KLIMAT | Scenen han beskriver är svår att värja sig från. Vid sitt senaste besök i Sydsudan mötte han en kvinna i 70-årsåldern som desperat försökte bygga ett skydd av lera runt sin bostad. Översvämningarna närmade sig och alla visste att snart skulle stora delar av marken ligga under vatten.

– Alla visste att det inte tjänade något till och att både muren och huset snart skulle vara borta, säger Andrew Harper.

Han jobbar på FN:s flyktingorgan UNHCR som särskild rådgivare för klimatåtgärder. En stor del av hans arbete går ut på att besöka de mest utsatta länderna i världen och ta reda på vilka behov människor där har.

Sydsudan ett koncentrat

Enligt en färsk rapport från Norsk flyktinghjälp befann sig 71 miljoner människor på flykt i världen i slutet av förra året, 20 procent fler än året före. Klimatförändringar och konflikter är enligt rapporten främsta orsaker till att rekordmånga måste lämna sina hem.

– Sydsudan är som ett koncentrat av alla de problem som världen står inför. Interna stridigheter, ekonomiska problem och naturkatastrofer. Antingen har de inget vatten eller så är det översvämningar, säger Andrew Harper under ett besök i Stockholm.

Orsaken till besöket är en konferens arrangerad av det europeiska migrationsnätverket EMN i samband med Sveriges EU-ordförandeskap.Temat, klimatförändringars betydelse för framtida migrationsflöden, gillar han.

– Det är coolt. Det visar att frågan existerar och att människor är villiga att diskutera den. Sedan behövs det mer än prat.

Har hopp

Att det är resurssvaga länder som drabbas hårdast av extrema väderhändelser är ingen nyhet. Ofta handlar det dessutom om länder med inre konflikter. De allra flesta som flyr på grund av klimatförändringar flyr också inom ett land eller till grannländer till tillfälliga bostäder och läger.

Men när stora områden är ödelagda efter översvämningar eller torka kommer inte människor att kunna återvända till de hem de flytt ifrån. Då blir flyktinglägren permanentbostäder.

– Vi kan inte hjälpa flyktingar utan att satsa på lokalbefolkningen och vi kan inte satsa på dem utan att rusta dem för klimatförändringar och ta hänsyn till miljön – allt hänger ihop.

På frågan om Andrew Harper har hopp svarar han tveklöst ja. Det finns inga alternativ, menar han. Och han har själv sett hur lokala projekt faktiskt kan göra skillnad.

Omfattande trädplanteringar som bland annat dämpar översvämningar och investering i vattensystem som drivs med solpaneler är ett par exempel.

– Vi har så mycket kunskap, vetenskap och teknik att det finns nästan inga problem som inte har en lösning. Många av länderna i Afrika, som Kenya till exempel, har jobbat jättemycket med olika anpassningar.

– Men jag tycker att vi ska investera i de länder som visar att de vill göra skillnad och där pengarna går till de mest utsatta. Det är inte alltid helt lätt, säger han.

Behövs nya pengar

Han är positiv till den fond för klimatrelaterade skador och förluster som det beslutades om under COP27. Den är riktad till fattigare länder som drabbas hårdast av de klimatförändringar som de genom sina små utsläpp bidragit minst till. Han är dock orolig att det inte kommer att bli mer pengar utan att givarländer flyttar pengar från annat håll.

– Det saknas inte pengar i världen, det kan ingen säga när vi har oljebolag som gör rekordvinster.