Jag fascineras av den snabba förvandlingen av Sverige från ett berömt fredsland till en Natodrömsk krigsaktör.

Precis som en välgjord marionett följer Sverige varje ryckning som de fyra dårarna har att erbjuda. Låt mig presentera de fyra utan inbördes ordning, inte uppställda efter min beundran.

Vladimir Putin, Rasmus Paludan, Recep Tayyip Erdogan och Donald Trump (eller hens konkurrent).

Putin lär inte gilla Natos utvidgning, och som en äkta dåre skulle göra vapenskramlar hen så att Sverige försätter sig i ett uppskrämt tillstånd. Detta får landet att vilja skaffa sig det skenbara skydd Nato kan erbjuda. Skulle någon få för sig att Putin bara skramlar, som hunden som skäller men aldrig bits, ja då är det bara se på det skrammel som hörs över städerna i Ukraina. Nej, Sverige är inte Ukraina, men svenska krigshetsare låtsas gärna att skillnaderna är små (ses redan på nationsfärgerna i OS, menar de måhända). Skulle olikheterna vara tillräckligt tydliga, då exempelvis Sverige har måttligt med rysktalande befolkning, kan en ju alltid hänvisa till att de baltiska länderna känner sig hotade och är dessutom nära grannar. Ja, den gode Putin har verkligen ryckt i fel tåtar. Sverige är ”all in”, med mångmiljardsatsning, lagändringar och ”diplomati”.

Men då har vi nästa dåre i full fart. Hen behöver inte vapen eller höga diplomatiska positioner. Bara tutta på en koran på väl utvalt ställe, den turkiska ambassaden. Den dåraktiga eldaren, Rasmus Paludan, har lyckats med sitt ryck i marionettens trådar. Nu tog det nämligen fyr, inte bara i muslimernas heliga skrift, utan också bland många muslimer och i vart fall en bland deras ledare som har makten att stoppa Sveriges Natodröm. Ingen mindre än Recep Tayyip Erdogan.

Hen är väldigt upprörd för att vi inte sätter dit kurder i önskad utsträckning och att vi inte skickar förödande vapen till hans lydstat, som om de där inte hade nog med vapen. Nåväl, hens korståg mot koranbrännaren och landet som tillåter dårar tutta på koraner har än så länge effekten att Sverige slipper det dåraktiga medlemskapet i kärnvapenklubben. För hen gäller det bara att rycka i sin del av marionettens tåtar och simsalabim är saken avgjord, så länge. Det är en bra idé att ha avancerade spärrar för att få träda in i klubben, som enighet, men i händerna på Recep är det nog ett dåligt recept. Fast kanske bra för oss.

De flesta bedömare tror nog att Sverige kommer att lägga ner sin anständighet inför de turkiska kraven och att USA kommer att pressa fram ett medlemskap. Oavsett om dåren heter Biden eller Trump. Och det finns en tydlig risk att det blir en Donald Trump, en av de största dårarna, som får vida makt över Sveriges väl och ve. Hen kanske inte ens behöver rycka i trådar, för amerikanske presidenten har också tillgång till en beryktad knapp med stridsspetsar i beredskap. En och annan av dessa kärnvapenstridsspetsar blir nästan lika lockande bombmål som våra kärnkraftverk.

Och Sverige kan hänga lugnt som marionetter i trådarna, vi behöver bara följa rycken.

För att en demokrati ska vara välfungerande behövs så mycket mer än fria val. En fri debatt i samhället, starka civilsamhällesorganisationer som kan bygga rörelser och samla människor att engagera sig, granska politikerna och jobba för sina frågor.

Folkbildning behövs för att människor ska kunna utvecklas och bildas och för att kunna ta tillvara på sina rättigheter som medborgare.

Fria medier behövs för att granska makthavare, beskriva nyheter ur en mångfald av perspektiv och avslöja orättvisor. I länder där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll och där demokratin håller på att nedmonteras börjar det just med att begränsa civilsamhället och skära ner på bidragen. Även journalistiken begränsas och journalister trakasseras och förföljs.

I den förra regeringens handlingsplan för en stark demokrati beskrivs hur Sveriges demokrati står inför stora utmaningar. I handlingsplanen lyfts främst tre utmaningar som hotar den svenska demokratin särskilt fram: Ett demokratiskt utanförskap, ett hotat demokratiskt samtal och antidemokratiska aktörer som utmanar.

Regeringen beskriver hur viktigt det är för demokratin med bildning: ”Personer med en hög utbildningsnivå skaffar sig kunskap, verktyg och kontakter som gör det lättare att engagera sig i samhällsfrågor. Personer som växt upp i en familj där det setts som naturligt att engagera sig tenderar att själva engagera sig.”

De beskriver också utmaningarna för journalistiken och det demokratiska samtalet: ”En fungerande demokrati förutsätter att det finns en mångfald av starka och oberoende medier i hela landet som förmedlar samhällsinformation, nyheter och granskande journalistik av god kvalitet. Medierna är betydelsefulla för människors möjligheter att debattera samhällsfrågor och delta i samhällets demokratiska processer. Medierna bidrar också genom sin granskande roll till att skydda samhället mot maktmissbruk och korruption. När makten granskas kan människor ställa makthavare till svars och utkräva ansvar. Därför är det allvarligt att medier med kvalitativ journalistik idag har svårt att finansiera sin verksamhet och bedriva verksamhet i hela landet. Den svenska mediesektorn är idag under stark ekonomisk press.”

