MILJÖ | Nästan alla i Europa exponeras för skadliga luftföroreningar, visar en nyligen gjord undersökning av forskare från Utrecht University i Nederländerna och Swiss Tropical and Public Health Institute.

Undersökningen visar att 98 procent av européerna andas in starkt förorenad luft, och situationen beskrivs som en allvarlig folkhälsokris som påverkar människor över hela kontinenten, rapporterar The Guardian.

Data från satellitbilder och över 1 400 markbaserade mätstationer har analyserats och avslöjat en oroande bild av förorenad luft. Hela 98 procent av befolkningen lever i områden med höga halter av fina partiklar, som överskrider de riktlinjer som satts av Världshälsoorganisationen (WHO).

Nästan två tredjedelar av dessa människor befinner sig i områden där luftföroreningarna är mer än dubbelt så höga som WHO:s riktlinjer.

Särskilt Östeuropa lider av höga nivåer av luftföroreningar i jämförelse med Västeuropa, med undantag för Italien, där över en tredjedel av invånarna i Po-dalen och de omgivande norra områdena andas in luft som innehåller fyra gånger så mycket farliga partiklar som WHO rekommenderar.

Förbränning av fossila bränslen

Mätningarna i studien baserades på PM2,5-partiklar, små partiklar som främst kommer från förbränning av fossila bränslen. Vissa av dessa partiklar kan tränga in i lungorna och blodomloppet, vilket påverkar nästan alla organ i kroppen.

Endast 2 procent av Europas befolkning lever i områden som uppfyller de rekommenderade luftkvalitetsnormerna. Experter uppskattar att PM2,5-föroreningar orsakar cirka 400 000 dödsfall årligen över hela kontinenten.

Roel Vermeulen, professor i miljöepidemiologi vid Utrecht University, som ledde forskningsteamet bakom studien, varnade för att detta utgör en allvarlig folkhälsokris. Han påpekade att nästan alla européer andas in ohälsosam luft, och huvudkällorna till PM2,5-föroreningar inkluderar trafik, industri, bostadsuppvärmning och jordbruk. Ofta drabbas de mest utsatta samhällena oproportionellt av dessa föroreningar.

Luftföroreningar har blivit en central fråga i Europa, och EU har ställts under press för att vidta åtgärder mot den växande folkhälsokrisen. EU-parlamentet röstade nyligen för att godkänna WHO:s riktlinjer för PM2,5 till år 2035.

Trots detta anser experter att brådskande åtgärder måste vidtas omedelbart.

Det finns ökande bevis för att luftföroreningar påverkar nästan alla organ i kroppen och är kopplade till ett brett spektrum av hälsoproblem, inklusive hjärt- och lungsjukdomar, cancer, diabetes, depression, psykisk ohälsa, nedsatt kognitiv funktion och låg födelsevikt. En annan studie från 2022 visade att luftföroreningar är ansvariga för 1 miljon dödfödslar per år.

"Miljömässig orättvisa",

Dr. Hanna Boogaard, expert på luftföroreningar i Europa vid US Health Effects Institute, betonade att den nya analysen är avgörande för att öka medvetenheten om luftföroreningarnas effekter på kontinenten och att de leder till hundratusentals dödsfall varje år. Hon påpekade att dessa dödsfall kan förhindras, och att uppskattningen inte ens inkluderar alla de icke-dödliga sjukdomar, funktionshinder och andra hälsoeffekter som orsakas av föroreningar.

Det har också visat sig att de mest utsatta grupperna i samhället ofta bor i områden med högst föroreningsnivåer. Luftföroreningar betraktas som en fråga om ”miljömässig orättvisa”, där de länder som drabbas mest också har de lägsta medelinkomsterna. Att förbättra luftkvaliteten, särskilt i Östeuropa, är därför brådskande för att säkerställa lika möjligheter till hälsa över hela Europa.

– Detta är den bästa informationen som finns tillgänglig för tillfället … Nu behöver vi politiker att vara djärva och ambitiösa och vidta nödvändiga brådskande åtgärder för att tackla denna kris, säger professor Roel Vermeulen till The Guardian.

VENEZUELA | Trots internationella protester höll Venezuela på söndagen en folkomröstning, med frågan om regionen Essequibo (även stavad Esequiba) i grannlandet Guyana egentligen ska tillhöra Venezuela. Enligt venezuelanska myndigheter deltog 10,5 miljoner av landets 20,7 miljoner röstberättigade invånare, och 95 procent röstade ja.

