Jag hoppas att valet 2022 kan gå till historien som ett bottennapp efter vilket allt blev bättre. Förutom en del regionala och lokala framgångar finns det nämligen inte mycket att hurra för.

Värst är förstås att vi nu ser ut att få en regering som styrs av SD, från baksätet eller till och med direkt med SD-ministrar. Att det kommer att bli en politik som ytterligare ökar klyftor och ställer olika grupper mot varandra klargjordes redan i valrörelsen. Klimatkrisen ska lösas med önskedrömmar om ny kärnkraft. Skogen kommer i än högre hastighet kunna förvandlas till virkesåkrar tack vare den heliga äganderätten. Det lilla strimma av internationell solidaritet som funnits kvar i form av stöd till utvecklingsländer kommer att strypas när biståndet ska finansiera skattesänkningar och fortsatta skatteavdrag för välbeställd svensk medelklass.

Allt det är djupt oroväckande och måste mötas av hårdast tänkbara motstånd. Men det som kan slå ned som en veritabel bomb är när SD får förverkliga sin reaktionära kulturpolitik. Kulturpolitik … låter det inte 1970-tal? När stod kulturen senast i fokus i en valrörelse? Det var tyvärr länge sedan och nu kan vi få skörda draksådden av att en mängd obskyra förslag inte har granskats kritiskt. Vad kommer hända med public service? Hur hårt ska innehållet granskas? Privatiseras SVT1 eller SVT2? Vilka böcker ska få finnas på våra bibliotek, och hur går det med utbudet på våra museer? Kommer läroplanen ändras så att den fostrar kommande generationer till äkta svenskar?

Det här är frågor som helt flugit under radarn i valrörelsen. Men nu är detta en realitet, för tro inte att SD inte kommer att utnyttja sin roll som det största partiet i den blåbruna koalitionen. Manar vi inte till motstånd kan just kulturskymningen bli det mest konkreta och skrämmande resultatet av en SD-styrd regering.

Jag tror inte Ulf Kristersson (M) rår på Jimmie Åkesson (SD). Ett uttryck lyder: ”Den som försöker rida på en tiger hamnar till slut i dess mage”. Som ett större parti med en tydlig agenda blir det snarare SD som äter upp M än tvärtom. Och kanske kommer Kristersson trivas rätt bra där i Åkessons mage. Sedan 2018 har Moderaterna inte gjort annat än kopierat SD:s politik och därmed legitimerat den.

Det är för övrigt inte bara M som har legitimerat SD, även Socialdemokraterna har gjort det med sitt tal om EU:s stramaste invandringspolitik och överlag hårdare straff. Men för varje gång S eller M lagt fram ett förslag på området har SD kunnat ta det ännu längre. På så vis har politiken vulgariserats och förråats.

Vad lär vi oss av detta? Att triangulering är livsfarligt. Att försöka bedriva politik på en nationalistisk planhalva är dömt att misslyckas, originalet kommer alltid framstå som mer trovärdigt. Rasism och högerextremism måste mötas med konkreta reformer om ett bättre samhälle. När dystopierna målas upp måste alltid visionen om något bättre ljuda högre och tydligare.

Det här valresultatet var skräp. Nu organiserar vi oss och bygger motstånd mot de brunblå. Kanske får vi också lite hjälp på vägen av att regeringsbildningen inte blir enkel. Ett extraval ska inte uteslutas. Då ska vi vara redo.

För att en demokrati ska vara välfungerande behövs så mycket mer än fria val. En fri debatt i samhället, starka civilsamhällesorganisationer som kan bygga rörelser och samla människor att engagera sig, granska politikerna och jobba för sina frågor.

Folkbildning behövs för att människor ska kunna utvecklas och bildas och för att kunna ta tillvara på sina rättigheter som medborgare.

Fria medier behövs för att granska makthavare, beskriva nyheter ur en mångfald av perspektiv och avslöja orättvisor. I länder där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll och där demokratin håller på att nedmonteras börjar det just med att begränsa civilsamhället och skära ner på bidragen. Även journalistiken begränsas och journalister trakasseras och förföljs.

I den förra regeringens handlingsplan för en stark demokrati beskrivs hur Sveriges demokrati står inför stora utmaningar. I handlingsplanen lyfts främst tre utmaningar som hotar den svenska demokratin särskilt fram: Ett demokratiskt utanförskap, ett hotat demokratiskt samtal och antidemokratiska aktörer som utmanar.

Regeringen beskriver hur viktigt det är för demokratin med bildning: ”Personer med en hög utbildningsnivå skaffar sig kunskap, verktyg och kontakter som gör det lättare att engagera sig i samhällsfrågor. Personer som växt upp i en familj där det setts som naturligt att engagera sig tenderar att själva engagera sig.”

De beskriver också utmaningarna för journalistiken och det demokratiska samtalet: ”En fungerande demokrati förutsätter att det finns en mångfald av starka och oberoende medier i hela landet som förmedlar samhällsinformation, nyheter och granskande journalistik av god kvalitet. Medierna är betydelsefulla för människors möjligheter att debattera samhällsfrågor och delta i samhällets demokratiska processer. Medierna bidrar också genom sin granskande roll till att skydda samhället mot maktmissbruk och korruption. När makten granskas kan människor ställa makthavare till svars och utkräva ansvar. Därför är det allvarligt att medier med kvalitativ journalistik idag har svårt att finansiera sin verksamhet och bedriva verksamhet i hela landet. Den svenska mediesektorn är idag under stark ekonomisk press.”

