Ledare

Ett konststycke i förnekelse

Om någon dag står vi där framför valurnan och ska avgöra vilken röstsedel vi ska lägga. Vårt beslut fattas efter en valrörelse som handlat om en hel del viktiga frågor. De har handlat om klimat, försvar, kriminalitet, integration. Den här gången har till och med viktiga frågor kommit från journalisterna i de stora mediehusen: ”Tror ni att vi behöver göra några livstilsanpassningar för att möta klimatet?”

Vi kan återkomma till deras svar senare. Men först måste vi veta var vi står. Vad är det vi egentligen ska anpassa oss inför? Om vi målar med den bredaste penseln. För när vi pratar om att vi kommer behöva göra anpassningar i vår livsstil så måste vi också inse att vi står i en värld som redan nu kräver det av oss.

Under våren och sommaren såg vi värmebölja efter värmebölja svepa över, ja nästan hela världen. Från Kina och Europa till USA. Det kostade i människoliv (exakt hur många är svårt att säga men överdödligheten var stor i såväl Tyskland, som Spanien, Frankrike, Grekland och Storbritannien), tömde vattendepåerna i vattenkraftlandet Schweiz, orsakade torka och stora, stora skogsbränder.

När värmetäcket lade sig över Asien i våras lades också grunden för den katastrof vi ser i Pakistan nu. Nature berättar att temperaturerna går över 40 grader, på ett ställe över 50 grader, i Pakistan inte bara kostade liv där och då. De smälte glaciärer så att vattenflödet var högre än normalt, och den varma luften gjorde att mer vatten kunde tas upp innan monsunen.

Läget där är allvarligt. Den kraftiga monsunen har lagt ungefär en tredjedel av Pakistan under vatten. Pakistan är ett tätbefolkat land med 220 miljoner invånare och listan över förlorade människoliv och skador blir allt mer diger. Över 1 300 döda, över en miljon förstörda hus, 700 000 döda lantbruksdjur, och enligt deras utrikesminister är 80–90 procent av deras grödor skadade eller förstörda.

Att tro att de här förändringarna i klimat, som vi har redan nu, inte ska påverka oss i Sverige är ett konststycke i förnekelse. För några år sedan hade vi bränder av en magnitud vi aldrig tidigare sett. Vi såg stora delar av Gävle läggas under vatten i fjol. Det kommer igen, problem med torka, problem med översvämningar, stormar och bitande kyla. I takt med extremvärdena ökar också riskerna för oss.

Men det är inte där de stora förändringarna är, vi är ingen isolerad oas. När vi har torka över världen ser vi det i våra butiker. När franska kärnkraftverk ligger nere och schweizisk vattenkraft går på halvfart, då märker vi det i energipriser här. När allt fler konflikter beror på bristande resurser, och när över 30 miljoner tvingats från sina hem på grund klimatförändringar, då kommer det synas i här. Vid gränsen, i räknade lik i Medelhavet. Vi ser det redan nu. Vi kommer få se det så mycket mer sen.

Vi har en klimatbudget, beroende på hur man räknar, på ungefär 460 gigaton koldioxid för en 50-procentig chans att klara 1,5-gradersmålet (världens samlade utsläpp under 2021 var 36,3 Gton CO₂). Vi har i och med Parisavtalet lovat att vi, i Sverige och resten av västvärlden, ska agera solidariskt och minska snabbare än utvecklingsländerna. Att då möta svar från partiernas talespersoner i klimatfrågor som: ”Det ska vara roligt att ställa om” är nedslående. En representant valde att svara att jo, det kommer krävas livsstilsförändringar. Som att åka tåg istället för flyg.

Perspektivet hisnar. Tåg istället för flyg. Som om det vore skillnaden. I Pakistan vet de inte hur man ska få ut mat till alla som är fast i översvämningarna. Vår omställning kommer bli betydligt större än så. Om vi vill att omställningen ska bli så smärtfri som möjligt, är det dags att lyfta blicken och se att den redan är över oss.

Snart är det val.

Valrörelsen, herregud.

Ledare

I morgon är extremen vardag

LEDARE | Förra helgen hade Sverigedemokraterna sina landsdagar. Jimmie Åkesson höll under lördagen ett minst sagt obehagligt tal. Han skräder verkligen inte orden. Det är tydligt att han känner sig självsäker när han säger att moskéer ska rivas, medborgarskap återkallas, föreningsfriheten ska begränsas – och att ”Socialdemokraterna är […] en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige”. Talet är ett stort steg mot ökad polarisering och ett stort steg från demokratiska värderingar. 

Det Åkesson och hans vänner bedriver är en förskjutningspolitik. Med stor sannolikhet är det inte rivna moskéer som är det yttersta målet – åtminstone inte just nu. Vad man istället vill uppnå är en fortsättning på den gradvisa förskjutning mot ett allt mer människofientligt samhälle som pågått under de år Sverigedemokraternas makt växt. Genom att säga något som låter extremt i dag får de det som är hälften så extremt att låta normalt. I morgon är extremen vardag. Det faktum att Kristersson och de övriga partiledarna i regeringen väljer att blunda för det leder till att Sverigedemokraternas vision om ett homogent, strömlinjeformat och auktoritärt samhälle får allt större förankring i verkligheten.

