KLIMAT | Över fyra miljarder människor kan komma behöva flytta om medeltemperaturen fortsätter att stiga. Det menar ett forskarlag som kopplat ihop hälsoeffekter med den globala uppvärmningen i en ny studie.

Det handlar framför allt om områden i bland annat Indien, Pakistan, östra Kina och delar av Afrika söder om Sahara. De kommer att drabbas av perioder av så pass extrem värme så att människor inte kan vistas där.

Kroppen klarar inte

Det handlar om att människor bara klarar av kombinationen av extrem värme och hög luftfuktighet i en viss utsträckning. Sedan drabbas vi av värmerelaterade sjukdomar som värmeslag och hjärtrelaterade sjukdomar.

”När vi människor blir varmare, svettas vi mer och mer blod pumpas ut mot huden för att kylas och skydda de inre organen mot överhettning. Men vid vissa nivåer av värme och fuktighet så fyller dessa funktioner inte längre någon funktion och kroppstemperaturen börjar stiga. Om vi inte kan kyla ner oss inom några timmar så blir vi sjuka”, säger Larry Kenney, professor i fysiologi och en av forskarna bakom studien i en presskommentar.

Enligt studien, som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS, är det framför allt äldre och redan sjuka som kommer att drabbas.

Svaga och sjuka drabbas

Hur vi hanterar perioder av extremvärme varierar nämligen och unga, friska individer klara det bättre. Extra tufft slår värmeböljorna mot tätbefolkade låginkomstländer där tillgången på till exempel luftkonditionering och andra möjligheter till svalka är låg.

Genom olika datasimuleringar har forskarna tagit fram värmekartor som visar hur olika delar av världen påverkas vid olika temperaturhöjningar.

Om medeltemperaturen stiger med 4 grader till år 2100 kommer enligt kartorna till exempel hamnstaden al-Hudaydah i Yemen, med över 700 000 invånare, att ha över 300 dagar per år med fuktig värme som inte går att leva i.

Forskarna skriver vidare att även länder som USA och Australien kommer att påverkas. De uppmanar till en bredare syn på klimatförändringarnas konsekvenser och att ta med i beräkningarna att delar av jorden inte kommer att vara beboeliga när medeltemperaturen stiger.

VENEZUELA | Trots internationella protester höll Venezuela på söndagen en folkomröstning, med frågan om regionen Essequibo (även stavad Esequiba) i grannlandet Guyana egentligen ska tillhöra Venezuela. Enligt venezuelanska myndigheter deltog 10,5 miljoner av landets 20,7 miljoner röstberättigade invånare, och 95 procent röstade ja.

– Vi har tagit de första stegen i en ny historisk fas i kampen för det som tillhör oss, att ta tillbaka det som befriarna lämnade åt oss, säger president Nicolás Maduro enligt medier i huvudstaden Caracas.

Erkänner inte domstol

Konflikten går tillbaka till 1800-talet, då den unga nationen Venezuela grälade med europeiska kolonialmakter om vattenvägar och guldfyndigheter i området. Guyanas dåvarande kolonialherre Storbritannien fick rätt i en skiljedom 1899, men Venezuela har senare invänt att det beslutet berodde på stormakternas mygel.

Senare har även olja och olika mineraler i marken ökat Essequibos attraktionskraft.

Så sent som i fredags beslutade Internationella domstolen (ICJ) i Haag att Venezuela inte får agera på något sätt som kan förändra kontrollen över regionen. Men Venezuela erkänner inte FN-domstolens roll i tvisten och genomförde alltså folkomröstningen som planerat.

Halva Norge

Oron växer nu, både i Guyana och övriga Sydamerika, kring hur Maduro kommer att fortsätta driva frågan. Nästa år är det dags för presidentval och i skenet av en galopperande ekonomisk kris befaras Maduro vilja måla upp yttre hot för att få väljarna att samlas kring honom.

Guyana är ett av Sydamerikas minsta länder och består till stora delar av svårtillgängliga regnskogar och berg. Essequibo är ungefär hälften så stort som Norge och har en kvarts miljon invånare.

CHILE | Den historiska betydelsen av denna händelse lyser klart då Pedro Barrientos, tidigare soldat och ansedd som ansvarig för Jaras död, slutligen överlämnats från USA till Chile. Åtalen mot honom gäller kidnappningen och mordet på Víctor Jara, ett av de mest uppmärksammade människorättsfallen från Pinochets regim. Enligt vittnesmål spelade Barrientos rysk roulette med Jara innan han sköt ihjäl honom den 16 september 1973.

– Vi vill dra en gräns under det här fallet – och det snabbt, sade Nelson Caucoto, en människorättsadvokat som företrätt Jaras familj under lång tid.

– Skulle någon någonsin ha trott att det skulle finnas rättvisa för Víctor Jara?

Även om utlämningen är ett viktigt steg, påpekar aktivister att det finns mycket arbete kvar för rättvisa. Många inblandade i brutala handlingar under diktaturen är fortfarande på fri fot, och undkommer straff.

Rodrigo Bustos från Amnesty International understryker detta genom att påpeka att Chile fortfarande har en enorm skuld att betala när det gäller att skipa rättvisa för de oförlåtliga brotten under Pinochetregimen. Trots att vissa fällande domar har säkrats för en del av offren, är det en liten andel av de totala fallen, vilket speglar den långsamma processen och bristen på rättvisa för överlevande från denna mörka tid.

– I allmänna termer har Chile fortfarande en enorm skuld att betala när det gäller rättvisa för de påtvingade försvinnandena, avrättningen och tortyren, säger Rodrigo Bustos, generalsekreterare för Amnesty International Chile.

Hittills har fällande domar endast säkrats i omkring en tredjedel av de 3 216 fall av påtvingade försvinnanden och avrättningar som begicks under diktaturen, enligt uppgifter sammanställda av Diego Portales University transitional justice observatory.

Bara 0,6 % av de överlevande offren från diktaturtiden har sett sina fall sluta med en fällande dom.

Víctor Jaras änka, Joan Jara, som nyligen gick bort vid 96 års ålder, kämpade i nästan fem decennier för att uppnå rättvisa för sin man. Hennes outtröttliga engagemang var en avgörande faktor för att samla vittnesmål och bevis som ledde till att fallet kunde återupptas efter många år av tystnad och brist på bevis.

Víctor Jaras tragiska öde, där han torterades och mördades på fotbollsarenan Estadio Chile, står fortfarande som en symbol för de brutala övergreppen som ägde rum under Pinochets regim. Hans musik och hans politiska övertygelse lever vidare idag som en påminnelse om konsekvenserna av maktmissbruk och förtryck.

– Det viktigaste är att 50 år senare har vi fortfarande inte gett upp, rättvisan kommer fortfarande. Chile är ett av få länder där det händer, säger människorättsadvokaten Nelson Caucoto