– Vi har tagit de första stegen i en ny historisk fas i kampen för det som tillhör oss, att ta tillbaka det som befriarna lämnade åt oss, säger president Nicolás Maduro enligt medier i huvudstaden Caracas.

Erkänner inte domstol

Konflikten går tillbaka till 1800-talet, då den unga nationen Venezuela grälade med europeiska kolonialmakter om vattenvägar och guldfyndigheter i området. Guyanas dåvarande kolonialherre Storbritannien fick rätt i en skiljedom 1899, men Venezuela har senare invänt att det beslutet berodde på stormakternas mygel.

Senare har även olja och olika mineraler i marken ökat Essequibos attraktionskraft.

Så sent som i fredags beslutade Internationella domstolen (ICJ) i Haag att Venezuela inte får agera på något sätt som kan förändra kontrollen över regionen. Men Venezuela erkänner inte FN-domstolens roll i tvisten och genomförde alltså folkomröstningen som planerat.

Halva Norge

Oron växer nu, både i Guyana och övriga Sydamerika, kring hur Maduro kommer att fortsätta driva frågan. Nästa år är det dags för presidentval och i skenet av en galopperande ekonomisk kris befaras Maduro vilja måla upp yttre hot för att få väljarna att samlas kring honom.

Guyana är ett av Sydamerikas minsta länder och består till stora delar av svårtillgängliga regnskogar och berg. Essequibo är ungefär hälften så stort som Norge och har en kvarts miljon invånare.

CHILE | Den historiska betydelsen av denna händelse lyser klart då Pedro Barrientos, tidigare soldat och ansedd som ansvarig för Jaras död, slutligen överlämnats från USA till Chile. Åtalen mot honom gäller kidnappningen och mordet på Víctor Jara, ett av de mest uppmärksammade människorättsfallen från Pinochets regim. Enligt vittnesmål spelade Barrientos rysk roulette med Jara innan han sköt ihjäl honom den 16 september 1973.

– Vi vill dra en gräns under det här fallet – och det snabbt, sade Nelson Caucoto, en människorättsadvokat som företrätt Jaras familj under lång tid.

– Skulle någon någonsin ha trott att det skulle finnas rättvisa för Víctor Jara?

Även om utlämningen är ett viktigt steg, påpekar aktivister att det finns mycket arbete kvar för rättvisa. Många inblandade i brutala handlingar under diktaturen är fortfarande på fri fot, och undkommer straff.

Rodrigo Bustos från Amnesty International understryker detta genom att påpeka att Chile fortfarande har en enorm skuld att betala när det gäller att skipa rättvisa för de oförlåtliga brotten under Pinochetregimen. Trots att vissa fällande domar har säkrats för en del av offren, är det en liten andel av de totala fallen, vilket speglar den långsamma processen och bristen på rättvisa för överlevande från denna mörka tid.

– I allmänna termer har Chile fortfarande en enorm skuld att betala när det gäller rättvisa för de påtvingade försvinnandena, avrättningen och tortyren, säger Rodrigo Bustos, generalsekreterare för Amnesty International Chile.

Hittills har fällande domar endast säkrats i omkring en tredjedel av de 3 216 fall av påtvingade försvinnanden och avrättningar som begicks under diktaturen, enligt uppgifter sammanställda av Diego Portales University transitional justice observatory.

Bara 0,6 % av de överlevande offren från diktaturtiden har sett sina fall sluta med en fällande dom.

Víctor Jaras änka, Joan Jara, som nyligen gick bort vid 96 års ålder, kämpade i nästan fem decennier för att uppnå rättvisa för sin man. Hennes outtröttliga engagemang var en avgörande faktor för att samla vittnesmål och bevis som ledde till att fallet kunde återupptas efter många år av tystnad och brist på bevis.

Víctor Jaras tragiska öde, där han torterades och mördades på fotbollsarenan Estadio Chile, står fortfarande som en symbol för de brutala övergreppen som ägde rum under Pinochets regim. Hans musik och hans politiska övertygelse lever vidare idag som en påminnelse om konsekvenserna av maktmissbruk och förtryck.

– Det viktigaste är att 50 år senare har vi fortfarande inte gett upp, rättvisan kommer fortfarande. Chile är ett av få länder där det händer, säger människorättsadvokaten Nelson Caucoto