ARGENTINA | Det kan ske på de mest oväntade platser i Argentina. På toaletter i fabrikslokaler, på cementpelare på fotbollsarenor, hängande istället för krucifix i taxibilar. Bilden av en blond kvinna med intensiv blick. Ibland blå ögon, ibland bruna. 

Madonnan som spelades av Madonna i Hollywoodproduktionen från 1996: Eva Perón. 

Som alltid är där, fastän hon inte är det. Och inte har varit det de senaste 70 åren, efter att ha drabbats av livmoderhalscancer. Eva Perón av Argentina avled 33 år ung den 26 juli 1952, samma ålder som Jesus av Nasaret tros ha uppnått vid sin död. 

Redan före hennes död var det tal om helgonförklarande, om mirakel, om förmågan att lyfta fattiga ur träldomens grepp, tillbaka från de levande döda.

En mångfacetterad ideologi

I Argentina lever Eva och hennes make och landets ledare Juan Perón vidare i form av peronismen, en svårdefinierad ideologi med populistiska, nationalistiska, socialistiska och även fascistoida inslag. 

I egenskap av informell chef för hälso- och arbetsministeriet låg hon bakom en rad oförglömliga reformer, däribland landets första verkliga rösträttsreform som gav kvinnor en ordentlig röst i samhället, oavsett social status, stärkta fackliga rättigheter, minimilöner och en rad egna ”volontärprojekt” som säkrade mångas politiska stöd, framför allt på landsbygden och bland sämre bemedlade. 

Helt klart även hörnpelaren i Argentinas kvinnorättsrörelse och lyckades visa kvinnor i Argentina och runtom i världen att individens sociala klass inte avgör hans eller hennes värde – och det i bitter kamp mot cementerade könsmässiga och sexistiska stereotyper.

Lik europeiska mellankrigsdiktaturer

Men där fanns också en snarstuckenhet och vilja att tysta kritiska röster, däribland indragna statsbidrag som istället tilldelades Eva Peróns egen stiftelse.

Juan Peróns regim agerade på liknande sätt, menar den argentinske historikern Mariano Ben Plotkin i Mañana es San Perón: A Cultural History of Perón’s Argentina:

”För Perón, liksom för andra europeiska diktatorer, var staten tvungen att ockupera alla utrymmen i det sociala livet, ingenting fick lämnas utanför dess räckhåll. I slutet av regimen fanns det en tydlig tendens mot upprättandet av en semikorporativ stat, som delade många egenskaper med europeiska totalitära mellankrigsregimer.”

Man ur huse för att hedra minnet

Efter Eva Peróns död 1952 dalade makens stjärna snabbt och Juan Perón hamnade i politisk exil i Francisco Francos Spanien samtidigt som han fortsatte att åtnjuta brett stöd från vänstergerillarörelser som Montoneros. 

När datumet förkunnade att det gått 70 år sedan Eva Peróns död gick argentinare man ur huse för att hedra hennes minne. Det är inte konstigt, med tanke på att Eva Perón erhöll titeln ”spirituell ledare för nationen” av den argentinska kongressen kort efter sin död.

Att det är till hennes minne, person och – ja – ansikte i tider av kris, oro och frågetecken är således inte så konstigt.

Propaganda och sanningar

För argentinska politiker är det också viktigt att balansera rätt längs fåran av halvsanningar och regelrätt propaganda när det gäller Eva Peróns persona och politiska arv.

Att hon och maken var tidigt ute och förstod radiomediets betydelse och förmåga att användas som propagandaapparat i form av dagliga radioprogram är inget som nämns, däremot är bilden av den evigt levande Eva Perón viktig att ha tillhands när politiska massmöten anordnas. 

I Argentina lär olika politiska partier, rörelser och narrativ fortsätta att slåss om kontrollen över bilden av Eva Perón, likt en pappdocka som passar in perfekt i en politisk dockteater.

Vilse i ikonskapet

Mindre känt är att den döende Eva Perón inte förmådde stå på egna ben under sin sista tid i livet. För att hjälpa henne att röra sig försågs hon med dolda vajrar som bistod henne att sätta sig och resa sig upp. 

Liksom de ständigt närvarande bilderna på Eva Perón dolde även den verkliga, dödliga, maktpersonen detaljer och en baksida som annars hade bidragit till ett mer komplext, sårbart och verklighetstroget människoöde.

Istället trädde Eva Perón, liksom i fallet med Jesus som gick döden till mötes som 33-åring, in i helgonskapets politiserade korridor, i vilken alla förutom personen ifråga har makt att påverka ikonskapet.

* * *
LÄS ÄVEN:
Personalkooperativ vanligare i krisande Argentina
Politiska ytterkanter på frammarsch i Argentina
30 000 träd planteras till minne av Argentinas ”smutsiga krig”