Nu är vi där. På en plats där majoriteten av partierna gärna tävlar i vem som kan vara värst. Alltför ofta handlar det om hur de ska subventionera svenskars höga levnadsomkostnader och höga utsläpp men inte fattiga människors levnadsvillkor.

Ge det en vecka eller så och Socialdemokraterna kommer att försöka toppa Moderaternas påstående om att lågavlönade människor jobbar för lite.

För ett år sedan beskrevs integrationsministern Anders Ygeman (S) som vänstersosse, nu syns inga spår av klasskamp i hans politik, och han vill se max hälften med utomnordisk bakgrund i utsatta områden som hans parti har varit med och orsakat.

Jag minns när Morgan Johansson var migrationsminister och hade svårt när han skulle förklara varför han nu ville genomföra språkkrav för medborgarskap när han för några år sedan beskrev språkkrav som ”en magnet för främlingsfientliga”.

Det har blivit normalt med högerutspel och populism som fördummar debatten och spelar på människors rädslor.

Moderaterna vågar i alla fall erkänna att de inte längre öppnar sina hjärtan och det vore hederligt av Socialdemokraterna att erkänna att de också lagt om, förborgerligats och gjort en högergir.

Jag tycker genuint synd om partiets kärnväljare och den undanskuffade och obekväma S-vänstern som tittat på när när partiet helt slutat att lyssna och valt att gå högerut mot makten. Magdalena Andersson tävlar inte om att få bli arbetarklassens företrädare mot Nooshi Dadgostar.

Någonstans måste det sitta en falang inom partiet som sitter tysta för att inte skapa splittring, oavsett om det pågår en valrörelse eller inte, som tittar på när parti förlorat intresset av att utmana den ekonomiska makten. En väljargrupp som ser att partiets socialism endast är ett estetiskt arv som de använder sig av när de tågar med musikkår med vackra tal under förstamajfirandet.

Men när partiet låtsas som om deras vänsterkant, som hänger kvar av ren dumdristig lojalitet, och att Linn Svansbo, Daniel Suhonen och resten av Reformisterna är några som kan få hållas, så riskerar de att ett nytt parti skapas.

Eller är jag fel ute? Finns det ens en missnöjd vänsterfalang inom Socialdemokraterna bortom vänsterprofilerna som upprördes när partiet lade om sin analys om vad invandring är och har varit? Existerar de ens? De som knyter näven i fickan och stängt pajhålet för att slippa att göra bort partiet offentligt genom att visa upp de interna sprickorna?

Om de nu finns så ser det mörkt ut för eftersom att S-företrädare inte ser ut att vilja sluta tävla i de populistiska grenarna hårdare tag, utpekning och assimilation (för underordnad inkludering är per definition inte integration eller ens ett möte).

Kanske är det dags för en utbrytargrupp för vänstersossar. Om de nu finns.

För att en demokrati ska vara välfungerande behövs så mycket mer än fria val. En fri debatt i samhället, starka civilsamhällesorganisationer som kan bygga rörelser och samla människor att engagera sig, granska politikerna och jobba för sina frågor.

Folkbildning behövs för att människor ska kunna utvecklas och bildas och för att kunna ta tillvara på sina rättigheter som medborgare.

Fria medier behövs för att granska makthavare, beskriva nyheter ur en mångfald av perspektiv och avslöja orättvisor. I länder där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll och där demokratin håller på att nedmonteras börjar det just med att begränsa civilsamhället och skära ner på bidragen. Även journalistiken begränsas och journalister trakasseras och förföljs.

I den förra regeringens handlingsplan för en stark demokrati beskrivs hur Sveriges demokrati står inför stora utmaningar. I handlingsplanen lyfts främst tre utmaningar som hotar den svenska demokratin särskilt fram: Ett demokratiskt utanförskap, ett hotat demokratiskt samtal och antidemokratiska aktörer som utmanar.

Regeringen beskriver hur viktigt det är för demokratin med bildning: ”Personer med en hög utbildningsnivå skaffar sig kunskap, verktyg och kontakter som gör det lättare att engagera sig i samhällsfrågor. Personer som växt upp i en familj där det setts som naturligt att engagera sig tenderar att själva engagera sig.”

De beskriver också utmaningarna för journalistiken och det demokratiska samtalet: ”En fungerande demokrati förutsätter att det finns en mångfald av starka och oberoende medier i hela landet som förmedlar samhällsinformation, nyheter och granskande journalistik av god kvalitet. Medierna är betydelsefulla för människors möjligheter att debattera samhällsfrågor och delta i samhällets demokratiska processer. Medierna bidrar också genom sin granskande roll till att skydda samhället mot maktmissbruk och korruption. När makten granskas kan människor ställa makthavare till svars och utkräva ansvar. Därför är det allvarligt att medier med kvalitativ journalistik idag har svårt att finansiera sin verksamhet och bedriva verksamhet i hela landet. Den svenska mediesektorn är idag under stark ekonomisk press.”

Nu, bara några år senare, går den nuvarande SD-styrda regeringen snabbt fram med reformer för att trasa sönder dessa viktiga grundpelare för demokratin. Folkbildningen behöver göra stora neddragningar på grund av regeringens budget. Regeringen skär ner hela en tredjedel av alla resurser till folkbildningen vilket gör att studieförbund och folkhögskolor behöver dra ner, avskeda människor och göra mycket färre aktiviteter.

För en vecka sedan röstade riksdagen igenom det nya mediestödet. Förslaget utreddes från början av S-MP-regeringen, men resultatet är något som både S, V och MP är kritiska mot. Det kommer leda till mindre resurser, mindre medial mångfald och större osäkerhet för nyhetstidningar. Många mindre tidningar med särskilda profiler, som också är särskilt viktiga för att olika perspektiv och frågor ska lyftas, kommer att ha svårt att överleva.

Ännu vet vi inte hur mycket sämre det nya mediestödet kommer att bli, eftersom regeringens senfärdighet gjort att varken förordning eller föreskrifter är klara trots att reformen träder i kraft till årsskiftet, men vi kan redan nu konstatera att det kommer bli sämre.

Tidöpartierna gör medvetna reformer som kommer att utarma civilsamhällesorganisationer, som slår mot folkbildningen, och som gör det demokratiska samtalet fattigare med sämre förutsättningar för nyhetsjournalistiken. Detta är allvarliga steg som riskerar att förvärra de utmaningar för demokratin som Sverige redan står inför.