Tänk så olika våra problem kan vara. Häromdagen läste jag att Sverige får hjälp av Tyskland med att förvara vårt covidvaccin. Vi har helt enkelt köpt på oss så mycket att det inte finns plats för alla doser inom våra gränser. Och för att vi ska slippa slänga det som redan finns när nytt är på väg in köper vi alltså lagringsutrymmen i Tyskland.
Idag möts jag så av nyheten att det pågår utbrott av kolera i 29 länder. De som har råkat värst ut är Haiti, Syrien och Libanon. Krisen har förvärrats av att det inte finns tillräckligt med vaccin.
Normalt brukar det, enligt Läkare utan gränser, vara ett 15-tal länder som drabbas men i år är det alltså dubbelt så många.
Jag kan inte låta bli att slå ihop de här båda nyheterna och tänka att de har med varandra att göra. Konspiratoriskt kanske, men när tanken väl slagit rot så sitter den där.
För det är klart att det är mycket lönsammare att tillverka covidvaccin i överflöd till länder som Sverige även om behovet för närvarande inte är akut, än koleravaccin till stater som Haiti där allting är kaos och man är helt beroende av hjälp utifrån när betalningen ska till.
Vill man få en bakgrund till hur en dysfunktionell läkemedelsindustri ”fungerar” när det är som allra sämst, rekommenderar jag en titt på TV-serien ”Dopesick”. Den handlar om hur familjen Sackler blir miljardärer på att vanliga medborgare i USA blir narkomaner, för att uttrycka det enkelt.
Företaget tar fram en smärtstillande opiat som visserligen fungerar mot smärtan, men som – trots löften och garantier om motsatsen – är starkt beroendeframkallande och ständigt kräver högre doser.
För den som vill veta ännu mer om det här finns dessutom Beth Macys faktabok ”Dopesick: Dealers, doctors and the drug company that addicted America”, som serien bygger på.
Jag är naturligtvis inte ute efter att smutskasta alla läkemedelsföretag, bara belysa hur det kan vara när pengar går före hälsa och längtan efter vinst och aktieutdelning får företräde framför global rättvisa.Syftet må inledningsvis många gånger vara gott, men när möjligheterna till stora vinster lockar dör altruismen och den goda viljan alldeles för ofta sotdöden.
Nu ser vi något liknande i kriget mellan Ryssland och Ukraina och Sverige ansökan om medlemskap i Nato. Det spelar inte någon roll hur mycket man är emot Vladimir Putin och hans angreppskrig eller hur mycket man tror på Nato som en garant för världsfreden. I bakgrunden finns en vapenindustri som drar nytta av konflikten, ökar sin tillverkning och njuter av stigande aktiekurser.
Dessutom tar den ökande vapenförsäljningen, den allmänna upprustningen och de allt mer omfattande militära övningarna viktiga resurser från satsningar på klimat och natur, men det är en annan historia som får berättas vid ett annat tillfälle.
För att återvända till de båda vaccinnyheterna är det bara ännu en av många sorgliga nyheter om orättvisorna i världen som både består och blir djupare.
Visserligen blev det till slut en fond för att hjälpa de fattiga länder som drabbats hårdast av klimatförändringarna innan mötet i Sharm el-Sheikh var över, men om den sedan blir något annat än kortsiktig fernissa som ska dölja ännu ett misslyckande återstår att se.
Fundera en stund på det här med vaccinen och hur absurt det är att vi i Sverige har så mycket av ett vaccin som kanske inte ens behövs att vi måste köpa förvaringsutrymme utomlands och att detta sker samtidigt som 29 stater drabbats av kolerautbrott och att det där fattas vaccin som är fult möjligt att tillverka om bara viljan finns.
Mycket tydligare går det inte att belysa den globala orättvisa som våra makthavare dessutom tenderar att blunda för i allt större utsträckning.
”Dopesick”. Det må vara en TV-serie men den ligger så nära sanningen att den avslöjar förhållanden inom läkemedelsindustrin som alla borde känna till.
Den politik som den nya regeringen lanserar som göder nationalism och för oss bort från solidaritet.
