Krig och fred i Reykjavik

När Europas ledare under massiv säkerhetsövervakning samlas för två dagars toppmöte i Island står kriget i Ukraina i fokus. Sveriges utrikesminister och övriga statschefer på mötet delar samma grundsyn: ”Ryssland måste besegras militärt på slagfältet.” En grupp fredsaktivister i Reykjavik har ett annat budskap att framföra till delegaterna.

Konserthuset Harpa, Reykjavik. Tisdag 16 maj.

In i det sista surrar rykten om den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyjs närvaro på mötet. Hans namn står på deltagarlistan. Kommer han eller inte? Samma dag som toppmötet ska öppna låter hans stab slutligen meddela att presidenten deltar via videolänk. Men meddelandet eldar snarare på diskussionerna i mediecentret: Så gör Zelenskyj ibland, av säkerhetsskäl. Kanske dyker han upp ändå?

Snart har dock medieuppbådet andra högdjur att flockas kring, när de blänkande svarta bilarna avlöser varandra framför entrén till Harpa, Reykjaviks magnifika arkitektoniska stolthet i glas och stål, för dagen prydd med ett antal svartklädda krypskyttar på taket.

– Le voilà! Nu kommer han! ropar de franska journalisterna bakom avspärrningarna när Emmanuel Macron gör entré och låter sig intervjuas i en skog av mikrofonbommar.

Han följs av Olaf Scholtz, Rishi Sunak, Ursula von der Leyen, den belarusiska oppositionsledaren Svetlana Tichanovskaja (Belarus är kandidatland i Europarådet), Azerbadjans premiärminister (vars delegation ryktas anlända i tre separata flygplan, varav ett enkom för de fordon som ska användas under besöket på Island), med flera. Många flera.

Finlands president, Österrikes president, en statssekreterare från Vatikanstaten (deltar i rådet med ”observatörsstatus”). Och Islands president, ovan vid att beskyddas av beväpnad polis och säkerhetsvakter. Till vardags kör han själv och hämtar sina barn på dagis. Sverige skickar inte sin statsminister till toppmötet men väl utrikesminister Tobias Billström.

Totalt ett femtiotal europeiska stats- och regeringschefer samt ett antal specialinbjudna gäster samlas de här två dagarna i den isländska huvudstaden för Europarådets högtidliga toppmöte, det fjärde i ordningen sedan rådet skapades för 75 år sedan. Några decennier har passerat sedan det historiska mötet i Reykjavik mellan Ronald Reagan och Michail Gorbatjov. Polisnärvaron den gången var rekordstor i önationens historia men bleknar i jämförelse med det säkerhetspådrag som råder under högnivåmötet 2023.

Mötet har sammankallats med anledning av Rysslands angreppskrig i Ukraina. Rådets samtliga stats- och regeringschefer möts bara i sällsynta undantagsfall, ”när rådets huvuduppdrag att skydda och främja mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen behöver stärkas”. En av Reykjavikmötets ambitioner är att fastslå förutsättningarna för en kontrollerad ”damage control” i samband med kriget, det vill säga att konkret och detaljerat dokumentera de omfattande skadliga konsekvenserna av Ryssland angreppskrig i Ukraina, för att senare, efter kriget, lagföra de ansvariga. I korthet: kriget står i centrum för mötet.

Fri∂arhús (”Fredshuset”), Reykjavik. Måndag 15 maj.

Lokalen vid en av genomfartslederna i centrala Reykjavik rymmer en blandning av sextiotalspatina och samtida politisk medvetenhet. Här samsas grupperingar av olika politiska schatteringar, ibland med miljöfokus, ibland med freds- eller pacifistisk profil, under paraplyorganisationen Samtök Hernaðarandstæðinga (Kampanj Mot Militarism), i internationella sammanhang känt under akronymen CAM, Campaign Against Militarism. Organisationens rötter går tillbaka till den amerikanska arméns närvaro i Island efter andra världskriget, först konkret på militärbasen i Keflavik, sedan i mer abstrakt form via Islands medlemskap i försvarsalliansen Nato, från 1949. Ursprungligen arbetade fredsföreningen främst med målet att lägga ner militärbaserna samt att få Island att lämna Nato (ett krav som ligger fast), men i dag arbetar medlemmarna överlag bredare, efter att amerikanerna lämnade Keflavik och Island för gott.

