Aureliano Buendía såg för första gången isen när hans far tog honom till ett fält. Senare, när han skulle arkebuseras, mindes han den dagen. Och året 1967 Gabriel García Márquez beskrev all detta i romanen Hundra år av ensamhet, och med det gjorde den latinamerikanska magiska realismen sitt inträde i världens litteratur.
I talet som Colombias president Gustavo Petro höll inför FN för några månader sedan påpekade han detta, hur hans land var magiskt, landet med de gula fjärilarna som följer Mauricio Babilonia när han dödas är ett av världens vackraste, men också ett av de mest våldsamma.
Landet är fullt av magi och symbolik. Frihetshjälten Simon Bolivar, som ville göra ett helt land av Latinamerika, är begravd i Caracas, Venezuela, men delar av hans svärd är bevarade i museer både i Colombia och Venezuela. Gerillarörelsen M19 blev världsberömd när de stal ett av Bolivars svärd den 17 januari 1974.
Nu är svärdet tillbaka och Petro, själv en före detta medlem av M19, visade runt det i en stor marsch. Nu var magin på plats och den nya regeringen var välsignad av Bolivars anda.
Cynikerna hävdar att Petro och hans vicepresident, den afrokolombianska advokaten och miljöaktivisten Francia Márquez, kommer att behöva all magi och välsignelser de kan framkalla, om de ska lyckas förvandla Colombia till ett tryggt och stabilt land.
Petro är landets första president som kommer från vänster. Hans utveckling från gerillakommendant till politiker, och till president, påminner om flera världsledare som följde samma bana, bland annat Nelson Mandela, Vaclav Havel, Yngve Bratelli, Jose Mujica.
Alla var förföljda dissidenter som lyckades sadla om och fick väljarnas förtroende.
Gustavo Petros löften till det colombianska folket handlar om fred, trygghet och ekonomisk utveckling. Att ge landets barn och ungdomar en framtid, att göra slut på drogkartellernas välde och på ojämlikheterna och den strukturella rasismen som präglar statens och ens institutioner.
Colombias miljoner svarta, afrocolombianerna och urinvånarna är helt utanför de politiska beslut och arbetar i de mest utsatta områdena – i gruvor, med fiske och med jordbruk.
Många av dessa fattiga bönder saknar egen mark och tvingas att arbeta åt drogbaronerna i kokaodlingarna under nästan slavliknande förhållanden.
Jag besökte Bogota för första gång den 1 maj 1984, dagen efter att Rodrigo Lara, Colombias justitieminister, hade blivit mördad av legoknektar, skickade av drogtsaren Pablo Escobar, som ville visa sin makt.
Flygplatsen var omringad av militära fordon och jag frågade mina värdar vad skulle vi göra. Gå på förstamajdemonstration, svarade de utan tvekan. Och vi demonstrerade, hundratals människor skyddade av en militär konvoj som gick bakom. Mitt livs bisarraste förstamajtåg.
Petro har redan lyckat att göra sig till persona non grata i vissa kretsar. De konservativa kritiserar honom på grund av att han vill förvandla ekonomin och skifta landets export från olja och fossiler till grön energi. Men de stora oljebolagen vill hindra detta, världen behöver olja. Dessutom vill han avkriminalisera kokainet och det gör honom impopulär i världen. Colombia är en av världens största producent av koka, råvaran som behövs för att tillverka kokain och både USA och Europamarknader behöver det.
Hans argument för att legalisera kokain och cannabis är sunda, han vill kväva den svarta marknaden kring drogen och ändra levnadsvillkoren för alla bönder som har odlat koka i åratal.
USA är helt beroende av Colombia som geopolitisk partner i regionen, men Petro har sagt att han vill förhandla med USA om de amerikanska baserna som finns i landet. För att visa sin utrikespolitiska frihet beordrade han öppning av gränsen mellan Colombia och Venezuela, som hade varit stängt under sju år.
Den öppningen ses av många som ett farligt närmande mellan dessa två länder som delar på Bolivars arv och på mycket mer.
Förutom Petros arbete har Francia Marquez, landets vicepresident, redan börjat med arbete med att förbättra levnadsvillkoren för flickor och kvinnor, kräva inkvotering av kvinnor i statliga bolag och institutioner, samt höja utbildningsnivån för alla.
Francia Marquez levnadshistoria vittnar om en kvinna av folket, som mycket tidigt valde att utkämpa bittra slag mot de företag som förorenade hennes by och floden i närheten. Hon ledde en marsch till Bogota för att protestera och de lyckades få den dåvarande regeringen att säga ja till deras krav.
Hon blev jurist för att stödja böndernas rättvisa kamp. I hennes politiska agenda ingår också kampen för hbtq-grupper och mot diskrimineringen av dem, hon vill ge dem rätt till adoption och inseminering samt ge transpersoner stöd under hela processen.
Petros och Marquez regering är fylld av den goda magin som Harry Potter och Dumbledore utförde.
