Fyra läckor har upptäckts på Nord stream 1 och 2. Enligt experterna är de med all sannolikhet sabotage, orsakade av sprängladdningar. Vi vet inte med säkerhet vem som utfört sabotaget men det är svårt att tro att det inte har med Rysslands krig i Ukraina att göra.
 
Nivån av metangas över Skandinavien är rekordhög efter läckan. Minst 40 000 ton metan har släppts ut, en mycket potent växthusgas. Utsläppen är enligt Naturvårdsverket jämförbara med Sveriges sammanlagda klimatutsläpp under ett år.

Precis vad vi behöver. Mitt bland krig, inflation och fascister som går framåt i Europa passar man på att eskalera klimatkrisen också.

Gasläckan påminner om det forskare länge varnat för. Att kriser förstärker varandra. Risken är stor att klimatkrisen skapar nya väpnade konflikter, när livsförutsättningar ändras radikalt. Konflikterna riskerar sedan att i sin tur förstärka miljöproblemen. I krig kommer sopsortering inte högst på agendan, för att uttrycka sig milt.

För en tid sedan släpptes en viktig studie från bland annat Johan Rockström och några av hans kolleger. Rapporten handlade om hur vi ska hantera risken för att klimatförändringarna kan leda till rent apokalyptiska scenarion. Eller som forskarna kallade det – ”climate endgame.” Mänsklighetens slut. De vill att IPCC ska ta fram en särskild rapport som enbart fokuserar på risken för de mest katastrofala utfallen.

Även här är det inte bara risken för accelerande temperaturhöjningar forskarna är rädda för. De menar att samhälleliga kaskadeffekter också har en stor potential att leda till katastrof och ofta underskattas. Historiskt har ganska små förändringar i klimatet medverkat till att hela imperier fallit samman i krig och ekonomisk nedgång.

Det är ingen rolig studie att läsa. Det ena katastrofala utfallet efter det andra avhandlas. Jag tröstade mig med att de mörkaste scenarierna inte är de mest sannolika. Sedan kom rapporterna om gasläckan och dess påverkan på klimatet.

Studiens varningar kring hur olika kriser förstärker varandra kanske inte kan illustreras bättre. År av mödosamt klimatarbete går nu om intet, när gasledningar sprängs i vår allt oroligare värld. Detta scenario ingår inte i några klimatplaner, men påverkar ändå möjligheten att nå klimatmålen. Eftersom vi redan ligger efter, saknas egentligen marginaler för sådana här oförutsedda händelser.

Klimatkrisens moment 22 är att samhällets kraft att ställa om riskerar att urarmas av kortsiktiga kriser, när kraften behövs som allra mest. Vad kan vi då göra? Var finns hoppet?

Det är sant att olika kriser förstärker varandra. Hoppet finns i att det kan lösningarna också göra. På samma sätt som klimatförändringar och krig är sammanbundna är fredsrörelsen och miljörörelsen olika svar på samma problem.

För att lösa morgondagens problem måste miljörörelsen skapa sig nya allianser och återuppta andra. För när det blir allt tydligare att olika problem samverkar måste lösningarna göra det också.

För att en demokrati ska vara välfungerande behövs så mycket mer än fria val. En fri debatt i samhället, starka civilsamhällesorganisationer som kan bygga rörelser och samla människor att engagera sig, granska politikerna och jobba för sina frågor.

Folkbildning behövs för att människor ska kunna utvecklas och bildas och för att kunna ta tillvara på sina rättigheter som medborgare.

Fria medier behövs för att granska makthavare, beskriva nyheter ur en mångfald av perspektiv och avslöja orättvisor. I länder där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll och där demokratin håller på att nedmonteras börjar det just med att begränsa civilsamhället och skära ner på bidragen. Även journalistiken begränsas och journalister trakasseras och förföljs.

I den förra regeringens handlingsplan för en stark demokrati beskrivs hur Sveriges demokrati står inför stora utmaningar. I handlingsplanen lyfts främst tre utmaningar som hotar den svenska demokratin särskilt fram: Ett demokratiskt utanförskap, ett hotat demokratiskt samtal och antidemokratiska aktörer som utmanar.

Regeringen beskriver hur viktigt det är för demokratin med bildning: ”Personer med en hög utbildningsnivå skaffar sig kunskap, verktyg och kontakter som gör det lättare att engagera sig i samhällsfrågor. Personer som växt upp i en familj där det setts som naturligt att engagera sig tenderar att själva engagera sig.”

De beskriver också utmaningarna för journalistiken och det demokratiska samtalet: ”En fungerande demokrati förutsätter att det finns en mångfald av starka och oberoende medier i hela landet som förmedlar samhällsinformation, nyheter och granskande journalistik av god kvalitet. Medierna är betydelsefulla för människors möjligheter att debattera samhällsfrågor och delta i samhällets demokratiska processer. Medierna bidrar också genom sin granskande roll till att skydda samhället mot maktmissbruk och korruption. När makten granskas kan människor ställa makthavare till svars och utkräva ansvar. Därför är det allvarligt att medier med kvalitativ journalistik idag har svårt att finansiera sin verksamhet och bedriva verksamhet i hela landet. Den svenska mediesektorn är idag under stark ekonomisk press.”

Nu, bara några år senare, går den nuvarande SD-styrda regeringen snabbt fram med reformer för att trasa sönder dessa viktiga grundpelare för demokratin. Folkbildningen behöver göra stora neddragningar på grund av regeringens budget. Regeringen skär ner hela en tredjedel av alla resurser till folkbildningen vilket gör att studieförbund och folkhögskolor behöver dra ner, avskeda människor och göra mycket färre aktiviteter.

För en vecka sedan röstade riksdagen igenom det nya mediestödet. Förslaget utreddes från början av S-MP-regeringen, men resultatet är något som både S, V och MP är kritiska mot. Det kommer leda till mindre resurser, mindre medial mångfald och större osäkerhet för nyhetstidningar. Många mindre tidningar med särskilda profiler, som också är särskilt viktiga för att olika perspektiv och frågor ska lyftas, kommer att ha svårt att överleva.

Ännu vet vi inte hur mycket sämre det nya mediestödet kommer att bli, eftersom regeringens senfärdighet gjort att varken förordning eller föreskrifter är klara trots att reformen träder i kraft till årsskiftet, men vi kan redan nu konstatera att det kommer bli sämre.

Tidöpartierna gör medvetna reformer som kommer att utarma civilsamhällesorganisationer, som slår mot folkbildningen, och som gör det demokratiska samtalet fattigare med sämre förutsättningar för nyhetsjournalistiken. Detta är allvarliga steg som riskerar att förvärra de utmaningar för demokratin som Sverige redan står inför.