Charity Resian kände som ung väl till att flickor i hennes by könsstympades. Men när hon genom en film i skolan fick reda på att flickor som könsstympas riskerar att blöda ihjäl, eller att många får svåra problem som följer dem i livet, blev det en chock. Hon tvingades senare fly från sin by och familj när hon vägrade att underkasta sig processen. Nu vill hon grunda ett center där flickor i samma situation kan söka skydd.
KENYA | I flera länder och lokalsamhällen som utför kvinnlig könsstympning befinner sig flickor i särskild fara just nu. I och med att skolor stänger ökar risken för att flickorna könsstympas. I Kenya har det gått drygt elva år sedan ett förbud mot kvinnlig könsstympning infördes. I dagsläget uppskattas omkring 21 procent av alla flickor och kvinnor i åldern 15 till 49 ha könsstympats i landet. Men i vissa grupper i Kenya är siffran betydligt högre. Charity Resian växte upp i en massajby och bland massajerna är stödet för kvinnlig könsstympning fortfarande utbrett:
– Massajerna är en grupp som är drabbad av kvinnlig könsstympning i allra högsta grad. De har en av de högsta förekomsterna av kvinnlig könsstympning i Kenya och i detta nu så är 78 procent av flickorna och kvinnorna drabbade, och det är en mycket hög siffra, säger Charity Resian till Tidningen Global.
Unicef beräknar att 200 miljoner flickor kvinnor i 30 länder har utsatts för olika former av kvinnlig könsstympning och arbetet mot könsstympning har kommit olika långt i olika länder och folkgrupper.
Trots att kvinnlig könsstympning har varit förbjuden i Kenya sedan 2011 är det många flickor som fortsätter att vara i farozonen – mellan 2020 och 2030 riskerar 475 000 flickor att könsstympas. I takt med att kenyanska myndigheter har arbetat mot de folkgrupper där könsstympning är förekommande har det blivit vanligare att könsstympningen sker av någon slags hälso- och sjukvårdspersonal. WHO kallar processen medikalisering av könsstympning, och det är en oroande trend enligt Unifec som menar att det finns en risk i att könsstympning i och med det ska bli mer accepterat igen. I Egypten och Sudan sker merparten av alla könsstympningar, 78 respektive 77 procent, av hälso- och sjukvårdspersonal. I Kenya ligger den siffran på 20 procent.
Riskerna med könsstympning var en chock
Charity Resian deltog nyligen på mänskliga rättighetsdagarna i Örebro där hon bland annat pratade på ett seminarium arrangerat av stiftelsen Läkarmissionen. Hon har i många år arbetat med att uppmärksamma problemet med kvinnlig könsstympning och hon jobbar just nu med att starta en stiftelse som ska erbjuda flickor och kvinnor som riskerar könsstympning en fristad. För även om många organisationer i dagsläget jobbar med att informera flickor om vad en könsstympning innebär är det få organisationer som tar vid efteråt, när flickorna har fått informationen.
2019 lovade Kenyas dåvarande president Uhuru Kenyatta att kvinnlig könsstympning skulle ha eliminerats i landet fram till år 2022, åtta år före FN:s riktpunkt inom ramen för de globala målen. Den som döms för att ha utfört kvinnlig könsstympning ska dömas till minst tre års fängelse och riskerar omkring 20 000 kronor i böter, något som har beskrivits som den mest omfattande lagstiftningen mot kvinnlig könsstympning i östra Afrika.
När förbudet mot kvinnlig könsstympning infördes 2011 började myndigheter bland annat att sprida informationsmaterial till skolor där flickor från folkgrupper där könsstympning fortfarande genomförs. När När Charity Resian såg den där informationsfilmen i skolan kände hon inledningsvis igen mycket. För flickor i hennes by som ännu inte hade genomgått könsstympning brukade få hjälpa till med att hälla kallt vatten på den flicka som skulle könsstympas. Detta för att skapa en form av bedövning.
– Men det var en sak som jag inte kände igen. Jag visste inte att du kunde blöda till döds, och flickan i filmen gjorde det, säger Charity Resian och förklarar att var som att en pollett trillade ner och att hon i det ögonblicket förstod att hon skulle kunna dö av könsstympning om hon lät sig tvingas till det:
– När de visade den negativa effekten kvinnlig könsstympning har tänkte jag att jag inte ville gå igenom det. Och jag tänkte att jag ska skapa kunskap om detta i mitt lokalsamhälle. Jag skulle förklara att man kunde dö, säger Charity Resian som förklarar att hon förväntade sig stort stöd i sin hemby när hon delade med sig av sina nyfunna kunskaper. Det motsatta hände.
– Jag chockades när jag kom tillbaka till byn. Den respons jag möttes av var extremt svår och stark – det var ett starkt nej. För ingen annan flicka hade någonsin sagt nej, jag var den första flickan i min by att säga nej, säger Charity Resian som förklarar att motståndet kom såväl från familjen som från byn i stort. Ändå fortsatte hon, trots hon var ensam i sin kamp, att vägra bli könsstympad. Hon fann styrka i att hon var övertygad att det var fel.
– Jag kunde inte förstå varför människor hade så mycket makt över vad som hände med min kropp. Jag kunde inte förstå det trots att jag kommer från det samhället och trots att jag har vuxit upp där, säger hon.
Tvingades lämna byn – vill skapa fristad
Läget förvärrades, folk spottade på henne. Men i det läget fick hon överraskande stöd från sin mamma. Mamman förklarade att hon inte höll med henne om hennes val men att hon ändå skulle stå vid hennes sida. Det innebar dock att anklagelser började riktas mot mamman – det var kanske hennes fel att Charity Resian vägrade könsstympas. Till slut fick båda lämna byn:
– Det blev för farligt för oss, men jag visste inte vart jag skulle ta vägen, säger Charity Resian som berättar att det var den erfarenheten som födde idén att om att starta ett center för flickor som befinner sig i samma situation.
– Jag vill försäkra att ingen flicka någonsin behöver känna på det sätt jag gjorde när jag inte hade någonstans att ta vägen.
Nu pågår processen för att registrera en stiftelse i såväl Sverige som i Kenya. Hon betonar att hon vill att det ska vara en organisation som drivs av och för lokalsamhället. Tanken är att utgå från de erfarenheter hon har gjort för att jobba med att höja kunskapen bland flickor om vad kvinnlig könsstympning innebär, men med betoningen på att det bara är början av arbetet.
– Jag vill fylla gapet för vad som händer efter att man har medvetandehöjt. Efter att jag fick informationen i skolan återvände jag hem och det var där kampen började, säger Charity Resian som på sikt hoppas att skapa den fristad hon själv hade behövt som 14-åring:
– Så att om flickor återvänder hem och känner sig hotade har de en säker plats att komma till.
* * *
LÄS MER
Hon vill sätta stopp för kvinnlig könsstympning
”Kvinnlig könsstympning är en global fråga”
”Vi är inte tillräckligt arga över kvinnlig könsstympning”
