SUDAN | 1956: Sudan, skapat av den brittiska kolonialmakten utan hänsyn till etniska eller religiösa skillnader, blir självständigt. Det nya landet präglas av spänningar mellan muslimer som leder en arabisk centralregering i norr och svarta, kristna grupper i söder. Svaga regeringar efterträder varandra och redan 1958 tar en militärjunta makten.

Fullskaligt inbördeskrig bryter ut i två omgångar: 1955–1972 samt 1983–2005.

2003: Rebellgrupper i den västligt belägna regionen Darfur attackerar regeringen i Khartum. Ända sedan självständigheten har Darfur marginaliserats av styret i Khartum, och rebellgrupperna gör uppror mot vad de ser som övergrepp och vanstyre från den politiska och militära elitens sida.

Diktatorn Omar al-Bashir, som styrt landet sedan en militärkupp 1989, svarar med att sätta in janjawidmiliserna. Den väpnade grupperingen sätter skräck i Darfurs befolkning och driver fler än två miljoner människor på flykt.

2009: Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utfärdar en arresteringsorder gentemot al-Bashir för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord i Darfur.

2013: Janjawidmiliserna omvandlas under al-Bashirs överinseende till dagens RSF (Rapid Support Forces). Den paramilitära grupperingen växer i omfång och anklagas upprepade gånger för grova övergrepp i de konflikter där de är aktiva. Människorättsorganisationen Human Rights Watch beskriver RSF:s styrkor – som i dag tros bestå av runt 100 000 soldater – som ”män utan nåd”.

December 2018: Regimkritiska protester bryter ut över stora delar av landet. Till en början handlar missnöjet om skenande mat- och bränslepriser, men snart kräver demonstranterna Omar al-Bashirs omedelbara avgång. Säkerhetsstyrkor lojala med diktatorn svarar med hårda nedslag mot demonstranterna.

April 2019: Sudans armé avsätter och griper al-Bashir och meddelar att man tar över makten under de kommande två åren. Landets författning sätts på paus, gränserna stängs och den avsatte ledaren sätts i fängelse. General Abdel Fattah al-Burhan, en av två huvudpersoner i dagens stridigheter, börjar stiga i rang.

Efter mycket om och men etableras ett övergångsstyre i form av ett civil-militärt råd och en civil regering. Det beskrivs som en kompromiss på landets väg mot ett demokratiskt statsskick.

Oktober 2021: Övergångsstyret tar abrupt slut genom en militärkupp genomförd av landets militärledning tillsammans med RSF. Regeringen upplöses, premiärministern sätts i husarrest och undantagstillstånd införs.

November 2021: Arméchefen och kuppledaren Abdel Fattah al-Burhan bildar en ny regering. I den ingår också RSF:s ledare och general Mohamed Hamdan Dagalo. Planen är att RSF med tiden ska integreras i landets reguljära armé.

December 2022: Sudans militära, paramilitära och civila ledare undertecknar en överenskommelse som syftar till att återställa den civila övergången inom två år. Flera av Sudans oppositionella politiska krafter samt rebelledare bojkottar överenskommelsen.

2023: Spänningarna mellan Abdel Fattah al-Burhan och Mohamed Hamdan Dagalo – som båda vill leda landets armé – stiger. RSF motsätter sig integreringen i armén då man inte vill förlora makt. Två gånger flyttas planerade signeringar av ett demokratiövergångsavtal fram.

13 april 2023: Armén varnar för att Sudan befinner sig vid en ”farlig” vändpunkt.

15 april 2023: Kraftiga explosioner hörs i huvudstaden Khartum. Våldsamma strider har brutit ut mellan Abdel Fattah al-Burhans och Mohamed Hamdan Dagalos respektive styrkor. Bägge sidor anklagar varandra för att ha startat sammandrabbningen, och bägge sidor uppger sig ha tagit kontroll över både presidentpalatset och flygplatsen i Khartum.

Civila ledare och en stor del av omvärlden, däribland FN, USA och Afrikanska unionen (AU), uppmanar till omedelbart eldupphör. De två tidigare allierade generalerna vägrar att sätta sig ned vid förhandlingsbordet.

17 april 2023: Dödstalet stiger snabbt i Khartum och tvillingstaden Omdurman. Fler än 100 personer uppges hittills ha dödats i striderna.

NEDERLÄNDERNA | Storsegern i förra veckans nederländska val placerar den 60-årige ytterhögerveteranen och hans parti PVV i centrum för alla regeringsförhandlingar i Haag. För första gången sedan början av 2010 – då PVV var stödparti till en kortlivad regering – finns därmed en klar möjlighet till direkt Wilders-påverkan på politiken.

Att få igenom allt lär dock bli omöjligt i en koalition. Wilders har redan flaggat för att han exempelvis är villig att kompromissa kring partiets fientliga linje mot islam.