Nu, bara några år senare, går den nuvarande SD-styrda regeringen snabbt fram med reformer för att trasa sönder dessa viktiga grundpelare för demokratin. Folkbildningen behöver göra stora neddragningar på grund av regeringens budget. Regeringen skär ner hela en tredjedel av alla resurser till folkbildningen vilket gör att studieförbund och folkhögskolor behöver dra ner, avskeda människor och göra mycket färre aktiviteter.

För en vecka sedan röstade riksdagen igenom det nya mediestödet. Förslaget utreddes från början av S-MP-regeringen, men resultatet är något som både S, V och MP är kritiska mot. Det kommer leda till mindre resurser, mindre medial mångfald och större osäkerhet för nyhetstidningar. Många mindre tidningar med särskilda profiler, som också är särskilt viktiga för att olika perspektiv och frågor ska lyftas, kommer att ha svårt att överleva.

Ännu vet vi inte hur mycket sämre det nya mediestödet kommer att bli, eftersom regeringens senfärdighet gjort att varken förordning eller föreskrifter är klara trots att reformen träder i kraft till årsskiftet, men vi kan redan nu konstatera att det kommer bli sämre.

Tidöpartierna gör medvetna reformer som kommer att utarma civilsamhällesorganisationer, som slår mot folkbildningen, och som gör det demokratiska samtalet fattigare med sämre förutsättningar för nyhetsjournalistiken. Detta är allvarliga steg som riskerar att förvärra de utmaningar för demokratin som Sverige redan står inför.

”Vi lovar trohet och lojalitet, kung Salman” uttrycker skolan Nün Academy på deras officiella sociala mediekonto. Svenska aktiebolagsdrivna Kunskapsskolan är drivande i Nün Academy, som finns i diktaturregimen Saudiarabien. Mänskliga rättigheter i Saudiarabien är bland de absolut sämsta i hela världen då dödsstraff och avrättningar är väldigt vanligt.

Även yttrandefriheten är ytterst begränsad. Framförallt kritik mot den saudiska kungafamiljen, regeringen och islam innebär hårda straff. Dessutom visar granskningar att Nün Academy bedriver aktiv könssegregering då pojkar och flickor separeras från fem års ålder. Sammantaget rimmar det väldigt illa med feministisk utrikespolitik, Sverige som land och den värderingsgrund de flesta svenskar följer.

Högerregeringen har under Nato-processen legitimerat despoten i autokratin Turkiet, kallat israeliska apartheidregimens folkmord i Gaza för ”proportionerligt” och blundar nu för den saudiska diktaturregimens brutala förtryck av den egna befolkningen. Förutom att lova trohet till diktaturregimer har den auktoritära högern lovat lojalitet till oligarkerna i skolan, skoligarkerna.

Det blir uppenbart när varken Jimmie Åkesson eller Ulf Kristersson tar avstånd från Kunskapsskolans involvering i diktaturhyllande Nün Academy. Det är inte märkligt eftersom skoligarkerna köpte vågmästarpartiet SD för att blockera alla vinstkritiska skolförslag i riksdagen. Kristersson är nära vän med skoligarken Peje Emilsson, Kunskapsskolans grundare och ägare.

Bara i Chile och Sverige har det nyliberala skolexperimentet gått så långt att tillåta fria vinstuttag inom skattefinansierad skolverksamhet. På 1970-talet blev Chiles progressive president Salvador Allende brutalt avsatt genom en militärkupp och ”auktoritär nyliberalism” infördes. Militärdiktaturen mördade tusentals oliktänkande och möjliggjorde nyliberala skolexperiment, kombinerat med tvångsprivatiseringar av statliga företag, avregleringar, massiva skattesänkningar och lönesänkningar.

Den amerikanske ekonomen och nyliberalen Milton Friedman var hjärnan bakom projektet han kallade ”Miracle of Chile”. Friedman var professor på universitetet i Chicago och hade en vänskaplig relation med Chiles diktator Augusto Pinochet. Diktatorn anställde Friedmans ekonomstudenter ”Chicago Boys” som bidrog till Chiles nyliberala skolexperiment, tvångsprivatiseringar av statliga företag, avregleringar, massiva skattesänkningar och lönesänkningar.

Skolmodellen bidrog till brutal utslagning och segregation, ”social apartheid”. Auktoritära krafter krokade arm med oligarkerna för att förtrycka majoriteten av folket. Skolexperimentet och auktoritär nyliberalism har fasats ut i Chile, men finns fortfarande kvar i Sverige.
Ska högerpolitiker och lärare i Kunskapsskolan blunda för avrättningar och förtryck i Saudiarabien bara för att skoligarkerna är giriga?

Riskerar vi att bana väg för en ny generation auktoritära nyliberaler som lovar lojalitet till diktaturregimer och skoligarker?

Överensstämmer det verkligen med svenska värderingar?

Kunskapsskolan symboliserar ”Debacle of Sweden”. Genom exploatering av skolbarn och investeringar i den brutala saudiska diktaturregimen har Kunskapsskolan blivit värderad till över en miljard kronor, med en vinst på 400 miljoner kronor senaste åren.

Folkmajoriteten vill inte ha marknadsskolan och skoldebatten borde handla om att fasa ut auktoritär nyliberalism, förbjuda aktiebolagsdrivna friskolor och skolvinster.