Iran har varit skådeplatsen för över 400 arbetarprotester hittills detta år. Protester har ägt rum i sjuttio iranska städer, där arbetare och fackföreningsaktivister står inför allvarliga repressalier i sin strävan att försvara arbetarrättigheter.
IRAN | Det är den nederländska ideella organisationen Volunteer Activists som släpper den andra halvårsrapporten Worker Rights Watch, om arbetarprotester och rättsutveckling i Iran mellan januari och juni 2023, rapporterar den oberoendeiranska nyhetssajten IranWire.
I Iran finns 24 miljoner arbetare, och de flesta av dem upplever gemensamma problem: temporära anställningskontrakt, låga löner och hårda arbetsvillkor. Deras största hinder är dock bristen på makt gentemot staten och arbetsgivarna.
– Jag tror att den största utmaningen för iranska arbetare är kränkningen av rätten till föreningsfrihet och kollektiva förhandlingar, säger VA:s verkställande direktör Sohrab Razaghi i ett mejl till nyhetssajten IranWire.
Arbetarprotesterna i Iran har eskalerat sedan sommaren 2022, som en reaktion på sjunkande levnadsstandard, försenade löner och en bristande tillgång till välfärdsstöd. Dessa problem förvärrades av ekonomisk misskötsel och de har påverkats negativt av de långvariga amerikanska sanktionerna mot landet. Protestvågen tog ytterligare fart efter dödsfallet i september av 22-åriga Mahsa Amini, vilket utlöste rikstäckande demonstrationer och som även stärkte arbetarproteströrelsen.
En oroande trend är att arbetsgivare alltmer hotar med att avskeda arbetare som deltar i protester. Många exempel på detta har rapporterats, inklusive fall där arbetstagarrepresentanter avskedats under pågående förhandlingar med arbetsgivare. Arbetsgivarna har blivit mer självsäkra i att bryta mot arbetslagar och begränsa arbetaraktivism eftersom arbetarna ofta saknar stöd.
– Vi ser mer och mer att arbetsgivare hotar att sparka arbetare om de protesterar, eller arbetstagarrepresentanter som sparkats under förhandlingar med arbetsgivare. Arbetsgivarna har blivit mer restriktiva när det gäller arbetarprotester och de ser att arbetarna inte får stöd från någonstans. Detta gör arbetsgivarna mer säkra på att bryta mot arbetslagen och begränsa arbetaraktivism säger Sohrab Razaghi.
