Vatten en bortglömd resurs i klimatdebatten

I samband med världsvattendagen den 22 mars startar en FN-konferens på just tema vatten. Lagom till konferensens start har Global Commission on the Economics of Water (förkortat GCEW, på svenska ungefär “den globala kommissionen för vattenekonomi”) utkommit med en rapport på samma tema. Där avhandlas ett antal av de utmaningar världen står inför på vattenfronten, och läsaren får också ta del av deras sju punkter för gemensam aktion som kommissionen föreslår.

Vatten är liv. Brist på vatten innebär snabbt döden för en människa: den pågående torkan i Somalia har redan orsakat över 43 000 människors död. Hittills. Hälften av dem var barn under fem år. Och torkan är inte över än.

I takt med att klimatet förändras, och på många håll blir alltmer extremt, blir det smärtsamt tydligt att vatten är en resurs vi verkligen bör förvalta väl. Vatten utgör grunden till mycket av våra nödvändigheter. Utöver att vi behöver dricka rent vatten varje dag krävs det stora mängder vatten för att odla våra grödor, som blir till allt från mat till kläder. Det behövs i våra skogar, som vi behöver för allt från skydd för översvämning och koldioxidlagring till papper och bostäder. Vi använder det till våra avlopp.

Men trots att vatten genomsyrar hela livet på planeten är det en lite bortglömd resurs i klimatdebatten. Vad kranarna i våra svenska hushåll än ger intryck av finns det inte oändligt med vatten. Rika länder har en tendens att se vatten som något som helt enkelt bara finns. Men breddar vi vår horisont en aning är det tydligt att vår hantering och konsumtion av vatten är en fråga om mänskliga rättigheter, jämlikhet och mänsklighetens och planetens överlevnad.

Vatten bryr sig inte om landsgränser utan är en global resurs som återfinns i systemet Planeten Jorden, men som av väder- och klimatskäl råkar återfinnas i större mängd på vissa platser.

I rapporten från GCEW skriver författarna att över två miljarder människor saknar trygg tillgång till rent vatten. De menar fortsättningsvis att vi nu står inför risken att behovet av vatten kommer överstiga tillgångarna med 40 procent till 2030. Får de rätt i den bedömningen kommer den pågående torkan i Somalia bara vara en försmak. Vattenbristen kommer orsaka död och lidande och tvinga enorma mängder människor på flykt. Och vi har enbart oss själva att skylla: I rapporten framgår att vår oförmåga att behandla vatten som en värdefull och begränsad resurs har gjort att vi för första gången i mänsklighetens historia skapat en obalans i det globala vattensystemet. Tillsammans med den globala uppvärmningen riskerar vi att få en snöbollseffekt, där den ena obalansen göder den andra.

Rapporten tydliggör dock att det inte finns skäl att ge upp riktigt än. I samma anda som den senaste IPCC-rapporten som kom i dagarna är GCEW:s rapport på samma gång domedagsprofetisk och hoppfull. Fokus ligger på jämlikhet, rättvisa, effektivitet och demokrati – och i synnerhet att vi behöver agera tillsammans och att vi behöver agera nu. Och det är inte fel.

Men rapporten missar att göra en viktig koppling mellan konsumtion av animalier och vattenförbrukning. Vad gäller jordbruk har författarna istället lagt krut på att effektivisera vattenanvändningen, vilket naturligtvis också är viktigt och bra. Men av de 70 procent av världens vattenförbrukning som jordbruket står för går 41 procent till djurfoder. Ett effektivt sätt att minska vattenförbrukningen är alltså att ställa om det animaliska jordbruket till ett växtbaserat. Det skulle dessutom även bidra till en hållbar värld ur ett djuretiskt perspektiv, och ge oss klimatmässiga vinster på flera sätt.

Vatten genomsyrar hela våra liv. Det är hög tid att granska vår vattenförbrukning och syn på vatten, och förhoppningsvis kan ECGW:s rapport och FN-konferensen bidra till aktion på makthavarnivå. Under tiden kan den enskilda människan göra vad hen kan, och att minska sin animaliekonsumtion är en ypperlig start.