Men även i övrigt finns mycket som går på tvärs emot vad tidigare regeringar drivit, både i och utanför landet.

Stopp för Ukraina

Ukraina är ett exempel. Den nuvarande nederländska regeringen har tillhört Kievs starkaste vänner och har bland annat utlovat jaktplan till Ukrainas flygvapen.

Det gillas inte av PVV.

”Vi skickar inte våra pengar och försvarsutrustning som F16-plan till Ukraina utan behåller dem för våra egna väpnade styrkor”, heter det bland annat i PVV:s valmanifest, som granskats av nyhetsbyrån AFP och nyhetssajten EU Observer.

PVV är också emot att ytterligare utöka EU med Ukraina och andra nya medlemsländer.
Den egna armén vill man använda vid gränsen för att stoppa flyktingar och migranter.

Stopp för klimat

Invandringen är överlag ett huvudtema hos PVV. Man vill dra in asylskyddet för syrier eftersom man anser att delar av landet nu är tillräckligt säkert och även dra tillbaka uppehållstillstånd för alla flyktingar som besökt sina hemländer.

PVV vill även kräva arbetstillstånd för personer från andra EU-länder och minska antalet utländska studenter.

Partiet vill också ha en bindande folkomröstning om ett ”nexit” – att Nederländerna ska lämna EU – även om ett sådant utträde för tillfället har väldigt lågt stöd i opinionen.

Man vill också stoppa alla klimatåtgärder, inklusive satsningar på sol- och vindkraft, och i stället bygga kärnkraftverk och öka på utvinningen av olja och gas i Nordsjön.

På önskelistan står även slopat bistånd och stoppat statligt stöd till både kultur och public service.

Oenigt i EU

Vad som verkligen kommer att genomföras är högst osäkert. Mycket skulle kräva omfattande lagändringar både hemma och på EU-nivå.

En drastiskt mer EU-kritisk nederländsk regering skulle samtidigt göra det betydligt svårare för EU-länderna att enas om allt från Ukrainastöd till handel och klimat. Det bäddar i sin tur för att vissa länder kan välja att gå vidare på egen hand med djupare samarbeten och en uppdelning i A- och B-lag.

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER | Tusentals människor gick ut på gatorna över hela världen i lördags för att på olika sätt uppmärksamma våld riktat mot kvinnor. I Guatemala hedrades 438 kvinnors liv med tända ljus för alla offer, medan tusentals människor i Chile skanderade krav på åtgärder från regeringen för att skydda kvinnor.

Brasilianska aktivister påminde om kvinnomorden genom att ställa ut 722 par skor längs Rio de Janeiros berömda strand Copacabana. Varje par representerade en mördad kvinna under 2022.

I Argentina kombinerades en protest mot våld mot kvinnor med ett stöd för det palestinska folket. Även kontroverser som den tillträdande president Javier Milei har yttrat vävdes in i demonstrationerna. Milei har föreslagit att avskaffa ministeriet för kvinnor, kön och mångfald – med ansvar för att förebygga könsvåld – och har tagit ställning mot abort och lika lön.

I Italien, där ett brutalt mord på en ung kvinnlig student skakat nationen, samlades 50 000 personer i Rom för att uttrycka sin avsky och kräva handling. 102 mord på kvinnor har begåtts i landet fram till november, varav majoriteten utförts av familjemedlemmar eller tidigare partner.

I Turkiet samlades omkring 500 kvinnor i Istanbul, med banderoller med texten ”Vi kommer inte att förbli tysta” och ”Kvinnor är enade och kämpar mot patriarkalt våld”.

Från Istanbul till Paris har kvinnliga aktivister och deras stödjare enats i en gemensam strävan att avskaffa det våld som kvinnor utsätts för. I Frankrike krävde tusentals människor förändring och mer resurser för att bekämpa våld mot kvinnor.

– Vi vill inte räkna de döda längre, sade Maëlle Lenoir, från den feministiska gruppen Nous tous, Alla vi, till reportrar och uppmanade regeringen att ägna mer pengar till att utrota våld mot kvinnor.

Demonstrationerna har satt ljuset på en global angelägenhet och markerar en enad front mot våld mot kvinnor, samtidigt som de påpekar att mycket arbete återstår för att skapa verklig förändring och skydda kvinnors säkerhet och välbefinnande. Krav på förändringar i rättssystemet har höjts, med röster som säger att systemet måste anpassas för att effektivt hantera sexuellt våld och förhindra att många fall läggs ned.

USA:s president Joe Biden kommenterade i ett uttalande våldet som tusentals kvinnor och flickor runt om i världen fortsätter att utsättas för som ett ”avskyvärt brott mot mänskliga rättigheter.”

– Det är en skandal att en av tre kvinnor globalt upplever fysiskt våld, våldtäkt eller förföljelse under sin livstid, sade Joe Biden.