LIBYEN | Ett gytter av väpnade grupper har stridit om makten i Libyen sedan diktatorn Muammar Gaddafi störtades i ett Natostött uppror 2011.

I veckan har två av dem – 444-brigaden och al-Radaa – drabbat samman i våldsamma strider i Tripoli. Minst 55 människor har dödats i oroligheterna, rapporterar nyhetsbyrån AFP.

Striderna bröt ut efter att 444-brigadens ledare, Mahmud Hamza, greps av al-Radaa.

Händelserna är ett exempel på hur komplicerad och explosiv situationen är i det söndertrasade landet – där två rivaliserande styren kämpar om makten med hjälp av skiftande allianser med olika milisgrupper.

Skilda roller

444-brigaden och al-Radaa är båda allierade med den FN-stödda regering som leds av premiärminister Abdul Hamid al-Dabaib, och som har sitt säte i huvudstaden.

Men milisgrupperna har olika fästen och olika roller. 444-brigaden är knuten till Tripoliregeringens försvarsdepartement och kontrollerar bland annat huvudstadens södra förorter. Den inflytelserika och ultrakonservativa milisgruppen al-Radaa uppträder å sin sida som stadens polisstyrka och kontrollerar centrala och östra Tripoli.

Striderna i huvudstaden innebär ett allvarligt bakslag efter en period av relativ stabilitet. FN har uttryckt förhoppningar om att det uppskjutna valet äntligen skulle kunna hållas i år.

Efter veckans oroligheter har al-Dabaib varit snabb med att försöka visa att han har kontroll över situationen. Boende i det hårdast drabbade området Ain Zara ska kompenseras för förstörelsen, lovade premiärministern efter ett besök i förorten.

"Slöseri med tid"

Efter samtal med al-Raada gick gruppen även med på att släppa den tillfångatagne ledaren för 444-brigaden.

Men de senaste striderna understryker det grundproblem som det internationella samfundet inte lyckats avhjälpa: miliskaoset, påpekar Jalel Harchaoui, Libyenexpert vid tankesmedjan Rusi (Royal United Services Institute) i Storbritannien.

– De senaste tre åren har varit ett slöseri med tid från diplomater, politiker, säkerhetsansvariga och fredsmäklande experter. Tripoli är i dag än mer dominerat av miliserna, säger han till AFP.

Dessutom finns alltså ett konkurrerande styre i östra Libyen som backas upp av den mäktige krigsherren Khalifa Haftar.

I centrum för konflikten finns, vid sidan om den politiska makten, också landets oljefyndigheter – de största i Afrika. Libyen har även blivit en knutpunkt för migranter som försöker ta sig över Medelhavet i hopp om ett bättre liv i Europa. Många fastnar i det krigshärjade landet under svåra förhållanden.

Olika lösningsförslag

Det val som var planerat till 2021 kom aldrig till stånd på grund av meningsskiljaktigheter mellan styrena i väst och öst. FN förespråkar fortfarande val som det första steget mot en politisk lösning.

Samtidigt finns ett annat initiativ från den så kallade 6+6-kommittén, som består av medlemmar från de rivaliserande parlamenten i väst och öst. Förslaget går ut på att först bilda en enhetsregering och därefter staka ut vägen till val.

Många hinder står i vägen för en sådan plan, som också bär på risker, konstaterar Claudia Gazzini, Libyenexpert vid International Crisis Group (ICG).

Men med rätt stöd utifrån ”kan planen vara ett viktigt steg mot att överbrygga den klyfta som hållit Libyen under splittrat styre under största delen av det senaste årtiondet”, skriver hon i en analys, och tillägger:

”För närvarande är det den enda realistiska vägen mot ett återförenat land”.