– Den drivande kraften bakom vår rörelse var aldrig begränsad till motstånd mot de amerikanska militärbaserna på ön, säger Guttormur Þorsteinsson, föreningens ordförande. Folk som gick med i vår organisation var emot det globala krigsmaskineriet. Kalla kriget ledde till protester mot USAs närvaro i Island, men i protesterna låg även en allmän kritik mot amerikansk inblandning i andra konflikter och mot militarism generellt. Det senare är fortsatt det övergripande målet för vårt arbete.

Stefán Pálsson, styrelseledamot och tidigare ordförande, tillägger:
 – Det pågående kriget i Ukraina gör det naturligt nog svårt för oss att nå fram med våra argument. Olika former av propaganda är i rörelse, det slås på krigstrummorna, många blir påverkade av det. I sociala medier anklagas vi omväxlande för att vara proryska och för att vara styrda av USA. Vi fördömer självklart den ryska invasionen, men vår inställning är att omvärldens politiker måste prioritera ett omedelbart stopp för striderna, att arbeta för ett omedelbart eldupphör och skapa möjlighet till förhandlingar. Vi vet att kriget aldrig kommer att kunna avgöras på slagfältet.

Men den här dagen pågår inget ideologiskt diskussionsmöte i föreningslokalen. Färgburkar och penslar är framställda på borden. Inför Europarådets högnivåmöte förfärdigar några av medlemmarna traditionella demonstrationsplakat och banderoller. Den isländska fredsrörelsen är angelägen om att låta sitt budskap bli hört när nu en majoritet av Europas ledare samlas i Reykjavik.

– Mötet utgör ett podium där vi har möjlighet att framföra våra tankar, säger Guttormur Þorsteinsson.

På en av banderollerna: ”STRI∂INU VER∂UR A∂ LINNA!”. Kriget måste ta slut! På den största banderollen en engelskspråkig uppmaning: ”STOP THE WAR”. Gigantiska bokstäver. Orden måste vara läsbara för mötesdelegaterna när de blickar ut genom Harpas många fönster, västerut mot hamnen, där en demonstration ska äga rum tisdag eftermiddag, samtidigt som delegaterna anländer till mötet.

I samlingslokalen ligger även ett utkast till en resolution som fredsrörelsen senare publicerar i isländska medier: ”Vi, undertecknade pacifister på Island, uppmanar ledare i de europeiska länderna att redan nu stoppa kriget i Ukraina och verka för fred och samarbete i Europa. Krig är ett oacceptabelt sätt att lösa tvister mellan stater eller grupper. Europa kan skryta med en lång historia av civilisation och demokrati där samarbete och strävan efter kunskap har lett till stora framsteg. Vi har också upplevt förödande krig, konflikter, splittringar och våld. Krig har aldrig fört med sig något annat än katastrof till kontinenten och gör det fortfarande nu.”

Konserthuset Harpa, Reykjavik, tisdag 16 maj.

Den svenske utrikesministern Tobias Billström passerar nästintill obemärkt förbi i mängden av internationella makthavare i det utdragna gatloppet framför journalisthorden. Men han stannar till hos Globals reporter och bemöter några av de argument som de isländska fredsaktivisterna framför den här dagen:

– Sverige är för en militär lösning i Ukraina. Det är viktigt att inse att Ryssland måste besegras militärt, på slagfältet, annars kommer inte den ryska statsledningen att ändra sig. Det finns ingenting i det man har sagt, sedan man inledde den fullskaliga invasionen i Ukraina, som antyder att man på något sätt har ändrat sina ursprungliga krigsmål. Då måste också vårt stöd till Ukraina – ekonomiskt, militärt, humanitärt, legalt, politiskt – förbli på samma höga nivå.

 – Kan det ändå finnas anledning att fokusera mer på fredsmålet snarare än den militära situationen?

– Vad gäller fred vill jag peka på att president Zelenskyj har levererat en klar och tydlig fredsplan, den finns på bordet och har som grund att ingen fred kan slutas utan att Ukraina har bestämt hur villkoren ska se ut i sådana förhandlingar. Ryssland skulle kunna avsluta det här kriget i morgon genom att dra tillbaka sina trupper från Ukrainas territorium. Men om Ukraina slutar slåss så upphör Ukraina att existera som stat. Därför måste vårt militära stöd till Ukraina förbli obrutet, det måste växa, och Ryssland måste besegras militärt på slagfältet.

