MILJÖ | Nästan en halv miljard små, billiga elektriska vardagsartiklar från hörlurar till handhållna fläktar hamnade på soptippen i Storbritannien under det senaste året, visar forskning från Material Focus. Den ideella organisationen Material Focus slog larm om den enorma omfattningen av detta problem och uppmanar till ökad medvetenhet och återvinning.

Forskningen avslöjade att mer än en halv miljard billiga elektroniska varor köptes bara i Storbritannien under det senaste året – 16 per sekund. Av dessa föremål slängdes 471 miljoner, inklusive 260 miljoner engångs-vape (e-cigaretter), 26 miljoner kablar, 29 miljoner Led-, sol- och dekorativa lampor, 9,8 miljoner USB-minnen och 4,8 miljoner miniatyrfläktar, rapporterar The Guardian.

Scott Butler, verkställande direktör på Material Focus, betonade vikten av att tänka noggrant innan man köper små elektroniska produkter. Han påpekade att många av dessa varor är ”billiga och små” och innehåller värdefulla material som koppar, litium och rostfritt stål, som kan återvinnas och användas i olika industrier inklusive vindkraftverk, medicintekniska produkter och elfordon.

–  Omfattningen av problemet är enorm, men det finns en enkel lösning – precis som trenden med återvinning och återanvändning av mode som har vuxit och vuxit, vill vi uppmuntra nationen att återvinna teknik, säger Scott Butler.

En undersökning med 2 000 personer visade att varje år köper en genomsnittlig vuxen i Storbritannien nio elektriska artiklar billigt och slänger åtta, vilket bidrar till den växande högen av elektroniskt avfall. Det finns nu 880 miljoner elektriska föremål av alla slag som ligger oanvända i brittiska hem, och över 100 000 ton elektriskt avfall slängs varje år.

Butler avslutade med en uppmaning till allmänheten: ”Vi vill förmedla budskapet att det finns en enkel lösning – precis som trenden för återvinning och återanvändning av mode har vuxit och vuxit, vill vi uppmuntra nationen att återvinna snabb teknik, skuldfri och krångelfri.” Det krävs ökad medvetenhet och handling för att bekämpa Storbritanniens växande problem med elektroniskt avfall och slöseri med el.

VENEZUELA | Trots internationella protester höll Venezuela på söndagen en folkomröstning, med frågan om regionen Essequibo (även stavad Esequiba) i grannlandet Guyana egentligen ska tillhöra Venezuela. Enligt venezuelanska myndigheter deltog 10,5 miljoner av landets 20,7 miljoner röstberättigade invånare, och 95 procent röstade ja.

– Vi har tagit de första stegen i en ny historisk fas i kampen för det som tillhör oss, att ta tillbaka det som befriarna lämnade åt oss, säger president Nicolás Maduro enligt medier i huvudstaden Caracas.

Erkänner inte domstol

Konflikten går tillbaka till 1800-talet, då den unga nationen Venezuela grälade med europeiska kolonialmakter om vattenvägar och guldfyndigheter i området. Guyanas dåvarande kolonialherre Storbritannien fick rätt i en skiljedom 1899, men Venezuela har senare invänt att det beslutet berodde på stormakternas mygel.

Senare har även olja och olika mineraler i marken ökat Essequibos attraktionskraft.

Så sent som i fredags beslutade Internationella domstolen (ICJ) i Haag att Venezuela inte får agera på något sätt som kan förändra kontrollen över regionen. Men Venezuela erkänner inte FN-domstolens roll i tvisten och genomförde alltså folkomröstningen som planerat.

Halva Norge

Oron växer nu, både i Guyana och övriga Sydamerika, kring hur Maduro kommer att fortsätta driva frågan. Nästa år är det dags för presidentval och i skenet av en galopperande ekonomisk kris befaras Maduro vilja måla upp yttre hot för att få väljarna att samlas kring honom.

Guyana är ett av Sydamerikas minsta länder och består till stora delar av svårtillgängliga regnskogar och berg. Essequibo är ungefär hälften så stort som Norge och har en kvarts miljon invånare.

CHILE | Den historiska betydelsen av denna händelse lyser klart då Pedro Barrientos, tidigare soldat och ansedd som ansvarig för Jaras död, slutligen överlämnats från USA till Chile. Åtalen mot honom gäller kidnappningen och mordet på Víctor Jara, ett av de mest uppmärksammade människorättsfallen från Pinochets regim. Enligt vittnesmål spelade Barrientos rysk roulette med Jara innan han sköt ihjäl honom den 16 september 1973.

– Vi vill dra en gräns under det här fallet – och det snabbt, sade Nelson Caucoto, en människorättsadvokat som företrätt Jaras familj under lång tid.

– Skulle någon någonsin ha trott att det skulle finnas rättvisa för Víctor Jara?

Även om utlämningen är ett viktigt steg, påpekar aktivister att det finns mycket arbete kvar för rättvisa. Många inblandade i brutala handlingar under diktaturen är fortfarande på fri fot, och undkommer straff.

Rodrigo Bustos från Amnesty International understryker detta genom att påpeka att Chile fortfarande har en enorm skuld att betala när det gäller att skipa rättvisa för de oförlåtliga brotten under Pinochetregimen. Trots att vissa fällande domar har säkrats för en del av offren, är det en liten andel av de totala fallen, vilket speglar den långsamma processen och bristen på rättvisa för överlevande från denna mörka tid.

– I allmänna termer har Chile fortfarande en enorm skuld att betala när det gäller rättvisa för de påtvingade försvinnandena, avrättningen och tortyren, säger Rodrigo Bustos, generalsekreterare för Amnesty International Chile.

Hittills har fällande domar endast säkrats i omkring en tredjedel av de 3 216 fall av påtvingade försvinnanden och avrättningar som begicks under diktaturen, enligt uppgifter sammanställda av Diego Portales University transitional justice observatory.

Bara 0,6 % av de överlevande offren från diktaturtiden har sett sina fall sluta med en fällande dom.

Víctor Jaras änka, Joan Jara, som nyligen gick bort vid 96 års ålder, kämpade i nästan fem decennier för att uppnå rättvisa för sin man. Hennes outtröttliga engagemang var en avgörande faktor för att samla vittnesmål och bevis som ledde till att fallet kunde återupptas efter många år av tystnad och brist på bevis.

Víctor Jaras tragiska öde, där han torterades och mördades på fotbollsarenan Estadio Chile, står fortfarande som en symbol för de brutala övergreppen som ägde rum under Pinochets regim. Hans musik och hans politiska övertygelse lever vidare idag som en påminnelse om konsekvenserna av maktmissbruk och förtryck.

– Det viktigaste är att 50 år senare har vi fortfarande inte gett upp, rättvisan kommer fortfarande. Chile är ett av få länder där det händer, säger människorättsadvokaten Nelson Caucoto