Publicerad 3 november, 2022
NyheterIranska myndigheter anklagar dem för att vara spioner, som på uppdrag av CIA uppviglat till oro i landet. I själva verket är journalisterna Niloofar Hamedi och Elnaz Mohammadi, som var bland de första att rapportera om Mahsa Jina Aminis död, fängslade enbart för att ha gjort sina jobb – något de nu riskerar dödsstraff för.
IRAN | På morgonen den 16 september tar sig Niloofar Hamedi, reporter på tidningen Shargh, in på sjukhuset i Kasra, Teheran.
På sociala medier har rykten börjat spridas om att en 22-årig kvinna avlidit efter att ha tagits till moralpolisens förvar. Kvinnans namn, Mahsa Jina Amini, ska snart bli synonymt med den största proteströrelsen någonsin mot Irans islamiska regim, som i skrivande stund pågått i snart sju veckor.
På sjukhuset, där Amini just har avlidit efter att ha legat i koma, tar Hamedi en bild av hur hennes föräldrar i sorg omfamnar varandra i en sjukhuskorridor. Hon lägger upp den på Twitter, där den får stor spridning.
Fem dagar senare grips hon. Hennes Twitterkonto har sedan dess avaktiverats.
De landsomfattande protesterna utbröt först på begravningsplatsen i Saqqez, Aminis hemstad i Irans kurdiska västliga delar den 17 september. Journalisten Elnaz Mohammadi, reporter på tidningen Ham-Mihan, var på plats. Hon hade också hört nyheten om Aminis död i Teheran, och hade snabbt åkt till dit för att rapportera.
Slagorden som spontant började utropas av sörjande på Aminis begravning möttes direkt av våld från de närvarande säkerhetsstyrkorna. Våldet mot demonstranter har sedan dess trappats upp, och hundratals personer runtom i Iran beräknas ha dödats.
Nu sitter både Hamedi och Mohammadi på det ökända Evinfängelset i Teheran, tillsammans med andra journalister och politiska fångar som frihetsberövats av regimen i ett försök att dölja statens förtryck för omvärlden. Medan protesterna pågått har internet stängts av i stora delar av landet under längre perioder. Fler sociala medier än de som redan är förbjudna har blockerats, och bland befolkningen finns en rädsla för att kommuniceringskanaler avlyssnas av regimen.
Organisationen Reportrar utan gränser (RSF) kallar Iran för världens tredje största fängelse för journalister. Med åtminstone 41 journalister bakom galler (enbart Kina och Myanmar har fler i fängelse) och mediefriheten kraftigt begränsad rankas landet på plats 178 av 180 länder i organisationens pressfrihetsindex.
I ett uttalande från både Irans nationella underrättelsetjänst och revolutionsgardets mäktiga interna underrättelsetjänst i slutet av oktober påstås Hamedis och Mohammadis arbete vara orkestrerat av CIA, som av regimen anklagas för att ha samverkat med israeliska, saudiska och brittiska underrättelsetjänster för att piska upp stämningen i landet.
Liknande beskyllningar, som presenteras utan några som helst bevis, förekommer ofta när den iranska staten kritiseras.
Men för de fängslade reportrarna kan de få förödande konsekvenser, eftersom brott rubricerade som ”krig mot Gud”, ”spridande av korruption på jorden”, spionage och landsförräderi i Iran kan straffas med döden.
