Halvvägs in i FN:s miljömöte COP15 i Montreal är det tydligt att alla har en åsikt om det mest uppmärksammade målet: att 30 procent av världens mark och vatten ska skyddas innan 2030. Målet, kallat 30x 30, är inte tillräckligt anser en del, andra tror att det är svårt att genomföra. Den främsta kritiken kommer från urfolken som menar att det hotar urfolkens existens över hela världen och strider mot de mänskliga rättigheterna.
COP15 | Urfolken har inte fått delta i utkastet till text, som kommer att färdigställas i slutet av konferensen kommande helg. Deras roll i förbindelse med 30×30 inte heller tydlig. Men en sak är säker: I målets nuvarande form tas det inte hänsyn till urfolksgrupperna.
I ett brev inför toppmötet, som inleddes den 7 december, välkomnar urfolksgrupper lösningar som mildrar klimatförändringarna och minskar förlusten av biologisk mångfald. Men om 30×30-målet i sin nuvarande utformning blir verklighet kommer det ”sannolikt att leda till permanenta förflyttningar och hota ursprungsbefolkningars existens över hela världen”, skriver de.
De framhäver också också att lösningar, som leds av urfolksgrupper, ger bättre resultat än metoder som inte tar hänsyn till ”vår mark och våra kollektiva rättigheter”.
Krav om att rättigheter säkras
Urfolksgrupperna hänvisar även till FN:s särskilda rapportör om urfolks rättigheter, José Francisco Calí Tzay som i sin senaste årsrapport framhäver att urfolkens kunnande och hållbara förvaltning av resurser har bidragit till att bevara planeten.
Respekten för urfolkens kollektiva rättigheter är grundläggande för att nå hållbara och effektiva mål, enligt Tzay.
Därför kräver urfolksgrupperna säkrad äganderätt till sin mark och sina naturresurser, att vara fullt ut inkluderade som rättighetsinnehavare och att inte utsättas för något våld i samband med 30×30-målet.
Urfolken fördrivs
Urfolksgrupperna får stöd av bland annat Amnesty International. Agnès Callamard, organisationens generalsekreterare som är på plats under COP15, skrev innan mötet att 30×30 i sin nuvarande form utgör allvarlig risk för urfolkens rättigheter.
Den nuvarande praxisen i förbindelse med skydd av områden är att avlägsna invånarna och öppna upp för turister, forskare och till och med storviltsjägare.
Callamard betonar att forskning visar att urfolksgrupperna är de bästa bevararna av biologisk mångfald. Detta stöds av det faktum att 80 procent av världens biologiska mångfald finns på mark som urfolksgrupper förvaltar.
Lakpa Nuri Sherpa, som kommer från Nepal och representerar Asia Indigenous Peoples Pact under toppmötet tillägger att 30×30, även om målet ser bra ut på pappret, är en lösning som kommer uppifrån och är av framtagen av folk som inte känner till verkligheten ”på marken”.
30×30 en ”distraktion”
Andra kritiska röster anser att 30×30 egentligen tar uppmärksamheten från andra faktorer. Det är överkonsumtionen och den oändliga utvinningen av planetens resurser som leder till förlusten av biologisk mångfald och som måste bekämpas.
Ett annat motargument är att om 30×30 genomförs isolerat skulle det bara leda till en snabbare förstörelse av de återstående 70 procenten av planeten som inte får officiellt skydd.
50 procent ”borde vara” målet
Samtidigt kräver många tuffare mål. Enligt Brian O’Donnell från Campaign for Nature är 30×30 ett ”golv, inte ett tak” och säger att världen bör sträva mot 50 procent.5
0-procentsmålet samlar brett stöd även hos civilsamhällesorganisationer och ”70 procent av miljöforskarna”, enligt organisationen One Earth. De menar att nivån motsvarar 1,5-gradersmålet för global uppvärmning och att 30 procent alltså är att sikta alldeles för lågt. Enligt One Earth har 50-procentsmålet samlat 3,2 miljoner underskrifter från hela världen.
Till sist finns det röster som poängterar att man inte ska se 30×30 isolerat, utan som ett av 20 mål som alla dessutom ska samverka inbördes.
* * *
LÄS MER
COP15 satsar på ett ”Parisavtal” för biodiversiteten
Urfolk kräver inflytande över nytt ramverk för biologisk mångfald
Genomgripande omställning nödvändig