Så omringas Billström av internationella reportrar med frågor om den svenska Nato-ansökan, innan han följer resten av delegaterna in till mötets högtidliga öppningsceremoni inne i ”Eldborg”, den stora konsertsalen, världskänd för sin unika akustik. Salen är fullsatt när Volodymyr Zelenskyj som öppningstalare tar till orda från bildskärmen i ett kort tal där han lyfter fram den ukrainska arméns framgångar och behovet av fortsatt militärt stöd från de europeiska ledarna.

Efter de följande 48 talen från de lika många internationella dignitärerna får de inbjudna åhörarna lyssna till pianosolisten Víkingur Hei∂ar Ólafsson, medan statscheferna lämnar podiet för toppmötets traditionella family photo. Kaos. Alldeles för många fotografer. Och
alldeles för många politiker som poserar för gruppfotot, konstaterar en rutinerad AFP-fotograf.

På behörigt avstånd från avspärrningarna kring Harpa har fredsaktivisterna samtidigt vecklat ut sina banderoller, på Þúfa (”Tuvan”), en grönskande kulle längst ut på en av pirarna i hamnen, skapad av isländska konstnären Ólöf Nordal, vars tanke med den gräsbevuxna kullen är att skapa en avskild plats för ro och meditation i den snabbväxande storstaden Reykjavik. En omsorgsfullt vald plats för manifestationen, där banderollerna blir läsbara från de oräkneliga fönstren i Harpa. STOP THE WAR! Det är ingen stor grupp med demonstranter som har samlats, kanske ett dussin. Föreningen räknar annars över 1500 betalande medlemmar. Men det begränsade antalet demonstranter kan ha en högst konkret förklaring, menar Guttormur Þorsteinsson:

– Här i Island är vi inte vana vid att se tungt beväpnad polis i gathörnen, krypskyttar på taken, avspärrningar, kravallstaket. Jag är övertygad om att en del av våra medlemmar väljer att inte ge sig ut på gatorna i dag helt enkelt för att den massiva polisnärvaron skrämmer dem.

Det ska tilläggas att en stor del av säkerhetsstyrkorna i Reykjavik de här dagarna utgörs av importerad förstärkning från de nordiska länderna. De inhemska konstaplarna framstår som mindre skräckinjagande – även om mer än en av de internationella delegaterna hörs fråga diskret vad det är för militärt elitförband som bär det mystiska ordet LÖGREGLAN på sina skottsäkra västar. Det betyder ”polis” på isländska, får de veta när de frågar. ”Den som reglerar lagen.”

Harpa, onsdag 17 maj.

Fredsaktivisternas banderoller och plakat i hamnen har synbarligen inte utövat någon större påverkan på beslutsfattarna inne i Harpa. Dag två under toppmötet inleds med fortsatta förhandlingar i rådet med efterföljande presskonferens efter lunch. Nu får medierepresentanterna ta del av mötets slutsatser och de dokument delegaterna slutligen har enats om. Västvärldens ledare är överens om att Rysslands invasion av Ukraina är en kriminell handling och att Ryssland måste dra tillbaka sina trupper som grundförusättning för en framtida fred i regionen.

Vägen dit kan beskrivas på olika sätt. I sitt tal till Europarådets delegater nämnde president Zelenskyj sin fredsplan, där den viktigaste punkten är just ett omedelbart och villkorslöst tillbakadragande av de ryska trupperna från ukrainskt territorium. Men för att nå dit krävs vapenmakt, underströk han. ”Vi behöver ytterligare system för luftförsvar och missiler. Vi behöver också moderna stridsflygplan, utan vilka inget försvarssystem kan bli fullständigt.” (I samband med toppmötet meddelade Storbritannien och Nederländerna att de gemensamt har åtagit sig att förse Ukraina med stridsflygplan av typen F16.) Den svenska regeringen delar denna bild av vägen mot fred och ett slut på kriget. ”Ryssland måste besegras militärt på slagfältet”, har utrikesminister Billström upprepat.

Fredsaktivisterna i Reykjavik håller fram en annan bild, där eldupphör är det prioriterade första delmålet, följt av förhandlingar. I gruppens resolution till världsledarna på toppmötet heter det bland annat:

”Kriget i Ukraina måste upphöra omedelbart med en ovillkorlig vapenvila. Som en konsekvens är det nödvändigt att omedelbart diskutera och förhandla fram en varaktig fred som grund för mänskliga rättigheter och demokrati. Fred och framsteg i Europa är en gemensam uppgift för hela kontinenten. Låt oss börja fredsprocessen i dag.”

***
LÄS ÄVEN:
Europeiska ledare till Island för ovanligt möte