Såg ni lanseringen? Och medierapporteringen, granskningarna i DN och Aftonbladet och debatten i Agenda och Studio ett? Inte det? Inte jag heller. Men den borde förtjäna det. Den nationella infrastrukturplanen 2022–2033. Det är statens i alla kategorier största investeringsplan, omfattar 799 miljarder kronor med investeringar i järnväg, vägar och underhåll av detsamma.

Nej, det är inte så att jag tycker att det är en bra infrastrukturplan och att pengarna räcker till att ställa om transportsektorn så att vi når våra klimatmål. Tvärt om. Infrastrukturplanen förtjänar mer uppmärksamhet då den innehåller miljardrullningar till nya motorvägar. Att underhållsanslaget både till järnvägar och vägar är så snålt tilltaget att vår infrastruktur kommer att vara i sämre skick 2033 än vad den är nu. Ja, ni läste rätt, det kommer att bli sämre, inte bättre.

Och då vet vi alla att det är rätt illa ställt med järnvägar och vägar redan nu. Därutöver räcker inte anslagen till för att bygga den nya järnväg som vi behöver. Viktiga byggen som Norrbotniabanan, dubbelspåret från Gävle till Härnösand och fyrspåret Alingsås–Göteborg kommer inte bli klara under planperioden. Ingen vet när. För att inte nämna höghastighetsbanorna eller de statliga investeringarna som behöver göras i utbyggd cykelinfrastruktur.

Det är det jag hade önskat att DN och Aftonbladet hade granskat kritiskt och att det hade vänts och vridits på i olika debattprogram. Istället får infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) hålla hov om att det här är de största satsningarna någonsin. Men det sade hans moderata föregångare, Catharina Elmsäter-Svärd också.

Det är inte konstigt att en budget blir större. Ekonomin växer liksom befolkningen. Det konstiga är att vi sedan 2018 har en klimatlag som säger att alla politikområden måste bidra till att våra klimatmål nås, och att transportsektorn – som står för en tredjedel av Sveriges utsläpp – är så viktig i sammanhanget att den har fått ett helt eget mål. Utsläppen ska minska med 70 procent till senast 2030.

Det är mindre än åtta år kvar till 2030. De investeringar vi gör i dag kommer att påverka vårt samhälle för decennier framöver. Då håller det inte att bygga nya dyra motorvägar, som Tvärförbindelse Södertörn i Stockholm. Då håller det inte att underfinansiera i kollektivtrafik och järnvägen. Och det håller inte att rulla över den största delen av ansvaret för cykelinfrastrukturutbyggnaden till våra kommuner.

Framför allt håller det inte att ha en planering som bygger på en prognos om ökad biltrafik (med 40 procent till 2040 enligt regering och Trafikverket), inte minskad.

Det går att ändra på detta. Riv upp denna fossilstinna infrastrukturplan. Gör som Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket rekommenderar, utgå från våra klimatmål och rigga infrastrukturen därefter. Det blir minskad bilism, lastbilstransporter och flygresor. Å andra sidan kan vi gå och cykla så mycket vi vill och även resa nästan obegränsat med tåg och annan kollektivtrafik. Så skulle vi kunna få en infrastruktur som både underlättar vår vardag och som håller sig inom klimatets ram.

Det är om det medias granskning borde handla om.