En gång i tiden var Joakim Lamotte det som brukar kallas journalist. Numera är etiketten mest en nostalgisk blinkning. Det han i dag ägnar sig åt är att förmedla känslor, både sina egna – äkta eller inte – och sådana han väcker hos såväl betalande kunder som hos andra. De senares upprördhet över hans tilltag ökar värdet i den känsla som de betalande kunderna vill åt.
Länge var Lamotte det perfekta svenska exemplet på den här självförstärkande cirkulära känsloekonomin. Det han sålde var vrede, mot invandrare, media och politiker, och tillräckligt många verkade vilja betala tillräckligt bra för den härliga känslan att få vara riktigt arg.
Det är dock länge sedan det blåste om Joakim Lamotte. SD styr genom Tidöavtalet regeringen och folk i allmänhet tänker mer på matpriser och räntehöjningar än på att mata de gamla ilskemonstren. Hos amerikansk höger, varifrån den svenska radikalhögern hämtar sin primära inspiration, har kikarsiktet dessutom flyttat till den nya stora fienden – transpersoner.
De senaste åren har en tilltagande hatisk debatt förts i både USA och Storbritannien om transpersoners rätt till vård och ytterst deras rätt att existera som trans i världen. Det stannar heller inte vid ord. Hittills 2023 drivs 474 olika hbtq-fientliga lagar genom det amerikanska systemet, de flesta riktade mot transpersoner. Antalet amerikanska våldsdåd riktade mot drag shows och liknande evenemang har också ökat markant.
Även i Europa och Centralasien har både hatet och våldet mot transpersoner ökat dramatiskt. I Sverige har hot riktats mot de omdebatterade sagostunderna på bibliotek där drag queens läser sagor för barn. I vissa fall har biblioteken tagit in vakter, i andra fall har sagoläsningarna ställts in, då man inte kunnat garantera säkerheten.
En av de kommuner som ställde in var Olofström. Och här hoppas Joakim Lamotte uppenbarligen hitta sin väg tillbaka till den intäktsbringande ilskefrossan. En bibliotekarie på kommunen råkade nämligen skicka omaskade personuppgifter till Lamotte på de två drag queens som hade bokats till sagoläsningen, Lady Busty och Miss Shameless. Det fick Lamotte, med det ironiskt nog direkt drag queen-värdiga twitternamnet ”Hot Lamotte”, att hota med att lägga ut uppgifterna på sin hemsida för betalande prenumeranter.
Han erbjöd dock biblioteket i Olofström en utväg – om Lamotte själv bokades att läsa sagor för barnen skulle han låta bli sin planerade uthängning.
Det är förvisso pikant att någon genom utpressning försöker få direkttillgång till barn på ett svenskt kommunevemang. Det finns heller ingen bred transfientlig opinion att utnyttja i Sverige, vi är alla uppvuxna med både Babsan och After dark utan att någon ens tänkt tanken att de inte borde få uppträda för barn.
Men som Säpo skriver om, gång på gång, finns i Sverige allt större risk för ensamagerande våldsamma extremister. De personerna hämtar inte sällan sin näring hos den radikalhöger som hyllar Lamotte. Att då lägga ut personuppgifter för drag queens som läser sagor på bibliotek är därför en indirekt uppmaning till våld mot enskilda personer. Kanske bidrar jag nu med näring till den lamottska ilskekarusellen, men ibland måste man bara påpeka sådant.
Finlands Eurovision-bidrag var som k-pop i ljuv förening med finsk latexbuskis – en perfekt schlager!
Ändå vann de inte! Juryrösterna förstår inte att det kompletta vansinnet är hela poängen med Eurovision.
