USA/KINA |  Om några veckor möts världens länder i Dubai för att på toppmötet COP28 försöka höja ambitionerna i kampen mot klimatförändringarna. Roten till problemet – som manifesteras genom intensivare extremväder, koralldöd och rekordvärme – är människans förbränning av fossila bränslen som olja, kol och naturgas.

Det betyder att planetens framtida mående till stor del beror på hur Kina och USA, som släpper ut mest växthusgaser av alla, väljer att agera.

– De är de största utsläpparna men också de största ekonomierna. Kan de visa att det är möjligt att genomföra de grundläggande samhällsomställningar som krävs för att fasa ut fossilberoendet kan det få ringar på vattnet, säger Björn-Ola Linnér, professor i internationell klimatpolitik vid Linköpings universitet.

Väntas mötas

Utsläppsjättarnas presidenter väntas inte till Dubai. Däremot planerar Joe Biden och Xi Jinping att träffas vid sidan av Apec-mötet i USA på onsdag.

Mötet är tänkt att tina de frostiga relationerna.

Som uppvärmning inför presidentmötet och COP28 har klimatsändebuden John Kerry och Xie Zhenhua sammanstrålat och beskriver samtalen i positiva ordalag. De har enats om att ”tillsammans driva på för att COP28 ska bli framgångsrikt”, enligt Kina. Att Kina publicerat en plan för ökad kontroll av metanutsläpp ses som ett tecken på att en ny klimatöverenskommelse med USA kan vara på gång. Peking åtog sig att minska metanproduktionen i ett avtal med USA 2021 – därefter har inget hänt.

– Jag förväntar mig att Biden och Xi kommer med ett uttalande eller tydlig signal till klimatförhandlingarna. I en tid av ökade spänningar mellan Kina och USA har klimatfrågan varit en oas, en plattform för dialog, säger Linnér.

– Sedan är frågan vilken reell verkan ett utspel kan få. Det blir en viktig signal men det får ju inte ned utsläppen, utan det beror på hur det tolkas i den amerikanska och kinesiska politiken. Länder lyckas sällan omsätta viktiga utfästelser till motsvarande handling.

”Knackigt”

Kina installerar lika många solpaneler och vindkraftverk som resten av världen tillsammans. Men bygger också motsvarande två kolkraftverk i veckan och står ensam för omkring en tredjedel av världens utsläpp.

Historiskt har dock USA pumpat ut mest koldioxid i atmosfären. Men 2022 undertecknade Biden ett enormt klimatpaket som innebär hundratals miljarder dollar till projekt för ren energi. Men han fortsätter också godkänna nya olje- och gasprojekt.

– Det går ganska knackigt för USA och Kina i klimatarbetet, men det står inte helt still. Relativt deras ekonomi börjar saker ändå hända. Inte minst är Biden-administrationens klimatpaket en katalysator, säger Linnér.

Klimatet har varit ett av få områden där Kina och USA kunnat samarbeta. Men gnissel kring handel och säkerhet har lett till ovanligt frostiga relationer. Förra året avbröt Peking de formella klimatsamtalen med USA sedan dåvarande talmannen Nancy Pelosi gjort ett kontroversiellt besök i Taiwan.

”Enormt viktigt”

Nu finns oro över att geopolitiska spänningar – som kriget i Ukraina och den uppblossade konflikten i Mellanöstern – ska cementera polariseringen i världen. Det är dåliga nyheter för förhandlingarna på COP28, där alla måste komma överens.

– Givet det svåra läget i världspolitiken är det svårt att överskatta betydelsen av att två antagonister, som så tydligt kolliderar på andra områden, visar att de vill ta gemensamma steg. Det är en viktig signal till andra länder, säger Linnér.

– Att de två statsöverhuvudena möts är enormt viktigt för klimatförhandlingarna, men också för fredsbyggandet i världen.

VENEZUELA | Trots internationella protester höll Venezuela på söndagen en folkomröstning, med frågan om regionen Essequibo (även stavad Esequiba) i grannlandet Guyana egentligen ska tillhöra Venezuela. Enligt venezuelanska myndigheter deltog 10,5 miljoner av landets 20,7 miljoner röstberättigade invånare, och 95 procent röstade ja.

