill dra in asylskyddet för syrier eftersom man anser att delar av landet nu är tillräckligt säkert och även dra tillbaka uppehållstillstånd för alla flyktingar som besökt sina hemländer.

PVV vill även kräva arbetstillstånd för personer från andra EU-länder och minska antalet utländska studenter.

Partiet vill också ha en bindande folkomröstning om ett ”nexit” – att Nederländerna ska lämna EU – även om ett sådant utträde för tillfället har väldigt lågt stöd i opinionen.

Man vill också stoppa alla klimatåtgärder, inklusive satsningar på sol- och vindkraft, och i stället bygga kärnkraftverk och öka på utvinningen av olja och gas i Nordsjön.

På önskelistan står även slopat bistånd och stoppat statligt stöd till både kultur och public service.

Oenigt i EU

Vad som verkligen kommer att genomföras är högst osäkert. Mycket skulle kräva omfattande lagändringar både hemma och på EU-nivå.

En drastiskt mer EU-kritisk nederländsk regering skulle samtidigt göra det betydligt svårare för EU-länderna att enas om allt från Ukrainastöd till handel och klimat. Det bäddar i sin tur för att vissa länder kan välja att gå vidare på egen hand med djupare samarbeten och en uppdelning i A- och B-lag.

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER | Tusentals människor gick ut på gatorna över hela världen i lördags för att på olika sätt uppmärksamma våld riktat mot kvinnor. I Guatemala hedrades 438 kvinnors liv med tända ljus för alla offer, medan tusentals människor i Chile skanderade krav på åtgärder från regeringen för att skydda kvinnor.

Brasilianska aktivister påminde om kvinnomorden genom att ställa ut 722 par skor längs Rio de Janeiros berömda strand Copacabana. Varje par representerade en mördad kvinna under 2022.

I Argentina kombinerades en protest mot våld mot kvinnor med ett stöd för det palestinska folket. Även kontroverser som den tillträdande president Javier Milei har yttrat vävdes in i demonstrationerna. Milei har föreslagit att avskaffa ministeriet för kvinnor, kön och mångfald – med ansvar för att förebygga könsvåld – och har tagit ställning mot abort och lika lön.

I Italien, där ett brutalt mord på en ung kvinnlig student skakat nationen, samlades 50 000 personer i Rom för att uttrycka sin avsky och kräva handling. 102 mord på kvinnor har begåtts i landet fram till november, varav majoriteten utförts av familjemedlemmar eller tidigare partner.

I Turkiet samlades omkring 500 kvinnor i Istanbul, med banderoller med texten ”Vi kommer inte att förbli tysta” och ”Kvinnor är enade och kämpar mot patriarkalt våld”.

Från Istanbul till Paris har kvinnliga aktivister och deras stödjare enats i en gemensam strävan att avskaffa det våld som kvinnor utsätts för. I Frankrike krävde tusentals människor förändring och mer resurser för att bekämpa våld mot kvinnor.

– Vi vill inte räkna de döda längre, sade Maëlle Lenoir, från den feministiska gruppen Nous tous, Alla vi, till reportrar och uppmanade regeringen att ägna mer pengar till att utrota våld mot kvinnor.

Demonstrationerna har satt ljuset på en global angelägenhet och markerar en enad front mot våld mot kvinnor, samtidigt som de påpekar att mycket arbete återstår för att skapa verklig förändring och skydda kvinnors säkerhet och välbefinnande. Krav på förändringar i rättssystemet har höjts, med röster som säger att systemet måste anpassas för att effektivt hantera sexuellt våld och förhindra att många fall läggs ned.

USA:s president Joe Biden kommenterade i ett uttalande våldet som tusentals kvinnor och flickor runt om i världen fortsätter att utsättas för som ett ”avskyvärt brott mot mänskliga rättigheter.”

– Det är en skandal att en av tre kvinnor globalt upplever fysiskt våld, våldtäkt eller förföljelse under sin livstid, sade Joe Biden.