Aleksandr Lukasjenko är skyldig Vladimir Putin en tjänst eller två. Men att Belarus invaderar Ukraina ligger nog inte i någons intresse.
– Lukasjenko är fast i en ond cirkel, säger forskaren Ryhor Nizhnikau.
BELARUS | Den belarusiske diktatorn har tidigare benämnt Ukrainakriget som ett krig. När han talade om det i måndags så var det, som den ryske ledaren Vladimir Putin skulle säga, en ”särskild militäroperation”.
– Vi deltar i den, vi försöker inte dölja det. Men vi dödar inte någon. Vi skickar inte vår militär någonstans, sade den belarusiske ledaren.
Han talade i samband med att Belarus och Ryssland meddelade att de ska mobilisera ett gemensamt förband. Lukasjenko påstod sig ha fått kännedom om ett förestående hot och sade sig vara redo att ge igen.
På tisdagen beordrade han en beredskapskontroll av hela landets armé.
Den belarusiske ledaren har Ryssland att tacka för att han sitter kvar på sin post efter demokratiprotesterna i Belarus härom året. När Ukrainakriget rasar har han uttalat sitt stöd för Ryssland, om än på armlängds avstånd.
Nordlig front igen?
När Ryssland inledde den storskaliga invasionen av Ukraina i februari var Belarus en lämplig dörrmatta. Därifrån är det mycket närmare till Kiev.
– Nu kan vi möjligen vänta oss att Belarus deltagande trappas upp igen och att det blir många fler ryska soldater på belarusiskt territorium. De lär allra minst vilja sätta mer press på Ukraina, men Belarus kan framöver utgöra en andra front i kriget igen, säger Ryhor Nizhnikau, som är Belaruskännare och forskare vid Finlands utrikespolitiska institut (FIIA).
När Kiev med flera ukrainska städer besköts i måndags morse så sköts en del av raketerna från belarusisk mark.
Tåg med belarusiska stridsvagnar har de senaste dagarna synts rulla mot Ryssland och enligt belarusiska uppgifter är de på väg mot östra Ukraina. Ukrainas militär har gjort gällande att Belarus skickar åtminstone 13 frakttåg med materiel.
När Ryssland kallar in civila lär många skickas till Belarus. Det är oklart hur många de blir.
– Ni vet att de har en hel del problem, så man bör inte vänta sig ett stort antal soldater från den ryska armén. Men det bör bli fler än ettusen, sade Aleksandr Lukasjenko häromdagen.
Svag och ovillig armé
Men att Belarus skulle låta en enda soldat kliva in på ukrainsk mark ser Ryhor Nizhnikau som helt osannolikt. Av två anledningar:
– För det första är den belarusiska armén inte särskilt slagkraftig. Belarus skulle kanske kunna erbjuda 10 000 soldater, men de är inte väl förberedda och i sammanhanget en droppe i havet, säger han.
– För det andra är det ett ännu större hinder att den belarusiska armén inte vill delta. Vid sidan av den högsta arméledningen, som kan vara delad i frågan, så är soldaterna mer som det belarusiska samhället. Om den belarusiska armén får order om att gå in i Ukraina kan det utlösa nya protester som kan störta Lukasjenko.
Det lär belarusiern ha gjort klart för Vladimir Putin vid de många möten som de haft under året, enligt Nizhnikau.
– Och Putin vill inte behöva avsätta styrkor för att pacificera Belarus. Han behöver dem i Ukraina.
I Ukraina har det bildats flera förband med belarusier som frivilligt har anslutit sig till den ukrainska armén. Ryhor Nizhikau beräknar dem till närmare 700 soldater.
Från Minsk påstås det utan grund att dessa kan komma att sättas in i anfall mot Belarus.
Behöver stark Putin
Aleksandr Lukasjenko visar sig beredvillig när nästan åtta månaders krig har kringskurit hans eget manöverutrymme.
– När hans makt försvagas blir han mer beroende av att Putins makt växer. Han behöver Putins stöd för att kunna behålla makten. Och för att behålla det stödet så behöver han delta mer aktivt i kriget, eller åtminstone aktivt visa sin lojalitet för Putin, säger Ryhor Nizhnikau, som på så vis målar upp den onda cirkeln:
– I dag innebär det att han får stanna vid makten, men i morgon innebär det att hans regim har försvagats.
