CENTRALASIEN | Samtidigt som Turkiet fäktas diplomatiskt med Sverige i samband med den senares Natoansökan fördjupar regeringen i Ankara sin militära närvaro i Centralasien, och särskilt i Kazakstan och Tadzjikistan.

Två länder som på senare tid tampats med utbrett socialt missnöje med sina respektive politiska ledningar, något som lett till massprotester, arresteringar och även dödsfall.

Militärt handlar det framför allt om köp av turkiskdesignade ANKA-attackdrönare, som i Kazakstans fall utökar landets drönararsenal som redan består av Kinaproducerade Wing Loong”- och Israelproducerade ”Skylark”-modeller.

Drönarfabrik – för Irans ”proxykrig”?

I Tadzjikistan kommer nya köp av den turkiska ANKA-modellen väl till pass i ett säkerhetspolitiskt känsligt läge då regeringen ser sig nödgade att utöka gränskontrollen mot det talibanstyrda Afghanistan – samtidigt som östra Tadzjikistan hålls isolerat från övriga landet i sviterna av massiva protester mot regeringen (se Global #415).

Turkiets lyckade drönaraffärer i Kazakstan och Tadzjikistan har blivit till säkerhetspolitiska ekon i övriga centralasiatiska nationer som rapporteras bilda kö för att fylla egna varukorgar, rapporterar bland andra Defense News.

Samtidigt har Iran säkrat tillstånd att bygga en drönarfabrik i Tadzjikistans huvudstad Dusjanbe. Fabriken ska förutom att förse den tadzjikiska armén med iranska drönare av modellen ”Ababil” även fördjupa ländernas relationer – och möjligen även bli ett externt vapenförråd för den iranska staten inför leveranser till krigszoner som den iranska regimen bistår, exempelvis Syrien och Jemen, rapporterar bland andra Asia Times.

Hot mot Ryssland och Kina?

Två länder som noga följer utvecklingen är Ryssland och Kina, vilka har nutida och historiska intressen och närvaro i regionen.

För Rysslands del spänner Natolandet Turkiet sina ekonomiska muskler på ”den ryska bakgården” i ett läge då president Vladimir Putin mer än någonsin är mån om att hålla sina politiska och militära allierade i en och samma korg.

För regimen i Peking är det framför allt på lång sikt som Turkiet och Irans ökade ställning i Centralasien kan komma att blomma ut till en politisk huvudvärk. Landets ”Bälte och väg”-projekt, även kallat ”den moderna sidenvägen”, förblir en viktig hörnpelare i Centralasien, särskilt när det gäller gruvdrift och infrastruktur.

Ny geopolitisk karta

Sinem Cengiz, politisk analytiker med fokus på Mellanöstern, understryker emellertid att Turkiet troligtvis försöker att etablera sig i regionen utan att söka konfrontation med vare sig Ryssland eller Kina:

”Den fördjupade rivaliteten mellan stormakter i Centralasien kommer sannolikt att påverka ’svängkraften’ i Turkiets politik i regionen. Faktum är att Turkiets nära historiska och språkliga band med de centralasiatiska staterna faktiskt kan vara gynnsamma för Moskva, vilket potentiellt kan erbjuda ytterligare en partner för att hjälpa till att begränsa kinesiskt inflytande”, skriver Cengiz i en analys för Arab News.

Klart är ändå att den geopolitiska kartan ritas om – och för Irans räkning handlar det om ett utstuderat och utannonserat politiskt program: ”Se österut.”

”Ingen rival på kort sikt”

Mot bakgrund av Irans religiösa, språkliga och historiska band med Centralasien är det tänkt att landet på sikt ska ställa sig jämsides med Kina ifråga om oumbärlig extern samarbetspartner, skriver Thomas Baker och Elizabeth Woods, forskare vid Central Asia Barometer, i en artikel för The Diplomat.

Den verkliga frågan när det gäller Irans ompositionering gentemot Centralasien är huruvida regimen i Teheran verkligen är villig att utmana Kinas växande ekonomiska hegemoni i regionen:

”Iran kommer troligen inte bli en direkt rival till Kina på kort sikt, men Teherans ’Se österut’-politik kan likväl tillhandahålla en ny uppsättning av möjligheter för Centralasien”, menar Baker och Woods.

* * *
LÄS ÄVEN:
Turkisk kompetensflykt från vårdsektorn
Protester i Iran mot ökade matpriser
Öst, väst, Ukraina