De kombinerade effekterna av klimatförändringar, covid-19 och kriget i Ukraina varslar om en global katastrof som inte tillnärmelsevis tillräckligt många talar om – allra minst världens politiska ledare. På bara två år har antalet människor som hotas av allvarlig matosäkerhet fördubblats från 135 miljoner till 276 miljoner, och nästan 50 miljoner på gränsen till svält, skriver Gareth Owen, människorättschef för brittiska Rädda Barnen.
ESSÄ | Globala råvaror, livsmedel och bränslepriser har skjutit i höjden på grund av konflikten i Ukraina, som tillsammans med Ryssland tillhandahåller enorma mängder av den vete, majs och solrosolja som används för att förse befolkningar i länder som Somalia, Jemen och Libanon med mat.
Men redan innan Ryssland invaderade Ukraina stod det klart att hungersnöden kunde slå till redan i sommar.
En ny rapport, författad av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation med hjälp av World Food Programme, varnar för att humanitära insatser är akuta i 20 så kallade ”hungerhotspots”.
Dessa ”hotspots” är områden där liv och försörjning sannolikt väntas äventyras av ”en betydande försämring av akut livsmedelsosäkerhet under de kommande månaderna”.
Bland dessa ”hotspots” återfinns Afghanistan, Centralafrikanska republiken, Kongo-Kinshasa, Haiti, Honduras, Sudan och Syrien, medan Etiopien, Nigeria, Sydsudan och Jemen framhålls som de fyra länder som är allra mest utsatta.
Samma problem 2022 som 1993
Jag inledde min biståndskarriär som svar på svälten i Somalia 1993. Tredecennier senare har världen förändrats och anledningarna är många – men det obscena i att liv spills helt i onödan på grund av svält är tragiskt nog desamma.
Idag beräknas det att en person dör av hunger var 48:e sekund i det av torka drabbade Östafrika.
En desperat situation som är långt ifrån unik. I Afrikas centrala Sahelregion riskerar omkring fyra miljoner barn under fem år att svälta under den närmaste tiden. Samtidigt står Västafrika inför sin värsta livsmedelskris på över ett årtionde, med 27 miljoner drabbade – en ökning med sju miljoner sedan 2015.
Ändå står det klart att skyndsamma insatser är bedrövligt underfinansierade.
Löften – brutna löften
Den 26 april 2022 lovade världens ledare 14 miljarder kronor för att tackla den akuta krisen i Östafrika. Det är siffror långt under FN:s begäran om cirka 45 miljarder kronor.
Därtill är inte alla donationer ”nya pengar”, en del av det utlovade beloppet ingår i vad som betecknas som redan tilldelad finansiering.
För att göra saken värre har bara två procent – cirka 930 miljoner kronor – faktiskt utdelats.
”En berättelse om ekonomiska åtstramningar”
På platser som Jemen och Afghanistan, där mindre än en tredjedel av de humanitära medel som behövs 2022 har gjorts tillgängliga, är utvecklingen inte heller gynnsam. Behoven förblir fortsatt enorma. Och allt mynnar ut i en historia som upprepas i de flesta aktuella humanitära nödsituationer.
En berättelse om ekonomiska åtstramningar som konsekvent har bidragit till en nedåtgående trend som pågått de senaste åren.
Förutom i Ukraina, där rika nationer framgångsrikt samlade in över 160 miljarder kronor på en månad för att hantera den fruktansvärda krisen. Detta massiva och humanitära svar på Ukrainas kris kan dessvärre mycket väl att ske på bekostnad av liv annorstädes.
I en ny rapport, ”Dangerous Delay 2: The Cost of Inaction” (framställd av Rädda Barnen och Oxfam i samarbete med Jameel Observatory), varnas det för att nationella och globala aktioner i stort sett förblir alltför långsamma och alltför begränsade för att förhindra en upprepning av Somalias hungersnöd 2011 som dödade över 260 000 människor.
Förankrade byråkratier och politiska prioriteringar fortsätter att begränsa ett enhetligt globalt svar, trots förbättrade regeringsprogram, förbättrade system för tidiga varningar och ansträngningar från lokala organisationer.
Ingen tid att vänta
Och klockan tickar. Varje minut som går är en minut närmare svält och eventuell död för barn. Men utan politiska insatser för att ta itu med ojämlikhet och klimatförändringar fortsätter cykliska och förutsägbara kriser att drabba miljontals människor runt om i världen.
Massvält är alltid ett ledarskapsmisslyckande. Om vi inte kan framkalla den kollektiva politiska viljan att möta de mest grundläggande överlevnadsbehoven för miljontals människor idag – vilken är då människosläktets chans att lösa de mest allvarliga planetära utmaningarna som oundvikligen ligger framför oss?
Essän publicerades ursprungligen av Open Democracy (24/5 2022).
Översättning: Klas Lundström.
