SVERIGE | Sverige var ett av de första länderna att skriva under FN:s barnkonvention men det dröjde ända till den första januari 2020 innan konventionen upphöjdes till lag. Tekniskt sett har Sverige ända sedan man skrev under konventionen behövt väga in och ta barnets bästa i beaktande, men att konventionen nu har fått status som lag har ändå ökat medvetenheten kring barnets bästa.

– På många sätt går det framåt vad gäller barns rättigheter. Medvetenheten om barns rättigheter har ökat och likaså intresset för frågan, till exempel ställer allt fler journalister frågor om det. I och med att barnkonventionen blev lag var det många myndigheter och andra institutioner som satsade stort på vidareutbildningar om barnkonventionen för sina anställda, säger Sofia Rasmussen, sakkunnig inom migration på Rädda barnen i Sverige

Samtidigt är inte effekterna alltid omedelbara, menar Sofia Rasmussen.

– En del som arbetar ute i våra verksamheter och möter asylsökande barn på daglig basis är besvikna över att det inte har blivit så stora förändringar som de hoppats på. Många hade väntat sig mer direkta och snabba förändringar. Samtidigt är många, kanske särskilt på policynivå, medvetna om att praxisförändringar ofta tar lång tid. Vi hade också Norge som exempel, de inkorporerade FN:s barnkonvention som lag ett par år innan Sverige och vi såg att det inte förändrade jättemycket i praktiken, säger hon.

Asylsökande barn är förlorarna

Sofia Rasmussen menar att det är svårt att generalisera. För vissa grupper av barn har barnkonventionens inkorporering som lag inte haft någon större effekt.
 
– För asylsökande barn har effekten av att barnkonventionen nu är svensk lag tyvärr inte varit så stor, säger Sofia Rasmussen.

Asylsökande barn har på många sätt dragit en nitlott – först när det stod klart att barnkonventionen skulle bli lag var det först flera organisationer som hurrade. Men dessa tillrop har sakta tystnat och istället bytts ut till ilska över att alla barn inte behandlas lika och att barnkonventionen bara tycks gälla en del barn.

Det beror på att barnkonventionslagen är underordnad exempelvis utlänningslagen som skall se till att Sverige har en reglerad invandring. Enligt denna lag har Sverige som nationalstat rätt att bestämma vilka som får vistas i landet. Barnets bästa ska som det heter beaktas – men det är inte nödvändigtvis det som bestämmer utgången i ett asylmål, andra intressen kan väga tyngre. Detsamma gäller rätten till familjeliv och vikten av familjens enhet, som regleras både i svensk, europeisk och internationell lag.

Dessutom har migrationspolitiken under samma tid som barnkonventionen har hunnit vara svensk lag genomgått en stor förändring. I och med den stora flyktingvågen hösten 2015 infördes en tillfällig asyllag 2016. Denna gällde fram till sommaren 2021 då Sverige efter mycket om och men fick en ny, permanent lag på plats. Den nya permanenta lagstiftningen påminner i stora drag om den tillfälliga lagen – med vissa eftergifter för exempelvis uppehållstillstånd på humanitär grund och för familjeåterförening. Men den nu sittande regeringen vill genomföra nya åtstramningar och menar att de ska genomföra ett ”paradigmskifte” inom svensk asylpolitik.

Under de år som barnkonventionen har hunnit vara lag har migrationspolitiken genomgått stora förändringar. Och fler skall det bli – vilket kan motverka hela syftet med att konventionen blev lag, menar Sofia Rasmussen.

– Under samma tid som barnkonventionen blivit lag har migrationspolitiken genomgått en förändring i mer restriktiv riktning. En del av de förslag som regeringen lägger fram nu går emot hela syftet med att göra barnkonventionen till lag – det vill säga att stärka barns rättigheter – och begränsar möjligheterna att göra detta, säger Sofia Rasmussen.

Ny praxis efter att barnkonventionen blev lag

Tidningen Global har tidigare berättat om elvaåriga Aida och hennes familj som har varit i Sverige i snart nio år. När hon kom till Sverige var hon två år gammal, hennes yngre tvillingbröder var fem månader. Till hösten skall hon börja årskurs fem och bröderna i årskurs tre.