– Vi har tagit de första stegen i en ny historisk fas i kampen för det som tillhör oss, att ta tillbaka det som befriarna lämnade åt oss, säger president Nicolás Maduro enligt medier i huvudstaden Caracas.

Erkänner inte domstol

Konflikten går tillbaka till 1800-talet, då den unga nationen Venezuela grälade med europeiska kolonialmakter om vattenvägar och guldfyndigheter i området. Guyanas dåvarande kolonialherre Storbritannien fick rätt i en skiljedom 1899, men Venezuela har senare invänt att det beslutet berodde på stormakternas mygel.

Senare har även olja och olika mineraler i marken ökat Essequibos attraktionskraft.

Så sent som i fredags beslutade Internationella domstolen (ICJ) i Haag att Venezuela inte får agera på något sätt som kan förändra kontrollen över regionen. Men Venezuela erkänner inte FN-domstolens roll i tvisten och genomförde alltså folkomröstningen som planerat.

Halva Norge

Oron växer nu, både i Guyana och övriga Sydamerika, kring hur Maduro kommer att fortsätta driva frågan. Nästa år är det dags för presidentval och i skenet av en galopperande ekonomisk kris befaras Maduro vilja måla upp yttre hot för att få väljarna att samlas kring honom.

Guyana är ett av Sydamerikas minsta länder och består till stora delar av svårtillgängliga regnskogar och berg. Essequibo är ungefär hälften så stort som Norge och har en kvarts miljon invånare.

CHILE | Den historiska betydelsen av denna händelse lyser klart då Pedro Barrientos, tidigare soldat och ansedd som ansvarig för Jaras död, slutligen överlämnats från USA till Chile. Åtalen mot honom gäller kidnappningen och mordet på Víctor Jara, ett av de mest uppmärksammade människorättsfallen från Pinochets regim. Enligt vittnesmål spelade Barrientos rysk roulette med Jara innan han sköt ihjäl honom den 16 september 1973.

– Vi vill dra en gräns under det här fallet – och det snabbt, sade Nelson Caucoto, en människorättsadvokat som företrätt Jaras familj under lång tid.

– Skulle någon någonsin ha trott att det skulle finnas rättvisa för Víctor Jara?

Även om utlämningen är ett viktigt steg, påpekar aktivister att det finns mycket arbete kvar för rättvisa. Många inblandade i brutala handlingar under diktaturen är fortfarande på fri fot, och undkommer straff.

Rodrigo Bustos från Amnesty International understryker detta genom att påpeka att Chile fortfarande har en enorm skuld att betala när det gäller att skipa rättvisa för de oförlåtliga brotten under Pinochetregimen. Trots att vissa fällande domar har säkrats för en del av offren, är det en liten andel av de totala fallen, vilket speglar den långsamma processen och bristen på rättvisa för överlevande från denna mörka tid.

– I allmänna termer har Chile fortfarande en enorm skuld att betala när det gäller rättvisa för de påtvingade försvinnandena, avrättningen och tortyren, säger Rodrigo Bustos, generalsekreterare för Amnesty International Chile.

Hittills har fällande domar endast säkrats i omkring en tredjedel av de 3 216 fall av påtvingade försvinnanden och avrättningar som begicks under diktaturen, enligt uppgifter sammanställda av Diego Portales University transitional justice observatory.

Bara 0,6 % av de överlevande offren från diktaturtiden har sett sina fall sluta med en fällande dom.

Víctor Jaras änka, Joan Jara, som nyligen gick bort vid 96 års ålder, kämpade i nästan fem decennier för att uppnå rättvisa för sin man. Hennes outtröttliga engagemang var en avgörande faktor för att samla vittnesmål och bevis som ledde till att fallet kunde återupptas efter många år av tystnad och brist på bevis.

Víctor Jaras tragiska öde, där han torterades och mördades på fotbollsarenan Estadio Chile, står fortfarande som en symbol för de brutala övergreppen som ägde rum under Pinochets regim. Hans musik och hans politiska övertygelse lever vidare idag som en påminnelse om konsekvenserna av maktmissbruk och förtryck.

– Det viktigaste är att 50 år senare har vi fortfarande inte gett upp, rättvisan kommer fortfarande. Chile är ett av få länder där det händer, säger människorättsadvokaten Nelson Caucoto