Jakten på makten i den svenska politiken blir alltmer absurd. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i Sverige. Att Åkesson nu kan stå och ifrågasätta den utan skarpa reaktioner från regeringspartierna säger något om hur långt hans och hans ”Sverigevänner” kommit i sitt förskjutningsprojekt. Mänskliga rättigheter ifrågasätts utan omskrivningar, allt i trygghetens och säkerhetens namn. Men det är inte den så kallade ”Sverigefientliga” politiken som orsakat dagens samhälleliga läge – det är den människofientliga. Just den som Åkesson och kompani själva står för. 

Regeringens kognitiva dissonans, alltså det tillstånd i hjärnan som uppstår när man har flera sinsemellan motstridiga idéer samtidigt, är farlig, eftersom den möjliggör ”Sverigevännernas” normalisering av rasistiska och antidemokratiska värderingar. Det är naturligtvis bra att Kristersson och övriga partiledare i regeringen sagt ifrån mot Åkessons tal – för det har de gjort. Men när de samtidigt samarbetar med ett parti som alltmer öppet står för antidemokratiska och människofientliga ideal blir deras kritik värd noll och intet. Hur ska de ha det? Ska vi skydda grundlagsskyddade fri- och rättigheter eller inte? Det går inte att både skydda dem och montera ner dem samtidigt.

Om regeringspartierna menar allvar i sin kritik mot Åkesson och att de vill skydda religionsfriheten och mänskliga rättigheter bör de bryta Tidöavtalet omedelbart. Om det inte var uppenbart för dem tidigare vilket parti de hade att göra med så är det verkligen det nu. Makt till varje pris leder det svenska samhället i en farlig riktning, där grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter på allvar riskerar att försvinna.

Ledare

Sverige – USA:s lydige undersåte

LEDARE | Jag kan inte motstå frestelsen att ännu en gång använda mig av fotot på skylten i skogen därhemma och att på nytt utse de som styr vårt land till en ”dumskallarnas sammansvärjning”, ett uttryck som jag hämtat från John Kennedy Tooles roman som aldrig avslutades.

Anledningen? Den militära upprustningen och det nya avtalet med USA som, bland annat, innebär att vi frånsäger oss rätten till att agera när en av stormakterna etablerar sig i vårt land.

Försvarsminister Pål Jonsson säger så mycket dumt i intervjun (DN 6/12) där han berättar om det nya försvarsavtalet med USA, som bland annat ger USA både ökad närvaro och ökade rättigheter i Sverige, att det är svårt att välja vilket citat jag ska inleda med:

”I grunden handlar det om att det är lättare för USA att verka på svenskt territorium om soldaterna lyder under amerikansk jurisdiktion. Det gör det tekniskt enklare och juridiskt enklare.”

Skylten i skogen. Foto: Stefan Strömberg.

Följdfrågan borde naturligtvis vara vad USA vill göra i vårt land som förhindras av våra lagar och som måste underlättas.

”Då kommer man att märka en viss ökad militär närvaro på vissa av de här 17 platserna. Vi har redan i dag en amerikansk närvaro genom olika typer av övningar. Men dels kommer övningarna att öka, dels kommer man att se mer av amerikanska soldater och amerikansk närvaro på vissa av de här orterna.”

Min undran är hur närvaron av soldater och säkerhetsfolk från USA kan minska risken för krig i ett land som levt i fred i 200 år. Dessutom innebär det här förstås ett rejält naggande i kanten av den svenska självständigheten. För inte tror väl någon på allvar att nordamerikanska trupper kommer att rätta in sig i ledet och lyda en major från något regemente i Sverige om Ryssland hotar deras installationer…

Norge har redan tecknat ett liknande avtal med USA där det står att man inte går med på någon förhandslagring av kärnvapen. Något sådant finns inte i det dokument som Sverige nu undertecknat i Pentagon.

Nej, i allt är numera Sverige USA:s lydige undersåte och det alldeles oavsett om det handlar om våldet i Gaza, klimatpolitik i Dubai eller den accelererande militära upprustningen i norra Europa.

Jag tycker det känns som ett hån mot mig som tänkande människa, mot Sverige som land och mot mänskligheten, när jag läser om hur den moderate försvarsministern orerar om ökad säkerhet och avskräckning som vore vår enda jord spelplanen för något av alla de våldsbejakande dataspel som dagens unga växer upp med och inte en planet som hotas av förstörd natur och klimatförändringar.

Och som det inte vore nog med dumheter vurmar denne säkerhetsrisk till politiker för en ökad användning av bestyckade drönare i försvaret av Sverige och i den svenska krigföringen på andra håll. Naturligtvis ska dessa drönare också hanteras av AI på ett ännu icke definierat sätt.

Givetvis är det, som vanligt, den svenska vapenindustrin som jublar högst när vi fortsätter med det militära vansinnet. Saab Group har köpt ett AI-företag som bland annat studerar den senaste drönarutvecklingen – autonoma drönarsvärmar.

Sug på de orden en stund och fundera på vad det innebär; ”autonoma drönarsvärmar”. Jag kommer att tänka på okontrollerat dödande utan mänskligt ansvar.

I tider när all energi borde läggas på global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald väljer alltså vår regering, med stöd av stora delar av oppositionen utgår jag från, att hoppa upp i knät på av en av stormakterna, bidra till ökad polarisering i världen, accelerera den militära upprustningen och strunta i smältande isar, hotade djurarter och skövlade skogar.

Är det verkligen det här vi vill? Och om det nu skulle vara så att vi inte önskar det här; varför låter vi det då ske?

***

Stefan Strömberg, författare och nu aktuell med boken ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström

Vidare till Global >>
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Till Global X
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.