Meningarna går isär mellan familjens juridiska ombud Michael Williams och Migrationsverket. Medan Williams menar att Aidas anknytning till Sverige är så pass stark att det skulle kunna utgöra en kränkning av hennes privatliv att utvisa henne till Kazakstan, menar Migrationsverket att hon är för ung för att ha anknytning till ett specifikt land och att den eventuella anknytning hon har hunnit få till Sverige inte är tillräckligt stark för att utgöra grund för att bevilja henne uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl (särskilt eller synnerligen ömmande omständigheter). I sin motivering nämner Migrationsverket ett prejudicerande fall från Migrationsöverdomstolen där ett 14-årigt barn som var fött i Sverige beviljades uppehållstillstånd på grund av att det skulle gå emot Sveriges konventionsåtaganden enligt barnkonventionen att utvisa barnet.

Sofia Rasmussen från Rädda barnen tar också upp fallet med 14-åringen, som var det första sådana avgörandet efter att barnkonventionen blev lag. Fallet visar att barnkonventionen som lag absolut kan spela en viktig roll, särskilt för praxisutvecklingen – men också att det fortfarande är Utlänningslagen och omständigheterna i det enskilda fallet som är avgörande.
 
– Jag tolkar det som att man ville ha en tydligare praxis efter att barnkonventionen blev lag för att förtydliga hur man ska tolka barnkonventionen i förhållande till andra lagar, såsom utlänningslagen, säger hon.

Familjer splittras “lättvindigt"

I fallet med Aida och hennes yngre tvillingbröder har Migrationsverket och migrationsdomstolen tidigare fattat beslut om att utvisa deras pappa från Sverige. Artikel åtta i Europakonventionen reglerar rätten till familjeliv. Där står det att ”offentlig myndighet får inte ingripa i denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter”.

I artikel nio i FN:s barnkonvention står det att ett barn inte ska skiljas från ”sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig prövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, bedömer att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa”.

Rädda barnens Sofia Rasmussen kan inte kommentera enskilda fall, men säger att besluten om att splittra familjer ibland fattas för ”lättvindigt”.

– Ja det händer oftare än vad vi skulle önska. Familjens enhet är en viktig princip, både enligt Europakonventionen, FN:s barnkonvention och svensk lag, men ibland tar man alltför lättvindigt på denna princip. Vi ser att en del av de här bedömningarna brister och man lyckas inte motivera tillräckligt tydligt varför man väljer att splittra familjen, säger Sofia Rasmussen.

Sverige är inte bäst i EU på barnets bästa

Sedan hennes pappa utvisades hösten 2021 har Aida periodvis mått dåligt. Frågorna har snurrat runt i huvudet, hon har inte kunnat sova, och har varit på BUP i Avesta, nära Horndal i Dalarna där familjen bor, och pratat med en terapeut. Exakt hur ett barn påverkas av att skiljas från sina föräldrar beror på situationen, men Rädda barnen menar att det alltid har en stor inverkan på barnets hälsa och utveckling.

– Det är svårt att svara på hur ett barn påverkas av att skiljas från sina föräldrar, eller en av dem, eftersom det beror på den enskilda situationen: vilken ålder har barnet, hur mår barnet överlag, hur länge har barnet varit i Sverige och hur ser familjesituationen ut? Men det som är tydligt är att det alltid påverkar barnet – om än på olika sätt, säger Sofia Rasmussen. 
 
Hur står sig Sverige i förhållande till andra länder inom EU när det kommer till att ta hänsyn till barnets bästa i asylprocessen?
 
– Vi har inte gjort någon systematisk jämförelse men det vi vet är att det ser väldigt olika ut i olika länder. Det vi kan säga är att Sverige inte är bäst i klassen, vilket många kanske tror, säger Sofia Rasmussen.

***
Läs de tidigare delarna i denna artikelserie, reportaget  Efter nära nio år i Sverige ska familjen utvisas – till olika länder samt en intervju med Migrationsverkets rättschef Carl Bexelius, Migrationsverket – ett nej ska vara ett nej