Publicerad 10 november, 2022
Krönika
Den svenska försvarsmakten välkomnar kärnvapen på svensk mark. Meddelas av ÖB Micael Bydén. Han har därmed överträtt en röd linje.
Nu jävlar går det fort!
Det började med värdlandsavtal med Nato, sedan vägrade Sverige skriva på FN-konventionen mot kärnvapen, sedan kom medlemsansökan till Nato och nu kom alltså beskedet från ÖB om kärnvapen.
Hela tiden, för varje steg, har det hetat att det ena steget inte alls leder till det andra. Vilket naturligtvis varit lögn och förbannad dikt – också kallat ”strategi enligt de små stegens tillvänjning”.
ÖB Micael Bydén ges stöd av den nya regeringens försvarsminister såväl som statsminister Kristersson. Här ska inga förbehåll om kärnvapen på svensk mark göras.
Borde inte också borgerliga väljare reagera på detta? Borgerliga partier i Danmark och Norge som sagt nej till kärnvapen inom sina gränser.
En gång var Sverige drivande för kravet på ett kärnvapenfritt Norden … En gång var Sverige drivande i FN när det gällde motstånd mot kärnvapen … En gång fanns i Sverige sådana som Inga Thorson och Alva Myrdal. Sen kom cynikerna, pojkarna och flickorna som såg på världen som om den vore ett spel. Ur det rasslade ÖB:s besked.
Alla de steg som lett fram till ÖB:s råd om att tillåta kärnvapen på svenska mark är aningslösa, historielösa och sanslösa. Men de följer en given strategi, de små stegens tillvänjning. En del har varit medvetna om strategin, andra har intagit rollen som aningslösa idioter som hjälpt till i tron att det aldrig var aktuellt med ett steg till.
Nu har vi kommit dithän att Sverige blivit motsatsen till var det varit. Och det är på intet sätt bara den moderatledda regeringens fel. Pusselbitar har lagts även under rödgrön regim.
De flesta pusselbitar kan tyckas varit harmlösa, men när bilden framträder så är det en allt annan än harmlös bild som vuxit fram. Sverige är del av krigsretorikens och kärnvapenacceptansens vanvett. Peter Hultqvist, den tidigare försvarsministern, har bidragit, krattat manegen, skapat förutsättningar, sålt ut värden och strategiskt lagt pusselbitar i det som är de små stegens tillvänjning. Som nu inneburit att ÖB överträtt en röd linje.
ÖB Micael Bydéns politiska rådgivare är – vilket kan tyckas aningen pikant – Miljöpartiets tidigare försvarspolitiska talesperson Annika Nordgren Christensen.
Miljöpartiet, som ju har sina rötter i fredsrörelsen, motsatte sig från början värdlandsavtalet med Nato, men partiledningen kovände plötsligt. Språkröret Åsa Romson meddelade den 10 juni 2015 från riksdagens talarstol att hon inte bara accepterade värdlandsavtalet utan även var glad över det. En synnerligen destruktiv milstolpe för det gröna partiet.
Jag skulle vilja se ett politiskt krav på ÖB:s avgång. Vi har inte råd med en ÖB som inte sätter gränsen för kärnvapen. Vi ska inte ha en ÖB som är en del av den utveckling som riskerar leda till det totala vanvettet, massdöd och atomvinter. Vi har inte råd med fler ledare som ser världen som ett spel.
Allt fler i Iran har modet att sjunga Baraye som inleds med ”For the sake of dancing in the street”.
Regeringen lägger sig platt för Erdoğan.