Nu, bara några år senare, går den nuvarande SD-styrda regeringen snabbt fram med reformer för att trasa sönder dessa viktiga grundpelare för demokratin. Folkbildningen behöver göra stora neddragningar på grund av regeringens budget. Regeringen skär ner hela en tredjedel av alla resurser till folkbildningen vilket gör att studieförbund och folkhögskolor behöver dra ner, avskeda människor och göra mycket färre aktiviteter.

För en vecka sedan röstade riksdagen igenom det nya mediestödet. Förslaget utreddes från början av S-MP-regeringen, men resultatet är något som både S, V och MP är kritiska mot. Det kommer leda till mindre resurser, mindre medial mångfald och större osäkerhet för nyhetstidningar. Många mindre tidningar med särskilda profiler, som också är särskilt viktiga för att olika perspektiv och frågor ska lyftas, kommer att ha svårt att överleva.

Ännu vet vi inte hur mycket sämre det nya mediestödet kommer att bli, eftersom regeringens senfärdighet gjort att varken förordning eller föreskrifter är klara trots att reformen träder i kraft till årsskiftet, men vi kan redan nu konstatera att det kommer bli sämre.

Tidöpartierna gör medvetna reformer som kommer att utarma civilsamhällesorganisationer, som slår mot folkbildningen, och som gör det demokratiska samtalet fattigare med sämre förutsättningar för nyhetsjournalistiken. Detta är allvarliga steg som riskerar att förvärra de utmaningar för demokratin som Sverige redan står inför.

”Vi lovar trohet och lojalitet, kung Salman” uttrycker skolan Nün Academy på deras officiella sociala mediekonto. Svenska aktiebolagsdrivna Kunskapsskolan är drivande i Nün Academy, som finns i diktaturregimen Saudiarabien. Mänskliga rättigheter i Saudiarabien är bland de absolut sämsta i hela världen då dödsstraff och avrättningar är väldigt vanligt.

Även yttrandefriheten är ytterst begränsad. Framförallt kritik mot den saudiska kungafamiljen, regeringen och islam innebär hårda straff. Dessutom visar granskningar att Nün Academy bedriver aktiv könssegregering då pojkar och flickor separeras från fem års ålder. Sammantaget rimmar det väldigt illa med feministisk utrikespolitik, Sverige som land och den värderingsgrund de flesta svenskar följer.

Högerregeringen har under Nato-processen legitimerat despoten i autokratin Turkiet, kallat israeliska apartheidregimens folkmord i Gaza för ”proportionerligt” och blundar nu för den saudiska diktaturregimens brutala förtryck av den egna befolkningen. Förutom att lova trohet till diktaturregimer har den auktoritära högern lovat lojalitet till oligarkerna i skolan, skoligarkerna.

Det blir uppenbart när varken Jimmie Åkesson eller Ulf Kristersson tar avstånd från Kunskapsskolans involvering i diktaturhyllande Nün Academy. Det är inte märkligt eftersom skoligarkerna köpte vågmästarpartiet SD för att blockera alla vinstkritiska skolförslag i riksdagen. Kristersson är nära vän med skoligarken Peje Emilsson, Kunskapsskolans grundare och ägare.

Bara i Chile och Sverige har det nyliberala skolexperimentet gått så långt att tillåta fria vinstuttag inom skattefinansierad skolverksamhet. På 1970-talet blev Chiles progressive president Salvador Allende brutalt avsatt genom en militärkupp och ”auktoritär nyliberalism” infördes. Militärdiktaturen mördade tusentals oliktänkande och möjliggjorde nyliberala skolexperiment, kombinerat med tvångsprivatiseringar av statliga företag, avregleringar, massiva skattesänkningar och lönesänkningar.

Den amerikanske ekonomen och nyliberalen Milton Friedman var hjärnan bakom projektet han kallade ”Miracle of Chile”. Friedman var professor på universitetet i Chicago och hade en vänskaplig relation med Chiles diktator Augusto Pinochet. Diktatorn anställde Friedmans ekonomstudenter ”Chicago Boys” som bidrog till Chiles nyliberala skolexperiment, tvångsprivatiseringar av statliga företag, avregleringar, massiva skattesänkningar och lönesänkningar.

Skolmodellen bidrog till brutal utslagning och segregation, ”social apartheid”. Auktoritära krafter krokade arm med oligarkerna för att förtrycka majoriteten av folket. Skolexperimentet och auktoritär nyliberalism har fasats ut i Chile, men finns fortfarande kvar i Sverige.
Ska högerpolitiker och lärare i Kunskapsskolan blunda för avrättningar och förtryck i Saudiarabien bara för att skoligarkerna är giriga?

Riskerar vi att bana väg för en ny generation auktoritära nyliberaler som lovar lojalitet till diktaturregimer och skoligarker?

Överensstämmer det verkligen med svenska värderingar?

Kunskapsskolan symboliserar ”Debacle of Sweden”. Genom exploatering av skolbarn och investeringar i den brutala saudiska diktaturregimen har Kunskapsskolan blivit värderad till över en miljard kronor, med en vinst på 400 miljoner kronor senaste åren.

Folkmajoriteten vill inte ha marknadsskolan och skoldebatten borde handla om att fasa ut auktoritär nyliberalism, förbjuda aktiebolagsdrivna friskolor och skolvinster.