FILIPPINERNA | Avståndet mellan människor i överflöd och de i cementerad fattigdom (en fjärdedel av landets 110 miljoner invånare) är inte långt ifråga om geografi, men desto längre ifråga om resurser och möjligheter. Stängslen till de bättre ställda reser sig höga och hela kvarter är avskurna från det övriga samhället och skyddas av säkerhetsvakter, elektricitet och politiska ledare.

Den med pengar och kontakter kan köpa sig hus med tak – och politisk makt. Filippinernas forne diktator Marcos son – Ferdinand Marcos Jr, även kallad ”Bongbong” – ser ut att gå mot en trygg valseger i presidentvalet den 9 maj.

Mycket tack vare en årslång kampanj där han finansierat troll som har ”vitmålat” Marcosfamiljens rykte och avfärdat vederlagda bevis på korruption och människorättsbrott.

”Kamp mot desinformation”

Det spelar heller ingen roll om demokrati eller diktatur är det statsskick som står på pappret som förklarar Filippinernas politiska system. När landet var en brutal diktatur styrd av Ferdinand Marcos fördes inte bara fullfjädrat krig mot kommunistgerillor, utan fackliga företrädare, människorättsaktivister och civila vänsterpolitiska ledare greps och dödades i mångtusental med omvärldens goda minne.

– Det här valet är inte bara en kamp för valda positioner, det är även en kamp mot desinformation, fake news och historisk revisionism, sade Leni Robredo, en av de ledande presidentkandidaterna och vicepresident till president Rodrigo Duterte.

Leni Robredo är inte ensam om att fråga sig varför det kollektiva minnet i Filippinerna är så kort. Marcos diktatur mellan 1965 och 1986 (under rådande undantagstillstånd från 1972 och hela tiden understödd av USA) kostade tusentals människoliv, ett blodigt inbördeskrig och över 70 000 arresteringar, varav många torterades.

Global nostalgitrend

Men i ett läge då världen står inför en klimatkris, krig rasar i Ukraina och covid-19-pandemin har orsakat svåra vedermödor har ”Bongbong” snabbt klivit fram och utlovat lag och ordning, något som har framkallat nostalgi bland folklager som levde under diktaturen, och bland unga som via medier har blivit försedda med en historiskt felaktig bild av diktaturåren, menar historikern Alfred McCoy i sin bok Policing America’s Empire.

Det senaste decenniet har just ”nostalgiker”, vilket i det här sammanhanget får bli samlingsnamnet för politiker som har skönmålat auktoritära regimer och länders förflutna i valkampanjer, vunnit politisk makt i alltifrån USA (Donald Trump), Brasilien (Jair Bolsonaro) och Filippinerna (Rodrigo Duterte).

”Bongbong” är således inte ensam om att rida in mot makten via parlamentarismens stig – även den sittande presidenten Rodrigo Duterte vann presidentmakten via lagliga val och mot en världssyn som andades historierevisionism och regelrätta lögner.

”Tusentals mord”

Men framför allt mot löften om att sjösätta ett ”krig mot narkotikan”, något som snart gjorde statsapparaten till en blodtörstig förföljelsemaskin som med som invändning gick hårt åt meningsmotståndare med brutalitet, massgripanden och utomrättsliga avrättningar.

– Lagar och riktlinjer för att motverka nationella säkerhetshot och illegala droger har skapats och implementerats på sätt som allvarligt påverkar mänskliga rättigheter. Detta har resulterat i tusentals mord, godtyckliga frihetsberövanden och förtal av dem som utmanar dessa allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, kommenterade Michele Bachelet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Filippinernas politiska utveckling under Duterte i juli 2020.

Rodrigo Dutertes dotter Sara Duterte blir troligen Filippinernas nästa vicepresident och ”Bongbongs” högra hand, en politisk karriär byggd på samma skrot och korn som faderns – och på bilden av att axla samma ”styrka” och ”rättframma” attityd som den avgående presidenten.

100 miljarder kronor

När Ferdinand Marcos störtades i februari 1986 och gick i exil i USA var landet bankrutt, vanskött och med få fungerande institutioner. Problem som sedan dess plågat landet och inte minst Filippinernas miljontals invånare som mot cementerad fattigdom och uteblivna sociala och ekonomiska reformer fann ett sista desperat hot om en ljusare morgondag i Rodrigo Dutertes populism – och ”Bongbongs” löften om lag och ordning i presidentvalet den 9 maj.

Ändå är stödet för ”Bongbong”, liksom det varit för Duterte, starkt bland Filippinernas allra svagaste, den fjärdedel av befolkningen som lever i djup fattigdom.

– Jag såg aldrig korruption, det var bara hörsägnen. Fiender som smädade ner deras namn, eller hur? säger Jesus Bautista, en 71-årig man i Manila, till BBC.

En kommentar som vittnar om den osäkerhet som ”Bongbongs” bekostade revisionistiska kampanj i sociala medier har sått bland gemene filippinier. Enligt siffror från Presidential Commission on Good Government förskingrade Ferdinand Marcos Filippinernas statsapparat på cirka 100 miljarder kronor.

* * *
LÄS ÄVEN:
”Rödmärkta” fruktar för sina liv i Filippinerna
Aktivist mördad i Filippinerna
Urfolk kritiska mot Indonesiens ”matgodsprogram”